Har tjejloppen spelat ut sin roll?

Idag går den 27:e upplagan av Tjejmilen av stapeln och i våras sprang 144 000 kvinnor Vårruset. Och visst är det fantastiskt att så många kvinnor springer, men frågan är om inte Maratonbloggens fråga (SvD den 22 juni) är befogad: Har inte tjejloppen spelat ut sin roll i dessa jämställdhetstider?

Jag tror det. Ta Tjejmilen, till exempel, som startade 1984 för att löptjejer upplevde att alla andra tävlingar först och främst fokuserade på männen. För att kvinnorna kom i andra hand. Så är det ju inte riktigt idag. Men jag har oxå hört att när Tjejmilen startade var det inte så vanligt med kvinnliga löpare som idag. Eller kvinnor som tränade överhuvudtaget, för den delen. Tjejloppen handlade lika mycket om att väcka träningsintresset hos kvinnor, att skapa ett lopp där kvinnor kunde känna sig bekväma. Utan att behöva tävla mot män. På så vis kanske tjejloppen fortfarande fyller en viss funktion. En forum för kvinnor att tävla på sina egna villkor. Och många nybörjare väljer också Tjejmilen som första tävlingslopp eftersom de tycker att det är en skön stämning. En löparfest.

Men idag har ju kvinnorna verkligen tagit steget in på löparspåren - och gymmen - för länge sen. Och med framgångsrika svenska friidrottskvinnor är det väl - förhoppningsvis - ingen som tycker att det är konstigt med kvinnor som springer eller att de är mindre värda än män som springer? Dessutom finns det en hel del - kvinnor och män - som provoceras av att "tjejloppen" - oavsett gren - är avsevärt kortare än huvudtävlingarna (se t.ex. Tjejvätterns 10 mil v/s Vätternrundans 30 mil). Nä, är det inte bättre att skrota "tjejklasserna" och införa fler klasser/distanser som är öppna för alla? Numra finns det ju en Halvvättern: - varför inte skrota Tjejvättern och införa "en tredjedels Vättern" istället? För många män är ju oxå nybörjare. Så ur ett jämställdhetsperspektiv tycker jag att tjejloppen borde skrotas.