Undebar löpning

Igår hade jag bokat ett jobbmöte med Emelie Andersen och vi bestämde oss för att förena nytta med nöje och avhandla mötet under en löprunda. Emelie hade lovat att visa mig delar av Sörmlandsleden. Fantastiskt eftersom jag inte sprungit på leden sedan jag bodde i Sörmland för drygt elva år sedan. Dessutom springer jag mestadels vägar numera, främst på grund av att det är enkelt och lättillgängligt där jag bor. Men vilken upplevelse det var att komma ut i skogen igen! Men det blev ett litet äventyr: vi tog fel väg vid en korsning och kom ordentligt fel. På grund av tidsbrist valde vi att inte fortsätta den längre rundan utan ta oss ut till en större väg för att där kunna ta bussen hem. När vi kommer till busshållplatsen märker vi att det är sommartidtabell. Bussen går alltså bara en gång i timmen och vi hade just missat den. Så vi ringde taxi, men fick besked att det skulle dröja. I slutändan lyckades vi lifta till Huddinge där vi tog pendeltåget hem igen. Trots det blev det en skön runda med solig terränglöpning som slutade på dryga 21 kilometer.

Hälsa eller prestation.....?

Ni kanske undrar över bloggens underrubrik: "Träning för hälsa och prestation"? Är inte det det samma sak? Nej, jag tycker inte det. Ofta är prestationsträning, dvs. tävlingsinriktad träning, inte särskilt hälsosam. En person som tränar för att högprestera balanserar ofta på gränsen till vad de klarar av och belastar kroppen mer än vad som alltid är nyttigt. Detta, vill jag påstå, är inte det bästa för hälsan. Visst ger denna träning hälsosamma effekter, men den medför också skador och sjukdomar. Tränar du enbart för hälsans skull finns det ingen anledning att pressa kroppen till det yttersta. Du behöver inte träna flera pass om dagen, 5-6 dagar i veckan. Det räcker gott och väl med 2-3 pass i veckan och att ta tillvara alla tillfällen till vardagsmotion.

Som personlig tränare försöker jag vara noga med att förklara detta genom att först och främst ta reda på vad och förväntar sig av sin träning (och mig). Men min egen träning är absolut prestationsintriktad eftersom jag också tävlar. Någon träning för hälsa är det alltså inte frågan om i mitt fall, men den är helt klart både bättre och "hälsosammare" än om jag skulle ligga i soffan och titta på TV varje dag.

Första publicerade artikeln!

Idag fick jag hem det nya numret av Runner´s World. Måste säga att jag var lite nervös när jag började bläddra i den. Men där på sidan 60 var den, min första publicerade artikel, hela tre sidor lång. Jag är väldigt glad och stolt över mig själv. Och det kommer mera. Jag ska skriva ytterligare två artiklar för samma tidning.

En fråga till er som läser här. Vad vill ni veta mer om när det gäller pulsstyrd träning?

"The biggest looser"

Jag vet, programmet "the biggest looser" (kanal 5 kl. 19) är kanske inte träning i första hand. Men jag blir ändå väldigt inspirerad. Särskilt när jag ser några av de äldre deltagarna. En 63-årig man (äldst i programmets historia) hade, i dagens avslutande finalprogram, gått ner nästan 70 kg. En annan äldre man ("sjukast i programmets historia") hade gått ner nästan lika mycket, trots hjärtproblem, trasiga knän, högt blodtryck. Han är en av fyra deltagare som är kvar i programmet (den 18-årige sonen är en annan) och i gårdagens program avverkade samtliga ett marathon (tiderna varierade mellan 5 och 13 timmar). Det är bara att konstatera: det ÄR aldrig försent att ta tag i sitt liv, aldrig försent för att förbättra sin hälsa och sitt liv.

Önskar bara att de personliga tränarna skulle få mer utrymme i programmen. Hade varit roligt att höra hur de tänker kring träningsupplägg och övningar för de olika deltagarna. Jag menar, träningsupplägget kan ju inte vara exakt detsamma för en medelåldersman i 200 kilosklassen som har dåliga knän och högt blodtryck och en kvinna i 25-årsåldern som väger ca 120 kilo och inte har några andra fysiska problem. Och även om tävlingsmomenten är grejen i programmet gillar jag att tränaren Bob Harper tänker på livet efter programmet, trots tävlingen. Och det roligaste är så klart att se slutprogrammet - eller slutprogrammen: Kanal 5 har valt att dela upp finalen i flera avsnitt - när även de som röstades hem tidigt nått fantastiska resultat och har chans att vinna en stor summa pengar. I höst kommer en svensk version på TV4, spelas in just nu. Ska bli spännande, men är inte så förhoppningsfull. Svenska kopior av utländska program brukar bli bleka kopior utan skärpa. Men det ska bli kul att se vad tränarna Mårten Nylén och Tanja Djelevic kan göra av programmet.

Mara eller järnman - det är frågan....

Jag blev otroligt peppad av lördagens mara och känner mig sugen på mer. Funderar på vad det blir här näst: Ölands marathon i Löttorp (24/7) eller triathlon, järnmannen i Kalmar (31/7), båda "i närheten" av sommarstället. Vill helst köra järnmannen, men då måste jag få till en hel del sim- och cykelträning. Och på Löttorpsmaran finns alla förutsättningar för att göra en bra tid eftersom banan är flack (det finns inga backar på Öland) och starten inte går förrän kl. 17.... Jag funderar vidare!

Svenska kickboxlandslaget på Bosön

Jodå, jag kom upp och iväg till föreläsningen/träningspasset med svenska kickbox-landslaget i morse. Om än något trött och stel i benen.... Vi började med att prata om konditionsträning och hur man kan använda pulsklockan för att maximera träningseffekten. Sedan fick deltagarna pröva alla fem träningszonerna i praktiken och på så sätt kunna koppla en känsla till intensiteten. Att hitta den rätta känslan, dvs. en känsla som stämmer överens med den faktiska intensiteten, tar lång tid men man måste ju börja någonstans. Efter det avslutade vi med ett tufft 3-setspass anpassat för kampsport/kickboxning. Passet var upplagt på tre olika stationer med två olika övningar på varje som varvades under 5 minuter utan vila. Efter en minus vila bytte deltagarna station. Totalt körde deltagarna 18 minuters träning (efter uppvärmning). Tror alla fick sig en ordentlig genomkörare av det passet. Alla utom jag som ägnade mig mest åt att skrika och peppa de andra.

Stockholm marathon 2010

Okej, då var maran avklarad. Trots alla problem jag haft med uppladdningen (skadekänningar i hälsenan, dålig träning på grund av det m.m.) så gick det bra. Tog mig runt på 3.46. Ingen topptid, men jag är ändå nöjd. Konditionsmässigt hade jag inga problem, hjärtat jobbade inte alls hårt. Snittade på ca 75% av maxpuls, vilket ju är ganska lugn puls. Däremot tog benen slut, muskulärt. Framförallt baksidan av låren. Jag saknade helt klart fler långa löppass i uppladdningen. Så nu är det långt & långsamt och snabbt & kort som gäller. Men först blir det party (avskedsfest för ett par goda vänner som flyttar till Paris) och imorgon ska jag hålla en föreläsning med tillhörande träningspass för svenska kickbox-landslaget. Fest ett par timmar efter målgång och jobb en söndag kändes som en bra idé. Då. Just nu undrar jag mest hur 17 jag tänkte.....

Marastart....

Ja nu har jag bestämt mig......jag kommer att starta imorgon. Gårdagens löpning kändes ok, inte perfekt men ok, så jag startar med ambitionen att få ett bra träningspass. Temperaturen ser ut att bli bra jämfört med tidigare år.

Ses vi runt Stockholm imorgon?

Marastart i fara

Jag har haft ont i min ena hälsena de sista veckorna. Har försökt behandla den så gott det gått - och dragit ned rejält på löpträningen - och hoppats att det skulle ge sig. Men nu, två dagar innan Stockholm maraton, har jag fortfarande känningar i den. Ska ut och testspringa en sväng ikväll, men känns det inte bra får jag nog - tyvärr - tacka nej till årets mara. OM det blir så är det inte hela världen. Maran är ju bara ett delmoment och absolut inte värd att riskera årets målsättning - Lidingöloppet på 2,30 - för.

Utrustningens storlek.... (!)

Visst är bilden (DN den 30 maj 2010) lite rolig, men den illustrerar ett verkligt problem för många. För idag köper de flesta sporthandlare in kläder i storlek 34-42 (för kvinnor). I undantagsfall kan något plagg finnas i storlek 44, men annars är kvinnor som behöver lite större storlekar hänvisade till herravdelningarna. Inget stort problem, enligt vissa - om det inte gäller sport-BH:ar, förstås - men passformen är väldigt viktig när det gäller träningskläder och det är skillnad på herr och damkläder. I butikerna får man ofta svaret att det inte finns träningskläder i större storlekar (det gäller inte bara damkläder - även herrar och fötter ska helst hålla sig inom butikernas "normalstorlekar"). Det är, som tur är, inte sant. De flesta stora, internationella märkena har kläder i riktigt stora storlekar, men tyvärr är det sällan svenska butiker köper in dessa eftersom de påstår att det inte finns någon efterfrågan. Jag tror inte på det. Jag säker på att om någon butik vågade ha större storlekar i sortimentet skulle kunderna finnas, även om det kanske skulle ta ett tag innan kunderna hittar rätt.