En helg på stigar

Då har Sörmlandsledsäventyret klarats av vilken helg det blev! Jag och Emelie möttes vid lunch i fredags och tog oss ut till Handen där vi startade vår löpning. Första delen av banan hade vi båda sprungit tidigare. Terrängen där är relativt lättsprungen. Vårt mål var ett vindskydd ca 10 kilometer norr om Skanssundet. Den sista biten innan lägerplatsen fick vi gå. Mörkret hade kommit och vi ville inte riskera några skador i form av stukade fötter. Väl på plats tände vi elden och åt. Sedan var det bara att krypa ned i sovsäcken och sova. Jag sov väldigt bra. Visst vaknade jag då och då, men det var inte svårt att somna om. Och att vakna till en stigande sol som skiner över vattnet var fantastiskt!

Efter att vi hade fått i oss lite frukost fortsatte färden ned till Skanssundet där vi tog färjan till Mörkö. När vi kom över lyckades vi få handla lite kaffe och tilltugg innan caféet egentligen öppnade. Mycket tacksamma, det smakade utmärkt. När vi började springa på Mörkö insåg vi att det inte skulle bli lätt. Terrängen var riktigt tuff här. Upp och ned hela tiden och dessutom dåligt underlag med mycket rötter, sten och kalhyggen. Vi fortsatte sakta framåt och på vägen mötte vi då då och då människor som vandrade på leden eller plockade svamp.

När vi närmade oss Tullgarns Slott började jag känna mig riktigt seg och sliten. Så vi bestämde oss för att ta en längre lunch där, ordentlig mat med våfflor till efterrätt. Vi passade även på att kolla hur vi låg till enligt den ursprungliga planen och konstaterade att vi låg efter. Främst för att det var svårare terräng än vi trott, men även för att det var längre än vi uppskattat. Där och då bestämde vi oss för att sova på ett vandrarhem i Trosa. Så det blev både varm säng och varm mat den kvällen. Vi åt pizza och sen tror jag vi sov i nästan tio timmar.

En snabb söndagsfrukost och sen var det dags att springa igen. Jag trodde att jag skulle vara väldigt seg i benen, men så var det inte. Jag var väldigt pigg och det kändes fantastiskt bra att springa. Efter cirka trettio kilometer med tuff löpning var vi så framme vid bilen som skulle hämta oss. Då hade jag 45 minuter på mig innan tåget skulle gå mot Stockholm och vi var fortfarande tio till femton minuter ifrån Nyköping. Så det blev att duscha snabbt på Hjortenbergsbadet och sedan ta sig till stationen.

Nu sitter jag här dagen efter och känner mig uppfylld och stolt över vad jag gjort. Vi kan så mycket mer än vi tror. Framöver kommer det förhoppningsvis bli flera äventyr och då hoppas jag att många andra vill följa med.