Så det var med spänd förväntan jag vaknade i morse, men lite orolig var jag också. För laddningen inför loppet har inte gått riktigt som jag velat. Eller rättare sagt, jag har har testat ett nytt sätt att ladda som inneburit att jag fram till och med i måndags har kört tröskelpass varje dag. Jag har med andra ord tränat väldigt tufft i syfte att bryta ned kroppen för att kroppen sedan ska överkompensera när den får vila. Den här typen av laddning kan vara lite vansklig eftersom det är svårt att veta exakt när du ska sluta och låta kroppen vila. Själv kan jag konstatera att jag ha slutat en dag tidigare, dvs i söndags. När jag vaknade i morse var mina ben fortfarande stumma. Hoppades att det skulle släppa efter lite uppvärmning, men så blev det inte. Så jag tvingades öppna lite försiktigt för att få igång benen och det blev faktiskt lite bättre. Visst gick loppet i vågor med med lätta och jobbiga perioder. Men jag provade att använda ett mantra - " Jag är lätt. Jag är stark. Jag är snabb"- och förvånades över hur bra det fungerade. De tunga perioderna försvann ganska snabbt och jag kunde fokusera på annat än hur jobbigt det var.
Hur gick det då? Jo, jag tog mig i mål på ca 2.33, förvånansvärt pigg. Kanske hade jag kunnat pressa mig lite till, men det är lätt att vara efterklok. Och jag är nöjd och glad med min prestationen. Jag förbättrade ju min tid med ca 15 minuter, jag känner mig fräsch och mår bra. Så pass bra att jag funderar på en lätt löprunda imorgon.
Bilden är lånad från www.lidingoloppet.se
2 kommentarer:
Bra jobbat och grattis till en jättebra tid!!! Nästa år fixar du 2.30 i detta läskiga underbara backiga lopp! Själv tänker jag inte springa ett steg idag. Benen känns minst sagt som stockar :)
Anna - Grattis själv, väldigt bra jobbat. Men som du säger nästa år är det medalj som gäller. Men först blir det Paris Marathon i april.
Skicka en kommentar