Tappar löpningen sin själ?

I söndagens Aftonbladet frågade Erik Hörstadius i en debattartikel om löpningen är på väg att tappa sin innersta själ med all teknik, utrustning etc. som finns idag. Har dagens löpare blivit ett modeoffer? Och i så fall, är det dåligt?

Jag tycker att han har en viss poäng. Ibland kan jag tycka att vissa personer blir lite för inriktade på allt runtomkring istället för på själva löpningen. Nu ska inte jag kasta sten i glashus. Jag har i princip alla prylarna själv. Men när jag hör folk säga att de inte kan löpträna för att de glömt sin puls-/gpsklocka kan jag inte låta bli att fundera: är det klockan som springer åt dem? Här kan ni läsa artikeln.

Möte med Mr POSE

Medan många andra laddade för Lidingöloppet i lördags var jag och ett gäng andra på väg till Bosön för att träffa mr POSE, Dr Nicholas Romanov. Jag hoppades på många teknikövningar och få tips om olika sätt att lära ut POSE på. I korta drag kan man säga att POSE är en teknik som är sprungen ur fysik och biomekanik. Ren vetenskap, alltså. Löpningen ska hela tiden utgå från The Pose som är en ställning där vi står på ett böjt ben med den andra foten uppdragen under rumpan. Från den ställningen ska vi bara falla framåt för att sedan åter komma till the pose. Det ska användas så lite muskelkraft som möjligt. Istället ska gravitationen användas för att ta sig fram.

På vägen ut till Bosön hade jag hämtat upp Micke som gått en clinic för Romanov tidigare. Han berättade att det var en väldigt speciell man. Och det var det. Under clinicen skrattade dr Romanov nästan hela tiden, åt sig själv eller åt oss deltagare. Och när han inte skrattade skällde han ut oss. Inte för att vara elak utan för att han så gärna vill att vi alla ska lära oss att springa. För tänk inte ens tanken att "alla kan väl springa?". Nej, löpteknik är en egenskap som vi måste träna på hela tiden.

Efter teorilektionen var det dags för praktik. Först filmades vi en och en. Sedan följde massor av övning och olika drillar för att lära sig tekniken. Det märks tydligt att Dr Romanov brinner för detta. Han kan hålla på hur länge som helst och kan nästan bli lite arg och frustrerad när någon inte förstår vad han menar eller klarar av att göra det han vill. Jag gillade verkligen att han gav individuella råd och tips, det gjorde att alla kunde utvecklas där det behövdes. När vi var klara med övningarna var det dags att bli filmade igen. Sedan gick vi för att titta på filmerna. Snacka om att det var skillnad mellan första och andra tagningen. Vid första var det ingen som var i närheten av rätt teknik, men vid den andra tillhörde jag dem som fick beröm för att vi hade rätt teknik. Jag växte nog några cemtimeter!

Pressa pulsen med intervaller

Fitness Magazine nr 10, oktober 2011

Workshop

Den 29 oktober håller jag en workshop i löpning och löpteknik, är du sugen på att delta?

Lidingöloppets sista mil

Det är fascinerande hur kroppen anpassar sig till olika saker. Idag var jag ute och sprang sista milen på Lidingöloppets bana tillsammans med en god vän som ska springa den 30 kilometrarna för första gången nästa helg. För några år sedan tyckte jag att den banan var hemsk, men numera tycker jag att den är underbar. Visst, idag var jag inte där för min egen tränings skull. Och visst var farten en helt annan, men inte mycket lägre än den jag höll för några år sedan.

När du tränar kan det vara svårt att se din egen utveckling om du inte mäter den med jämna mellanrum. För löpning kan du till exempel göra ett testpass varannan månad. Hur långt testet är spelar ingen roll, det vill säga om det är tre eller fem kilometer. Huvudsaken är att du springer samma runda vid testtillfällena och att du tar i allt du kan vid testtillfället. Det går att skapa liknande och anpassade testpass för andra typer av träning. Det behöver inte - och ska inte - vara krångligt. På det här sättet ser du enkelt vilka resultat dina ansträngningar ger och det i sin tur ger energi för att fortsätta.

Tillbaka till Lidingöloppet. Jag har bestämt mig för att inte springa loppet nästa helg. Jag ska istället gå på en workshop i POSE-running, en metod som jag jobbat mer eller mindre med under ganska lång tid nu. Först läste jag mig till kunskapen och efter min Crossfit Endurance-utbildning är jag även certifierad inom tekniken. Nu kommer metodens grundaren, Dr Nicholas Romanov, till Stockholm för att hålla två dagars workshops. Den ena är oturligt nog samma dag som Lidingöloppet. Men det gör inte så mycket. Jag har inte känt något stort sug efter att tävla - även om jag erkänner att jag blev lite sugen när jag igår såg alla löparna i Stockholm Halvmarathon. Dessutom var jag så stolt över alla mina kunder och vänner som sprang och gjorde fantastiska resultat. Grattis till Er och alla andra som genomförde loppet.

Men att välja workshopen före Lindingöloppet var inget svårt val. Jag har länge velat gå en kurs för Dr Romanov. Dessutom får jag resten av dagen till att umgås med familjen. Det är ju sista helgen hemma innan jag åker till Portugal i två veckor. Och där ska jag faktiskt springa ett halvt marathon.

En helg på stigar

Då har Sörmlandsledsäventyret klarats av vilken helg det blev! Jag och Emelie möttes vid lunch i fredags och tog oss ut till Handen där vi startade vår löpning. Första delen av banan hade vi båda sprungit tidigare. Terrängen där är relativt lättsprungen. Vårt mål var ett vindskydd ca 10 kilometer norr om Skanssundet. Den sista biten innan lägerplatsen fick vi gå. Mörkret hade kommit och vi ville inte riskera några skador i form av stukade fötter. Väl på plats tände vi elden och åt. Sedan var det bara att krypa ned i sovsäcken och sova. Jag sov väldigt bra. Visst vaknade jag då och då, men det var inte svårt att somna om. Och att vakna till en stigande sol som skiner över vattnet var fantastiskt!

Efter att vi hade fått i oss lite frukost fortsatte färden ned till Skanssundet där vi tog färjan till Mörkö. När vi kom över lyckades vi få handla lite kaffe och tilltugg innan caféet egentligen öppnade. Mycket tacksamma, det smakade utmärkt. När vi började springa på Mörkö insåg vi att det inte skulle bli lätt. Terrängen var riktigt tuff här. Upp och ned hela tiden och dessutom dåligt underlag med mycket rötter, sten och kalhyggen. Vi fortsatte sakta framåt och på vägen mötte vi då då och då människor som vandrade på leden eller plockade svamp.

När vi närmade oss Tullgarns Slott började jag känna mig riktigt seg och sliten. Så vi bestämde oss för att ta en längre lunch där, ordentlig mat med våfflor till efterrätt. Vi passade även på att kolla hur vi låg till enligt den ursprungliga planen och konstaterade att vi låg efter. Främst för att det var svårare terräng än vi trott, men även för att det var längre än vi uppskattat. Där och då bestämde vi oss för att sova på ett vandrarhem i Trosa. Så det blev både varm säng och varm mat den kvällen. Vi åt pizza och sen tror jag vi sov i nästan tio timmar.

En snabb söndagsfrukost och sen var det dags att springa igen. Jag trodde att jag skulle vara väldigt seg i benen, men så var det inte. Jag var väldigt pigg och det kändes fantastiskt bra att springa. Efter cirka trettio kilometer med tuff löpning var vi så framme vid bilen som skulle hämta oss. Då hade jag 45 minuter på mig innan tåget skulle gå mot Stockholm och vi var fortfarande tio till femton minuter ifrån Nyköping. Så det blev att duscha snabbt på Hjortenbergsbadet och sedan ta sig till stationen.

Nu sitter jag här dagen efter och känner mig uppfylld och stolt över vad jag gjort. Vi kan så mycket mer än vi tror. Framöver kommer det förhoppningsvis bli flera äventyr och då hoppas jag att många andra vill följa med.

Hållbart jordbruk?

Att jag gillar ekologiska produkter har nog framgått sedan tidigare och jag försöker ävenvälja det så ofta jag kan. I början på året hörde jag talas om ett intressant projekt

Så här beskriver de projektet själva:

"Vi är ett projekt i Uppsala län som sammanför utländsk kompetens med svenska landsbygden för utveckla nya grödor och livsmedel och på så sätt diversifiera näringslivet, skapa arbetstillfällen, öka andelen närproducerat och främja miljö, hälsa, ekonomi och smak."

Vill ni läsa mer så gå in här.

Det ska bli intressant att se hur lyckat det blir nästa sommar. Framtiden för svenska jordbruk kanske är att odla mindre vete och mer av "nya" grödor.

Jag SUPar

Mitt i Söderort, tisdag den 6 september.

Tävling jag är sugen på.

Photo: Peder Sundstroem

Idag har 200 personer tagit sig från ö till ö i Stockholms skärgård. Totalt avverkade de 64 kilometer varav tio simmades, resten sprangs. På startlinjen idag stod flera vänner till mig och jag vet att de alla presterade fantastiskt bra, trots att förhållandena inte var de bästa. På sina ställen blåste det visst 10 sekundmeter. Med andra ord väldigt svårsimmat. Lite galet kanske, men jag måste säga att jag känner mig lite sugen. Vore det inte för att jag planerar att springa Gore-Tex Transalpine nästa år så hade det nog blivit "Ö till Ö".

Annars pågår förberedelserna inför helgens äventyr. Fredag lunch möter jag Emelie för att sedan börja färden ner till Björkvik utanför Nyköping. På söndag eftermiddag hoppas jag maten är serverad av världens bästa support - för jag gissar att vi lär vara hungriga då!