Klart ungen ska ha bra prylar

Jag tror att jag glömt nämna att min dotter fått en ny cykel. En Merida Dino 16", alltså samma märke som jag är sponsrad av. Min fru tyckte det var onödigt eftersom hon precis lärt sig cykla - jag kunde inte hejda mig utan beställde cykeln typ två dagar efter att hon cyklade själv för första gången - och den gamla ärvda 12"-hojen fortfarande funkar bra. Särskilt som den nya cykeln är lite, lite för stor. Men klart ungen ska ha bra grejer!

Ps. Kan tillägga att hon tidigare "cyklat" på en Specialized-hoj, en s.k. "springcykel" eller "balanscykel" som hon fick när hon fyllde 1 år. I och för sig var hon nog lite mer än 1 ½ år när hon började "cykla" på den ute. Och då tog det inte många timmar innan hon hittade balansen. Så nu bytte vi till "trampcykel" utan att använda stödhjul. Lite svårt hade hon att lära sig bromsa med pedalerna -hon ville gärna bromsa med fötterna - men på det stora hela funkade det hur bra som helst.

Workout Åre

Jag är i Åre för att föreläsa och hålla en löpklass under Workout Åre. Som vanligt på dessa träningsevent finns det mycket energi i luften: alla är glada och träningsivriga. När jag tillfrågades om att delta blev jag väldigt smickrad. Det har alltid varit lite av en dröm att få presentera en klass på något av de större eventen. Och nu har jag gjort just det. Imorse hade jag min löpklass. Det gick väldigt bra tyckte jag och efteråt lät flera deltagare mig veta att de gillade den. Så det är en riktig egotripp att vara här. Dessutom bor jag på Holiday Club där jag kan använda badet hur mycket jag vill, jag får sova och jag behöver inte tänka på något annat än mig själv och de uppdrag jag har. Jag träffar många kollegor, både gamla och nya bekanta. Dessutom har jag fått en så stor komplimang att jag nästan trillade av stolen. Igår intervjuades jag nämligen av mina stora förebilder inom träningsvärlden. Anledningen till att hon ville träffa mig var för att hon tycker jag tilhör Svergies tio bästa tränare! Jag blev otroligt smickrad och rodnade ordentligt. Själv har jag svårt att se mig där, men jag tar väldigt ödmjukt åt mig av det hon sa.

Nu när jag är här och har det så bra tänker jag ändå på min familj där hemma. De har fått stå ut med en hel del den här månaden. Jag har jobbat väldigt mycket och det har varit många resor. Min fru har fått dra ett stort lass när det gäller hem och dotter. Som tur är ser jag slutet på den intensiva jobb- och reseperioden närma sig. På tisdag eftermiddag börjar en nästan veckolång ledighet. Och det behövs verkligen.

Jobbhelg

Som sagt var det jobb i Göteborg som gällde i helgen, men även löpning. Innan jag åkte fick jag överta en startplats från en av mina kunder. Jag tog den "ifall att", tänkte att det kunde vara en trevlig träningsrunda efter jobbet. Sagt och gjort. Tjugo minuter innan startskottet gick promenerade jag ut från mässan med ambitionen att springa lugnt och avslappnat. Någon bra tid räknade jag inte med efter de långa arbetspassen på mässan. Så döm min förvåning när klockan visade 45 minuter vid 10 kilometer - jag som inte ens tog i! Och då började hornen växa ut i pannan. Kanske skulle jag försöka trycka på lite i alla fall...? Inte för att jag hade mycket för det: Göteborgsvarvet har växt, nästan 44 000 personer startade och det var väldigt trångt under långa sträckor. Särskilt de sista fyra-fem kilometerna när jag försökte lägga i en högre växel. Men jag gick i mål på höga 1.35 och det är jag väldigt nöjd med.
,
Efter loppet åt jag middag hemma hos en kollega och hennes man som jobbar hos Merida, en av mina sponsorer. God mat och god dryck - och på det en god natts sömn hos dem. För klockan åtta på söndagsmorgonen stod det MTB-cykling på schemat. Prick åtta gav vi oss iväg. Och exakt fem minuter senare var mina ben fulla av mjölksyra! Jag hade ingen kraft i benen och varje backe var en plåga. Så det blev en riktigt jobbig cykelrunda. Men jag genomförde den - ibland är det mer än tillräckligt.

Göteborg

Nu är jag på plats i Göteborg, mest för att jobba men jag ska eventuellt även springa Göteborgsvarvet imorgon. Kul också att träffa en massa trevliga människor - och att en del lösa tankar på samarbeten och projekt så smått börjar ta form. Mer om det senare. Idag har jag också varit på Radiohuset här i Göteborg, där jag gjorde en intervju som ska sändas i SR/Radiosporten någon gång under helgen. Så med andra ord är det fullt upp!

Årets första bad

Den här helgen spenderade jag på Kajaktiv i Dala Floda tillsammans med resten av gänget från UCSP. Tanken var att vi skulle få utmana oss själva genom att lära oss forspaddla. Efter att ha åkt bil i några timmar från UCSP på lördagsmorgonen möttes vi av James som äger Kajaktiv och var vår tränare den här helgen. Efter att ha fått vår utrustning - och lunch - gick vi i vattnet. Första uppgiften var att lära oss hur man tar sig ur kajaken när man hamnat upp och ner. När, alltså. Inte om. För mig var detta den första av många gånger jag låg upp och ner i vattnet den dagen.

När vi lärt oss att rulla ur kajaken lärde vi oss hur man tar sig upp igen med en kompis som stöd. Efter det följde många olika övningsmoment: att svänga, hur man ska tänka på hur strömmarna går etc. Efter en hel dags paddlande åt vi middag på Dala Floda värdshus där all mat och dryck som serveras är ekologiskt. Det blev inte någon sen kväll, alla var trötta och dessutom laddade vi för dag två i vattnet. Då åkte vi bil en bit högre upp på älven innan vi paddlade oss ner. Otroligt roligt att paddla längre sträckor, surfa och känna på vildare forsar.

Allt var väldigt utmanande och fruktansvärt roligt. Och vi hade en otrolig tur med vädret också. Istället för de utlovade ca 9-10 graderna med regn hade vi solsken och ganska bra med värme. Vattnet var också förvånansvärt varmt för årstiden - om man nu kallar 13-14 grader varmt. Förutom att kolla vattentemperaturen märkte jag att jag inte är särskilt rörlig i höfterna - ett problem när man paddlar kajak eftersom det är höfterna som till stor del styr kajaken. Jag måste också säga att jag älskar skogarna i Dalarna - fantastiskt fina att springa i. Jag gick upp extra tidigt i morse och tog en löprunda på ca 20-25 minuter. Jag njöt varje minut - även om det regnade.

Oväntad present

Fredagen den trettonde ska ju vara en otursdag, men för min del bar dagen med sig en oväntad present. När jag kom hem hittade jag nämligen ett paket i brevlådan: två par nya strumpor från Gococo, min sponsor sen ungefär ett år tillbaka. Som vanligt fanns det även Bounty-chokladbitar i paketet. Kokos och choklad är inte riktigt min grej, men jag gillar helhetsgreppet (strumporna är ju gjorda av kokosfibrer). Men framförallt gillar jag strumporna, så tack Annie och Linnéa!

Se tidigare inlägg om GoCoCo här och här.

Rörlighetsträning

I nya numret av Lifestyle Golf Magazine (nr 3, 2011) skriver jag om rörlighetsträning.

Helgen som gick....

Helgen som gick var relativt lugn, trots att jag jobbade en av dagarna. Dessutom är det underbart att det fina vädret kommit tillbaka. Jag njuter i fulla drag varje minut jag är ute i solen. I lördags blev det en tidig löprunda tillsammans med en kompis. Vi sprang till och runt Sickla sjö (ca 21 km). För mig blev det en tung runda. Det kändes att jag hade mycket träning i kroppen sen veckan före då jag hade ovanligt många kundträffar där jag själv sprang. Jag kände mig sliten, helt enkelt.

I söndags jobbade jag för Cykloteket och deras MTB-läger på Lida friluftsgård i Tullinge. Jag pratade konditionsträning och vikten av att planera sin träning. Dessutom fick jag ett träningspass på cykeln. Mitt första MTB-pass på flera år! Väldigt trevligt.

Fartlek med Radiosporten

Igår sändes ytterligare ett avsnitt i Radiosportens träningsserie inför Stockholm maraton.

LFA - Löpning för alla

Nu är det officiellt! Jag är träningscoach på webbsidan LFA - Löpning för alla. Tre program för 10 km ligger nu uppe (kolla in dem här) och fler kommer...!

Dax för dottern att börja tävla...?

Löp- och tävlingssuget börjar komma tillbaka. Håller som bäst på att kolla upp fler och andra tävlingar under året. Hade först tänkt springa Ölandsmaran, men eftersom den går helgen innan Kalmar Triathlon får jag hoppa över den. Apropå det tycks det här med löpning smitta av sig. Dottern "tävlingsspringer" så fort det ges tillfälle och min fru har just anmält sig till sitt livs första lopp. Så jag funderar på om Victorialoppet kunde vara något för hela familjen. Vad tycker Ni, kan man anmäla en 4-åring till Lilla Victorialoppet (1500 meter) i sommar?

Koffeinfantast

Med jämna mellanrum försöker jag lägga av med att dricka kaffe - eller åtminstone dra ner på mängden. Men saken är den att jag inte kan - det är alldeles för gott med kaffe! Däremot har jag funderat över hur mycket pengar jag lägger på "take away-kaffe". Jag börjar ofta morgonen med ett kaffeköp på väg till kontoret, första kundmötet osv. Men nu är det slut med det, för i helgen köpte vi en Nespresso-maskin. Så nu kommer jag alltså att tjäna pengar - eller lurar jag bara mig själv med snedvriden shoppinglogik....?

Fiberrik kost - på gott och ont

Veckan före påsk läste jag en intressant artikel i SvD om att en alltför fiberrik kost inte alltid är det bästa (läs artikeln här). Artikeln fick mig att fundera på varför vi människor ofta har en "allt eller inget"-inställning när det gäller kosten. Antingen ska man äta massor av fett eller inget alls, inga kolhydater eller massor. Frossa eller svälta sig med bantningskurer, den ena värre än den andra. Var har balansen tagit vägen? Strävan efter en balanserad kost och en lagom mängd mat? Och tänk om vi också kunde sluta tillsätta en massa konstgjorda och onödiga saker i kosten - eller åtminstone välja bort mat med tillsatser - och äta naturliga råvaror istället! Jag är säker på att vi alla skulle må så mycket bättre då. Kort sagt, en allsidig och blandad kost på naturliga råvaror i lagom portioner - behöver det egentligen vara svårare än så?

Helgen som gick....

Över deklarationsblanketterna (sista minuten-deklarationer har blivit något av en tradition i vår familj) så här på söndagskvällen summerar jag helgen och är nöjd. Visst, det blev ett par träningspass mindre än jag tänkt mig, men i gengäld har jag umgåtts med vänner och familjen. Ätit gott och myst med min dotter. Ibland är ju det minst lika viktigt som att träna.

Men imorse blev det i allafall en cykeltur, knappt 8 mil utåt Ekerö med trevligt sällskap. Det kändes bra, det var ett relativt lätt pass - även om vi hade ganska mycket motvind.

Apropå cykelturer har jag på senare tid lagt märke till att cyklister inte längre hälsar lika ofta på varandra när de möts. Det tycker jag är tråkigt. Jag hoppas att det inte blir så som bland löpare som inte alls hälsar när de möts. Jag tycker att en nick, en blick eller ett kort hej är en enkel sak som gör träningsrundan mycket trevligare.