Äntligen semester

Äntligen har jag semester! Jag inledde ledigheten i onsdags med att min fru och jag var på Grand Hotells Spa Raison d'être hela eftermiddagen. Otroligt lyxigt, särskilt som vi fick en Spa-svit alldeles för oss själva. Varvade ner snabbt och rejält och bara njöt. Sen packade vi bilen och åkte till landet som blir min fasta punkt under de kommande sju veckorna.

Jag började semester med att fira midsommar. Tanken var att vi skulle få en massa besök från släkt och vänner, men då vissa hade ryggskott och andra behövde jobba blev vi helt ensamma. Det resulterade i att vi gick över till vänner igår och fick en trevlig kväll med mycket musik och god mat.

Annars har midsommarhelgen inneburit lugn och ro och bara vara-tid. Har bland annat hunnit testa den första av mina två SUP-brädor som jag fick levererade förra helgen. Att SUP:a på Öland är helt klar annorlunda än i Stockholms innerstad. Vågorna är högre och det går faktiskt att surfa på vissa vågor, vilket är otroligt roligt. Det var länge sedan jag vågsurfade och jag blev sugen på att göra det igen.

Att vara på landet är väldigt skönt. Resan är lång, men den fyller sin funktion. När man väl är här finns inget annat att göra än att ta det lugnt. Det spelar ingen roll vad som händer i Stockholm, man kan inte göra något åt det i alla fall och det är väldigt avslappnande. Min plan med årets semester är självklart att umgås med familj och vänner och ta det lugnt, men även förbereda mig för den stora tävlingen i augusti. Och där har jag mycket att göra. På grund av allt för mycket jobb under våren ligger jag ca två månader efter med träningen. Det har inneburit att jag varit tvungen att sänka min ambitionsnivå inför tävlingen. Lite trist, men sånt händer. Det viktiga är ju att man själv inser det i tid och kan revidera målbilden så den är realistisk efter de förutsättningar som finns.

Drycker utan alkohol

Det här med mat och dryck ligger mig varmt om hjärtat, det har ni säkert förstått. Men att jag är utbildad sommelier och har jobbat som restaurangchef kanske ni inte visste. Nu var det många år sedan och jag bejakar inte det intresset lika mycket som förr. Men fortfarande gillar jag att ta ett glas vin eller en öl till maten. Vissa perioder av min träning försöker jag att helt undvika alkohol. Just nu är jag inne i sådan period. Detta är inte alltid så lätt, särskillt inte den här tiden på året då det är mycket grillfester med mera. Jag är inte så förtjust i att dricka läsk, det passar sällan till maten. Det som återstår är vatten av något slag.

Det finns visserligen en alkoholfri öl som jag tycker är riktigt bra, Carlsberg. Men det är inte alltid öl fungerar och bland de alkoholfria vinerna har jag ännu inte funnit något som går att dricka. I år har Systembolaget introducerat en ny alkoholfri dryck. Det är en maltbaserad dryck som finns i två smaker, Blodapelsin/hibiskus och Äpple/grönt the. Jag måste erkänna att när jag först hörde talas om dem så var jag väldigt skeptisk. Jag tänkte att det är väl säkert en massa tillsatt socker eller liknande. Men döm av min förvåning när jag läste innehållsförteckningen. Det är inga tillsatser alls i dryckerna. Och de är riktigt goda, både att bara dricka och till mat.

SATS går framåt

I dagens DN-ekonomi skrivs det om att SATS har ökat sin omsättning väldigt mycket. De vill fortsätta att expandera i Sverige och planerar fler nya anläggningar. I artikeln ställs några frågor till SATS VD Farhad Jabbari. På frågan om vem som är SATS största konkurrent svarade han "Soffan". Att det finns fler aktörer på marknaden ger branschen bredd. Jag håller med. Att branschen växer tyder ju på att fler och fler inser värdet av att röra på sig. Och visst måste han väl säga att konkurrensen är bra och att SATS vill tjäna pengar, men att soffan anges som främsta konkurrent visar att de också har ett folkhälsoperspektiv i sitt tänkande. Kanske klyschigt, men den bästa träningen ÄR ju den som faktiskt blir av.

Tuffa pass

Helgen har varit väldigt intensiv, men rolig. I fredags eftermiddag, efter mycket krånglande och köande för att ta mig ut ur stan, mötte jag upp Sara, Ann-Sofi och Jonas vid parkeringen nedanför Hammarbybacken. Tanken var att avsluta arbetsveckan med lite backintervaller. Vi var alla lite heta på att komma igång så vi var okloka nog attinte värma upp, utan köra en vända uppför backen direkt. Och där kom syreskulden. Musklerna skrek efter syre, men de syretransporterande systemen hade inte kommit igång ännu, vilket innebar att syret inte räckte till. Så det bildades massor av mjölksyra i musklerna. Efter tredje, fjärde intervallen började kroppen komma i balans igen. Inför den femte och sista intervallen kändes det bra och när vi kom ner igen kände jag att jag hade krafter kvar, så jag körde en sjätte också. Sen avslutades kvällen med mys i soffan.

På lördagen var det full fart med städning, bakning och matlagning. Till lunch väntade vi besök av E´s mormor, morfar och extramormor som ville fira E som blir fyra nästa vecka. Detta gjorde att jag fick skjuta lite på min planerade MTB-cykling. Men vid sex mötte jag upp M vid Hellasgården, sedan plågade han mig i en och en halv timme. Benen var stumma från fredagens backar och jag har inte de cykelben som jag har haft. Men det ska jobbas upp de närmsta veckorna. Så nästa gång jag cyklar med M ska jag ge honom en tuffare match. Väl hemma igen blev det fortsatta förberedelser inför helgens stora händelse och monsterpass: Dotterns barnkalas: två timmar med elva barn på tre till fem år!!!

Klockan 5.00 vaknade E och det första hon sa var " idag kommer mina kompisar och ska fira mig" (vi lyckades tack och lov få henne att sova ett par timmar till innan vi gick upp och förberedde allt. Prick klockan 14 ringde den första lilla gästen på dörren. Sen åts det melon, jordgubbar, kakor och tårta. Sedan var det dansstopp (jag var lika frågande första gången jag hörde det: Det är disko men när musiken stängs av måste alla stå b

lickstilla) och skattjakt (nej, fiskdamm duger inte längre). Det var otroligt roligt att se hur duktiga alla barnen var. De skötte sig väldigt bra och är så snälla mot varandra. Roligast var förstås att se hur roligt E tyckte det var. Men nu är jag trött och sliten. Undrar egentligen vad som var jobbigast: Sex intervaller upp för Hammarbybacken eller barnkalas....?

Maten den maten

Jag har ju tidigare skrivit om att jag tror att vår vana att äta halvfabrikat och mat med mängder med tillsatser är en stor bov i dramat när det gäller vår allmänna hälsa, alltså både viktproblem och annat eftersom sådan mat sällan är särskilt näringsrik (se ett tidigare inlägg här). För en tid sedan diskuterades återigen förslaget om att höja skatten på onyttig mat, dvs. produkter som innehåller en hög andel socker, fett etc. En intressant diskussion, men hur ska gränserna dras? Ställt på sin spets (och med risk för att jag inte är ordentligt påläst här) undrar jag vad som händer med frukt som ju innehåller en hög socker mängd. Och som jag ser det är det inte bara chips, godis och läsk som är "onyttigt", utan även halvfabrikaten med dåligt näringsvärde och mängder med E-nummer.

Så jag skulle hellre se det omvända, dvs. lägre pris på nyttig mat. Självklart ser jag problem med att dra gränser även här. Hur definierar man vad som är nyttigt och inte? Men jag har en idé, en tanke som jag gärna skulle vilja prova på Er:

- Hur vore det om man sänkte skatten på mat som saknar - eller har minimal mängd - tillsatser?

Om jag tänker rätt skulle det innebära att priset på grönsaker, frukt, rent kött, fågel och fisk med mera skulle bli lägre. Idag är det ju ofta billigare att köpa halvfabrikat med massor av tillsatser. Och även om det är sämre för hälsan är ju pengar en stark drivkraft när det gäller hur vi konsumenter handlar. Många skulle säkert vilja handla nyttigare. Ekologiskt. Närproducerat. Mer näringsrikt. Men eftersom det är dyrare får ekonomin styra. Så blir det ändå de onyttigare alternativen som hamnar i varukorgen.

Vad tror Ni, kan detta vara ett sätt att påverka folkhälsan och få oss att ha en hälsosammare kosthållning?

En toppen helg som avslutades med SUP

Helgen har varit väldigt social och rolig. Det började i fredags med att jag och E möte upp lite kompisar i området för lite lek. Det ena ledde till det andra och till slut satt vi vuxna och tog en kall dryck på uteserveringen medan barnen sprang runt och lekte. Detta var så trevligt så efter det gick vi till den lokala kinesrestaurangen och åt middag. När vi väl kom hem såg vi en film: De första tio minuterna var väldigt bra. Mer minns jag inte - för efter det sov jag!

I lördags fick vi långväga vänner på besök. Det var fem-sex år sedan vi sågs senast så det var en hel del att prata om. Efter en trevlig lunch hemma hos oss tog vi en långpromenad som slutade på en uteservering - med ytterligare ett par kalla som sällskap. Det var så roligt att träffas igen och jag hoppas vi kan se till så att det inte går lika lång tid till nästa gång vi ses. Kvällen avslutades med ett löppass. Det var väldigt skönt att bara springa ensam, med och för mig själv. Det har inte blivit så många sådana pass de sista månaderna. Oftast har jag sprungit med kunder och det blir inte samma sak. Då är jag ju där för kundens skull och fokuserar helt på honom/henne och inte på min egen träning.

Så i lördagskväll somnade jag med ett leende på läpparna, dels för att dagen varit bra, dels för att jag såg fram emot söndagsmorgonen. Då var det nämligen dags för lite SUP (Stand Up Paddle) tillsammans med James från Kajaktiv. Tanken var att jag skulle få lite utbildning så att jag själv ska kunna instruera i SUP-paddling. Vi startade runt åtta på söndagsmorgonen och paddlade från Sjöhistoriska muséet runt Skeppsholmen och tillbaka. Det hela gick väldigt bra. Jag höll mig på brädan hela tiden, men det var lite vingligt några gånger. Väl tillbaka vid Sjöhistoriska bytte vi brädor och testade lite olika tekniker. Det var väldigt roligt - och det är grym träning. Jag kände nästan omgående hur hårt coremuskelaturen fick jobba. Jag kan helt klart tänka mig att jobba på SUP:en med vissa av mina kunder. I sommar kommer jag dessutom att ha några brädor på Öland. Så är Du på norra delen av ön och vill prova är det bara att höra av Dig!

Sugen på PT-träning på norra Öland i sommar?

Jag finns tillgänglig från och med midsommar!

Linslus - inte bara i träningssammanhang

Dagens DN hade en artikel om trafiken i Stockholm.

Irriterande

På väg hem från Öland i söndags stannade vi på Rasta i Kalmar för att fylla tanken och käka glass. Passade på att köpa ett nummer av tidningen Fitness. Tyckte att omslaget verkade bekant och kollade därför att det var juninumret. Så jag tänkte inte mer på det - förrän min fru bläddrade i tidningen och sa att hon redan läst den och att hon trodde att jag redan hade den. Och mycket riktigt: Det visade sig nämligen vara 2010-års juninummer! Riktigt, riktigt dåligt.

Helgen som gick...

Det blev en del "funktionell" träning i helgen. Vi var på landet där jag och min pappa fällde fem stora träd på grannens tomt som skymde vår kvällsol, dock inte utan motstånd. Från träden, alltså. Grannen var hur medgörlig som helst. Det resulterade i många stockar att bär och fruktansvärt mycket ris att släpa, så till hösten tänkte jag grilla. Är Ni sugna är det bara att ta med korv och dryck - vi står för glöden på norra Ölands största grill (?).

Jag hann även med ett barfotapass i Bödaskogarna. Kanske inte världens smartaste idé att springa barbent i skogen, så förutom en skön känsla resulterade passet också i ett antal småkryp på kroppen. Fästingar är inte det bästa jag vet och normalt brukar jag inte få särskilt många, men den här gången räknade jag till åtta.... Under helgen prövade jag också min nya leksak. I början av veckan fick jag nämligen leverans från Merida. Förutom nya tempohojen innehöll paketet också en ny MTB-ram. Som sagt, undrar hur många gånger per år man kan ha julafton?! Passet på cykeln blev en kort inkörsvända, tre mil för att känna på hur cykeln kändes. Har en del småsaker att rätta till, men i stort sett kändes den väldigt, väldigt bra.

Tillbaka i Stockholm avslutades helgen med mys i solen tillsammans med familjen. Vi promenerade till Vinterviken med dottern på cykel. Nu har hon inga problem att ta sig fram, att bromsa eller cykla fort runt torget tillsammans med sina kompisar. Jag är så stolt! Och nu är jag precis hemkommen från helgens sista träningspass. Fyra vändor uppför Hammarbybacken. Tänk att någonting kan göra så ont och samtidigt vara så skönt! Det är nog bara mjölksyra som kan skapa den känslan. Mjölksyra och kanske vetskapen om att jag nu förtjänat att spendera resten av kvällen i TV-soffan.

Barfotalöpning på modet

Barfotalöpning har blivit på modet - särskilt efter boken "Born to Run", som nyligen kom på svenska (läs DN:s recension här). Själv har jag sprungit i mina "Fivefingers" i nästan två år. Men jag ser dem inte som löparskor utan som ett träningsredskap som jag använder för att stärka fotens muskelatur. Om man använder barfotalöpning på rätt sätt tror jag att det kan vara väldigt bra sätt att utveckla löpningen på. Men jag ser att många idag köper "barfotaskor" och använder dem som rena löparskor och ökar på så sätt belastningen för fort. Ofta med överbelastningsskador som följd, vilket jag tror kommer att öka den närmsta tiden. Så mitt råd är att använd dem gärna, men ta det försiktigt. I början räcker det kanske med att bara gå i dem kortare sträckor.


Ps. Även om jag alltså sedan länge tillhör de övertygade var jag tvungen att köpa boken. Har ännu inte hunnit läsa den, men den verkar riktigt, riktigt rolig!

Ny sponsor

För några veckor sedan fick jag möjligheten att prova X-Cross glasögon. Jag har testat dem både under löpning och cykling och tycker det är väldigt sköna. Det är lätt att byta lins på dem och det finns en uppsjö av olika linser att välja på. Nu har har vi bestämt att starta ett samarbete, så jag har blivit med glasögonsponsor.

Klart ungen ska ha bra grejer del II

I vår familj har vi en regel: den som är borta över minst en natt måste ha med sig någon form av present hem. Det behöver inte vara något dyrt eller fint: en påse godis eller något annat symboliskt funkar (ofta något träningsplagg till frun). Sedan vi fick barn brukar presenterna ofta vara till dottern. Efter Göteborgshelgen blev hennes present lite försenad, men nu har hon äntligen fått de löparskor jag länge tänkt köpa. Och förhoppningsvis blir det springa av i helgen!

Jag är arg!

I veckan som gick var min fru på så kallad 4-års kontroll med vår dotter. För Er som inte vet innebär det att man kollar syn och hörsel och att barnet kan allt sånt som "man ska kunna" vid den åldern (rita ett kryss och en "huvudfoting", räkna till tio, kunna lika många färger m.m). Dessutom följer man upp barnets fysiska utveckling, alltså längd och vikt. Det visade sig att vår dotter var 105 cm lång och vägde 20,4 kg. Alltså har hon ett BMI på 18,4. Till saken hör att hon varit bland de "större" redan från början: Hon vägde 4,2 kg när hon föddes och låg på det övre strecket av "BVC:s normalkurva" även när hon "bara" ammades (Vid 6-månaders kollen frågade läkaren vad vi tänkte göra åt hennes vikt!).

Hur som helst innebar hennes BMI ett långt förhör om hennes matvanor och ett ännu längre förmaningstal om vad vi inte bör låta henne äta. Och hör här: några frågor om hur mycket godis, glass eller läsk hon fick vi inte. Inte heller om halvfabrikat, snabbmat eller fika. Nej, frågorna rörde vad hon tyckte om att dricka, vilka frukter hon tyckte om och om hon åt grönsaker. Eftersom vår dotter dricker vatten, bubbelvatten, mjölk och juice (till frukost) uppmanades vi att sluta med mjölk till maten! Och när dottern själv berättade att hon åt äpple, banan, jordgubbar, melon och vindruvor beordrades vi att låta bli bananerna och vindruvorna. Dessutom skulle vi försöka att få henne att äta mer grönsaker (att vi har fullt sjå med att få henne att inte BARA äta grönsaker lyssnade man inte på) och att låta henne springa och gå själv mera. Allt detta för att BVC stirrar sig blinda på BMI-siffran.

Är det vettigt? Jag blir så fruktansvärt arg! Att en person är så totalt okunnig om vad hon pratar om kan ju förstöra barnets relation till mat för all framtid. BMI är en indikator - ett mätinstrument - som fungerar hyfsat väl på större befolkningsmängder. Inte på enskilda individer. Och även då är det rätt trubbigt eftersom det exempelvis inte tar hänsyn till att muskler väger mer än fett. Du kan alltså vara rätt vältränad och ändå ha ett för högt BMI. Personligen är jag just nu endast överviktig enligt denna mätmetod. För ett år sedan, dvs. innan jag började med triathlon, tränade jag mycket styrka och thaiboxning. Då led jag av fetma enligt BMI.

JAG vet att BMI är ett mått som inte stämmer, men jag tänker på dem som inte har kunskap om detta och får sånt slängt i ansiktet på sig. Det finns inte en chans att jag tänker börja sätta min dotter på diet. Om människan hade lyft blicken från sina papper och tittat på min dotter hade hon sätt att det inte stämmer. För små barn borde BMI-måttet slopas helt. En 4-åring som är proportionerlig, är långt ifrån stillasittande och frisk som en nötkärna ska inte behöva få skriften "Kostråd för runda barn".

Ps. Och jag vet att detta är dumt och osakligt, men det hela blir ännu värre av att kvinnan som sätter sig till doms över dotterns vikt själv är KRAFTIGT överviktig.

In i väggen....?

Vi människor kan pressa oss själva väldigt långt. Vi är otroligt uthålliga och vi klarar mycket, både fysiskt och mentalt. Men ibland går vi över gränsen. När jag pratar om träning är jag noga med att även prata om vila. Ska jag kunna hjälpa någon med träningen måste jag även ha koll på hur personen i fråga lever sitt liv för övrigt. Hur mycket han eller hon jobbar, hur mycket sömn som är normalt, hur ser familjelivet ut m.m. Annars vet jag inte hur stor träningsbelastning som är möjlig för just den personen. Sover jag endast 5 timmar per natt och jobbar 50-60 timmar per vecka kommer jag inte att kunna träna 20 timmar. Belastningen på kroppen blir för stor och den kommer inte kunna ta åt sig den träningen. För att inte tala om att knoppen också tar stryk.

Men jag vet att detta är lättare sagt än gjort. Vi är inga superhjältar någon av oss. Med jämna mellanrum kommer vi alla att hamna i perioder där vi på ena eller andra sättet inte lyckas hålla balansen i livet. Det viktiga är då att lyssna på kroppen och knoppen så att vi inte pressar den för långt. Kroppen vill hjälpa oss med den behöver lite ömhet tillbaks för att kunna göra detta. Perioderna i livet när allt är hysteriskt går ju tyvärr inte att undvika. Och det är ju ok så länge det gäller kortare perioder. Tyvärr tenderar dessa perioder att gå från en vecka till flera veckor och ibland månader. Undantaget blir plötsligt normalläge. Och förr eller senare säger kroppen ifrån. Lyssnar vi på kroppen i tid räcker med en kortare viloperiod för att återhämta oss. Men om vi i dessa lägen ignorerar kroppen kan det sluta med långvarig sjukdom.

Jag brukar vara duktig på att lyssna på min kropp, på att känna när gränsen är nådd. Och nu är jag där. Efter en vår med mycket av allt och en maj som varit totalt hysteriskt känner jag att min kropp och knopp behöver lite vila. Missförstå mig inte, nästan allt jag gjort är saker jag tycker är roliga. Men det spelar ju ingen roll när det blir för lite vila. Efter min helg i Åre vaknade jag med feberkänningar och alltså hög tid att slå av på takten. Som tur är väntar nu nästan en veckas ledighet på sköna Öland där jag brukar kunna ladda batterierna ordentligt.