Vila, värme och en bränd rygg

Nu har jag njutit av min första semestervecka. Efter midsommarhelgen blev E och jag ensamma på Öland, ungefär samtidigt som solen och värmen kom. Så vi har mestadels spenderat dagarna på stranden. Det är riktigt härligt att se lilltjejen. Att vara vid vattnet är det bästa hon vet, hon är helt klart ett "vattendjur". Jag var likadan när jag var liten. Jag badade så fort isen hade släppt och kom jag inte upp förrän läpparna var lila. Numera brukar de flesta kalla mig badkruka - och jag kan kan till viss del hålla med dem. Jag vill ha varmt vatten (gärna runt 25 grader) för att tycka det är skönt att bara bada. Men handlar det om någon typ av vattensport bryr jag mig inte. När jag var i Dala-Floda och forsspaddlade vad det till exempel 13 grader i vattnet. Och visst, vi hade våtdräkt på oss, men man blir ordentligt kall ändå. När jag tävlade i kortdistanstriathlon hände det också att jag simmade utan våtdräkt i 17 grader. För mig handlar det nog inte så mycket om hur kallt det är utan vad jag ska göra. Att bara ta ett dopp när det är kallt - och det inte är nödvändigt - känns inte så lockande, men ge mig en surfbräda eller något så hoppar jag i med glädje.

Vi har haft det väldigt lugnt och skönt här och det är precis det jag behöver. Lite träning har det blivit, men inte mer än ett pass om dagen. Stora fokuset har varit att E ska ha det bra. Som tur är gillar hon att sitta i vagnen när jag springer, på så sätt har jag kommit ut på några löprundor. I onsdags fick jag dessutom lite barnvaktshjälp. E var hos en kompis där bästa J lovade att passa henne ett par timmar. Så jag tog tillfället att rasta "det nya spjutet från Merida", sex mil tempo blev det. Med tanke på att jag kört så lite cykel kändes snitthastigheten på 33 km/h bra, särskilt som jag inte låg över 70% av maxpuls. Men det finns en del mer att göra där. Dessutom behövs det några mil till för att köra in cykeln, men det känns redan nu väldigt bra.

Och så har jag - i vanlig ordning -lyckats bränna ryggen de här dagarna. Eller dagarna: det skedde i måndags, alltså första dagen på stranden. Jag var duktig och använde solskydd (jag har blivit mycket bättre på det mot tidigare), men kom ju inte åt överallt på ryggen. Så nu kan man se exakt var jag inte kom åt! Det innebär också att det tydligt går attt se mina brister i rörligheten av axelleden. Sen kom jag på att E kunde hjälpa mig att smörja ryggen, och det gör hon med glädje. Hon är världens bästa dotter.

Ps. Jag har även fått ett väldigt roligt jobb under hösten. Jag återkommer med det när det är officiellt.