Järnmannen reflekterar

Nu har jag hunnit vila och börjat reflektera lite över gårdagens lopp. På det stora hela är jag nöjd med min prestation. Det jag kanske är mest nöjd över är att jag klarade mat och dryckesintag näst intill perfekt. Men vi börjar från början.

Jag vaknade tidigt på morgonen, hade ställt klockan på 4.30. Efter en tidig frukost var det dags att dra ner mot startområdet för att få cykel och hjälm godkända. När jag hade hittat min växlingsplats började jag duka upp min utrustning. Det var lite nervöst, men jag försökte minnas hur jag brukade ha det när jag tävlade förr (det här är min första triathlontävling sedan 2006).

När jag fått till allt som jag ville ha det blev jag nummermärkt. Sedan minglade jag runt och pratade med en massa bekanta som var på plats. En halvtimme innan start drog jag på mig våtdräkten och gick mot simstarten. Där gick jag i vattnet och simmade lite för att känna att allt satt som det skulle.

Eftersom jag inte är i någon bra simform var min plan att ställa mig långt ut till höger i startfältet och sedan simma lite snett höger, bort från den raka linjen. Allt för att slippa slåss i starten och istället kunna komma in i min egen simning. Det fungerade perfekt. Simningen gick över förväntan, jag gick in för växling på 1.14. Och själva växlingen gick ok. Inte den snabbaste jag gjort, men jag såg till att ta det lugnt och sansat.

Så var det dax för cykel. Väl uppe på cykeln började jag trycka på och jag passerade många cyklister. Jag visste att det skulle vara ordentlig motvind åt ena hållet. Det visade sig att det var på väg ut till vändpunkten. Jag har inte hunnit jobba upp mina cykelmuskler ordentligt och det märktes när det var motvind eller uppför. Men jag arbetade lugnt och kontrollerat, gick på tunga växlar när jag kunde utan att dra på mig mjölksyra. Hemvägen var ljuvlig. Med vinden i ryggen kunde jag köra på ganska hårt. Jag gjorde en stabil cykling och såg till att äta och dricka så mycket jag kunde.

Efter att ha cyklat 5.20 var det dags för växling till löpningen. Även här gick växlingen bra och löpningen började också väldigt bra. Jag trippade på och väckte benen. Nu var det också väldigt varm när solen låg på, så jag såg till att dricka vid varje vätskestation. Första varvet (14 km) kändes bra och jag såg möjligheten att komma in på sub 11 timmar. Men vid 20 kilometer protesterade benen. De bara slutade att fungera. Jag fortsatte genom att variera jogg och promenad. När jag gick ut på tredje varvet för de sista 14 kilometrarna insåg jag att det inte skulle bli sub 11, men under 11.30 skulle jag banne mig. Sista milen var hemsk, men jag bet ihop och gick i mål efter 4.40, trött men nöjd. Totaltiden blev 11.22.25

Så. Tillbaka till min tidigare fråga: Skulle löpningen ha gått bättre om jag inte hade sprungit maran förra helgen? Kanske, kanske inte. Det är svårt att säga och jag tänker inte spekulera i det. Jag är fruktansvärt nöjd med mitt marathon och med min insats i Kalmar. Nu har jag genomfört min första järnman och nu vet jag också vad jag måste göra för att förbättra mig till nästa gång.

Ps. Tack för allt stöd och alla hejarop jag fått på plats, Facebook, e-post och SMS. Det har betytt mycket både inför och under tävlingen.