måndag 28 februari 2011

Utvärdering av RunningClub


För omkring två år sedan startade jag ett nytt klasskoncept på Balance Training, Running Club. Det är helt enkelt en löpbandsklass, tänk spinning fast på löpband. Varje tillfälle innebär någon typ av kvalitetsträning, intervaller, backar eller fartlek.

Idag gästades klassen av Sara som skriver bloggen Träningsglädje.se. Nu har hon bloggat om klassen och det blev bra betyg eller vad kan annars "SATS släng er i väggen" betyda?

söndag 27 februari 2011

Sverige, möjligheternas land

På flera universitet och högskolor runt om i landet ges ofta öppna - och gratis - föreläsningar. Dessutom hålls de ofta av profiler och experter inom sina gebit. Professorer och lektorer av högst rang inom sitt område. En fantastisk möjlighet för alla att enkelt förkovra sig. Under mars anordnar exempelvis GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan) fyra öppna föreläsningar, alla intressanta. Särskilt intresserad är jag av föreläsningen den 19 mars då Kent Sahlin, som är ett stort namn vad gäller uthållighetsträning, talar. Vore kul att få ta del av de senaste rönen inom forskningen, men tyvärr är jag i Portugal just då.


fredag 25 februari 2011

Formen kommer...

Som jag tidigare nämnt har jag haft lite svårt med motivationen den sista tiden. Jag har gjort det jag ska, men jag har ofta varit ganska ofokuserad under passen. Och inte har det blivit bättre av det kalla vädret. Kort sagt har jag varit lite orolig eftersom Paris marathon närmar sig med stormsteg.
.
Men nu ser jag en ljusning: dels läste jag i tidningen imorse att det blir varmare i helgen, dels åkte jag till Bosön efter frukost för att köra intervaller med Martin Marlho från Radiosporten. Jag coachar honom inför Stockholm Marathon. Det blev ett väldigt bra pass med 5 x 1000 meter och Martin gjorde bra ifrån sig. Han fick pressa sig lite mer än han gjort tidigare, vilket är bra ibland.
.
Efter en dryg timmes vila var det dags för nästa pass. Denna gång var det olgor (se nedan) med Frida från UCSP tillika min nya arbetsplats. Frida har satt upp ett tufft löpmål och vi kommer få jobba hårt för att nå det men klara målet det ska vi. Det här var första gången hon sprang på bana ordentligt och första gången hon körde olgor. Men hon gjorde det riktigt bra. Visst fick hon slita, men vem gör inte det när man köra denna träningsform?
.

Sammantaget blev det två bra träningspass och för egen del kände jag att formen finns där, att det vände. Plötslig var det roligt att springa igen. Skönt att konstatera att tunga perioder ibland kan leda till något bra. Så: Paris - Here I come, eller vad det nu kan heta på franska.

Olgor är en intervallform där man genomför 2 x 400m, 2 x 300m, 2 x 200m, 2 x 100m utan att vila emellan. Första intervallen på varje distans ska ligga över tröskelpuls, den andra strax under. Det innebär att du i varje olga får 2000 meter högt tempo. Mycket jobbigt.

måndag 21 februari 2011

Vackra Öland



Det blev ett par sköna dagar på Öland. Jag måste säga att jag gillade Öland på vintern. Lugnet och tystnaden var underbar, sista natten sov jag nästan tolv timmar! Jag kommer inte ihåg sist jag sov så länge. Och lite bortskämd blev jag också. Halvvägs från Stockholm i tisdags eftermiddag ringde våra Ölandsgrannar och undrade om jag ville ha middag när jag kom fram. Snacka om att vi har bra grannar!

De här dagarna var verkligen vad jag behövde. Även fast jag jobbade en del på huset hann jag ta det lugnt och springa ett långpass på onsdagen: 29 kilometer på vintriga Ölandsvägar, en härlig runda. Men jag gjorde misstaget att springa med vätskeryggsäck i 15 minusgrader och det funkade inte så bra. Vattnet frös. Så jag sprang de första 17 kilometrarna utan vätska, sen hittade jag en kiosk och kunde köpa dricka.

Under löpningen funderade jag en del på varför träningen gått så trögt de senaste veckorna och hur jag ska hantera det. Visst ser jag orsaker. H´s död, för mycket arbete och för lite sömn blir till slut för mycket. Alla råkar vi ut för tyngre perioder där träningen inte känns så bra och rolig. Detta är helt naturligt, både i längre träningsupplägg och på enskilda tävlingar. Så om vi vet att dessa perioder kommer är det bästa vi kan göra att förbereda oss för dem så att vi vet hur vi hanterar dem.

För mig hjälper det att testa nya träningsformer. Eller att ta några dagars träningsvila, träffa människor som ger mig energi och göra saker jag blir glad av. När det gäller dippar på enskilda träningspass eller lopp testade jag en - för mig ny - metod inför förra årets Lidingölopp. Det går ut på att skapa sig ett mantra, något som fylls med ett positivt värde. Själv använde jag tre meningar som talade om vilket tillstånd jag var i: "Jag är lätt, jag är stark, jag är snabb". Så fort det kändes tungt och de negativa tankarna gjorde sig påminda rabblade jag dem. Det funkade hur bra som helst. För tävling och träning handlar ju lika mycket om det mentala som om det fysiska. Så glöm inte bort att träna knoppen när Du tränar kroppen!

tisdag 15 februari 2011

Våren som försvann

Bild lånad från www.imageshack.us

I måndags förra veckan, när jag kunde springa mina 15 kilometer på bar asfalt under fötterna och strålande sol ovanför, började jag se ett slut på denna oändliga vinter. Vårkänslor, faktiskt. Men känslorna försvann lika fort som de kom. För på torsdagen kom vintern tillbaka med besked. Och som Ni vet är jag inget stort fan av vintern: jag gillar sol, värme med bar mark under fötterna. Visst har vintern sin charm, den också. Löpning i strålande vintersol och gnistrande snö kan vara otroligt vackert, men just längtar jag till den 13 mars då jag återigen åker till Portugal för att jobba och träna i två veckor. Tänk att kunna springa i shorts igen!


Egen bild: Portugal hösten 2010

Men innan dess bär det av till Öland och vår stuga. Öland är ett riktigt paradis där jag alltid känner mig lugn och tillfreds. Jag tror att det är viktigt att ha sina andninghål där man kan hämta ny energi. Öland är definitivt ett sådant ställe för mig. Hittills har jag aldrig varit där på vintern, så det ska bli spännande att se hur det är.
.
Ps. I sommar ska vi försöka vara där så mycket det bara går, så jag är tillgänglig för alla som befinner sig på norra Öland och behöver hjälp med träningen. Det är bara att höra av sig!

måndag 7 februari 2011

Efter nöje kommer plåga

Helgen gick i kalasens tecken. Dottern var bjuden på tre kalas varav ett även var vuxenkalas. Även om det var hektiskt var det just vad som behövdes efter fredagens begravning som tog på krafterna, rent fysiskt också. Jag var helt slut i kroppen, så jag valde bort träningen hela helgen.
Men efter en helg i sus och dus är det vardag igen. Idag blev det ca 15 kilometer strax under mitt tänkta marathontempo ute på vackra Djurgården. Det kändes förvånansvärt lätt, ett tecken på att helgens vila var ett klokt beslut.
Det bästa med dagens löpning var nog ändå att det var mer eller mindre barmark hela vägen. Vårkänslor! Dagen till ära hade jag mina nya DS Trainer från Asics. Årets modell har en ny hälkappa, en tvådelad. Mycket bättre, tycker jag. Den sitter bättre på foten än den tidigare modellen. Och jag gillar att det är färg på skon.
Efter löpningen var det dax att plågas: en ny behandlingsomgång av axeln. Den här gången som igelkott. Jag är van att få akupunktur, men så här många nålar på en så liten yta har jag aldrig haft tidigare. Tanken är att nålarna ska skapa en kraftig genomblödning i det skadade området för att på så sett skapa en ny läkprocess. Håll tummarna för att det ger effekt!

fredag 4 februari 2011

Jobbig, men fin dag.


Bilden: Egen

Begravning och en av de jobbigaste stunderna i mitt liv. Ceremonin var väldigt personlig och vacker, men det var fruktansvärt jobbigt att behöva ta farväl av någon som jag tyckte mycket om. Missförstå mig inte, det är alltid sorgligt när någon närstående går bort, men när det är någon ung (37 år, nästan jämngammal med mig) kryper det närmare på något sätt. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som idag. Nu sitter jag hemma med familjen och är så trött, både i kroppen och själen.

Vi ska inte ta saker för givet. Lev i dag för vi vet inte vad som händer i morgon. Detta är något jag måste bli mycket bättre på. H, jag kommer att minnas Dig som den person du var och mina tankar kommer finnas hos dig länge.

torsdag 3 februari 2011

Hur lever jag mitt liv?

Då och då händer det saker som får mig att fundera på livet. För några veckor sedan hände en sådan sak. En god vän dog, han var i min ålder och det fick mig att fundera på hur jag lever mitt liv och vad som är viktigt. Till exempel jobbar jag för mycket. Efter H:s bortgång bestämde jag mig för att göra allt för att få mer tid för familjen. Så just nu pågår en ganska stor förändringsprocess. Jag har bland annat sagt upp mig från Balance Training och ska istället börja jobba på UCSPC (Under Construction Sport Performance Center, vilket långt namn!). De jobbar på ett väldigt mål- och prestationsinriktat sätt, oavsett om målet är ett marathon eller viktnedgång. Det ska blir oerhört roligt och spännande och jag är övertygad om att jag kommer utvecklas mycket tillsammans med dem. Dessutom har jag fått nya coachingkunder och det ska bli spännande att följa dem mot deras mål.


Bild lånad från www.ucsp.se

För egen del har träningen gått trögt den här veckan, jag har inte riktigt kunnat fokusera. Jag tror att det till stor del beror på vi har både jobbiga och roliga saker framför oss i helgen. På fredag begravs min gode vän. Det kommer att bli en väldigt jobbig dag som jag verkligen inte ser fram emot. Dessutom ska jag jobba i helgen, min dotter är bjuden på tre olika kalas och däremellan har hon även sin dansträning. Fullt upp, alltså. Och även om det är jobbigt med dödsfall och att behöva ifrågasätta sitt beteende, vet jag att det är nyttigt att tvingas tänka till lite kring livet då och då. Särskilt om man som jag har en tendens att springa i 190 och sällan tar sig tid att stanna upp och fundera.