Sagt och gjort. När vi började springa i Handen hade jag samma underbara känsla som jag när jag sprang Åre Extreme Challange för ett par veckor sedan. Benen bara spratt och det var ren glädje att springa. Ann- Sofie hade en lite tyngre dag. Hon var i slutet på en treveckorsperiod av tung träning, men vi matade på och sprang kilometer efter kilometer. Vi stannade och tittade på kartan lite då och då för att hålla koll på var vi befann oss och hur långt vi hade kvar. När vi hade sprungit nästan 20 kilometer, med lite felspringningar, insåg vi att det skulle bli lite längre än 25 kilometer. För mig kändes det bara bra, men Ann-Sofie började bli sliten. Vi gnetade på och mot slutet började hon "hallucinera" om Coca-cola. Så känslan när vi såg toppen på höghusen var underbar och när vi kom ut på asfalterad mark kollade jag klockan: den visade 30 kilometer! Vi stannade vid första kiosk och köpte dryck. När vi kom hem köpte vi take away och åt maten i solen på bryggan där jag bor. Sen blev det en snabbdusch innan jag skulle träffa nästa kund under tiden som Ann-Sofie gick igenom mina siffror. Dagen avslutades med lite Sup på en spegelblank sjö vid Hellasgården.
Under löpturen på Sörmlandsleden fick jag en idé: Att springa Sörmlandsleden ned till min storasyster som bor mellan Nyköping och Katrineholm, en sträcka på cirka 160 kilometer. Jag tänker mig tre dagars löpning med två övernattningar i vindskydd någon gång i september. Någon som är sugen på att följa med?
1 kommentar:
och själv klart bjuder jag på mat=)
Kram stora syster.
Skicka en kommentar