Jag flyttar!

Nu är det så dags, jag flyttar den här bloggen till min hemsida istället. Så i fortsättningen hittar ni mig på http://www.performancebyhagstrom.se

The Nike Blast...jag presenterar klasser

Idag kom schemat och anmälningssidan till årets Nike-konvent, The Nike Blast, i Stockholm den 4-5 februari 2012. Och därmed kan jag äntligen berätta att jag kommer att presentera två klasser vid konventet. Jag är stolt, smickrad, glad, nervös, livrädd och allt möjligt annat som jag inte kan sätta ord på just nu. Det blir utan tvekan det största jag gjort som tränare. Så nu blir det några veckor av hård träning och förberedelser. .

Klasserna jag kommer att köra är:

* Crossfit Endurance - Let´s feel the heart! (lördag kl.14.20)

* Spinning - From Heaven to Hell - and Back! (söndag kl.10.20)

Boka in er nu, det kommer bli en grym helg!

Utbilda dig inom Crossfit Endurance

Efter mycket turer fram och tillbaka kan jag äntligen säga att jag lyckats få hit Brian MacKenzie för att hålla en CrossFit Endurance Trainer Course. Brian grundade CrossFit Endurance och är en väldigt inspirerande utbildare som själv sysslar med ultralöpning. Utbildningen kommer hållas på Crossfit Nordic i Stockholm den 9-10 juni 2012. Anmäl dig till eventet här .

Ny utmaning...

Att utmana sig själv genom att prova nya träningsformer är väldigt roligt. Genom att göra det utvecklas jag både som atlet och tränare: Som atlet eftersom jag får arbeta med kroppen på nya sätt och med nya muskler och som tränare får jag förståelse för andra träningsformer och idéer till nya övningar att använda till mina kunder.

Idag var det dags för en ny utmaning - Poledance! Petra Larsson som äger Dancing Queen, hade är en gammal kollega till mig och för några veckor sedan bestmde vi att jag och resten av UCSP-gänget skulle få prova en klass. Petra tog Poledance till Sverige som träningsform och hon både startade och driver SM i Poledancing. Under en timme blev det både hård träning och väldigt mycket skratt. Jag ger all min respekt till de som tränar Poledance. Det var både väldigt jobbigt - från och till gjorde det rätt ont - och kräver hög kroppskontroll och rörlighet. Och att göra alla dessa övningar och samtidigt försöka vara sensuell och sexig är för mig ofattbart. Med det sagt tror jag ni förstår att jag kanske inte var den sexigaste som dansat runt en stång. Och nej, jag funderar inte på att byta yrke.


Tack Petra för att du gjorde detta för oss och tack gänget på UCSP som alltid är villiga att testa nya saker.

Svettisdagarna

Idag är det dags för SVDA11, alltså Friskis & Svettis stora årskonvent. Årets konvent är på Kistamässan i Stockholm och jag är anlitad för att presentera två klasser med Pulslöpning. Målet är helt enkelt att deltagarna ska lära sig använda pulsen som verktyg vid löpningen. Det ska bli väldigt roligt. Det brukar alltid vara så bra och rolig stämning på konvent. Alla deltagare är motiverade och vill inspireras och lära sig där nya saker, testa nya klasser eller utveckla gamla. Jag har också spanat in ett par programpunkter jag tänkte försöka smita in på. Och en är det så klart ett tillfälle att träffa och snacka med många kollegor från hela Sverige och andra delar av världen.

Positivt besked....

Jag lyckades, jag klarade provet på Crossfit level 1, det kanske inte är någon jättebedrift men jag är ändå väldigt glad. Det var förra helgen jag var norska Sandnes på kurs. Även om jag har tränat på Crossfit-liknande sätt ganska länge och sedan tidigare är Crossfit Endurance Coach, var det väldigt intressant att få lite mer kunskap om bakgrunden till tanken med Crossfit. Och sen var det självklart nyttigt med all teknikträning. Och Crossfit Center i Sandnes var ett riktigt fint ställe. Jag fick en känsla av att vara i en flyghangar i miniatyr. De hade väldigt mycket utrustning av alla de slag som används inom crossfit. Så har ni vägarna förbi Sandnes är det absolut värt ett besök.

Billen lånad från Crossfit Norge

Alla har vi något att jobba med

Det här med kropp och träning är intressant. Hur vältränad Du än är finns det alltid områden som behöver jobbas lite extra med. Ta en av mina kunder, till exempel. Han är vältränad och klarar de flesta övningar och uppgifter jag ger honom utan större problem. Hans "akilleshäl" är istället rörligheten där vissa övningar blottar svagheterna. Så efter att ha jobbat extra mycket med detta har han gjort framsteg även där. Vad vill jag då säga med detta? Jo, att alla har sina starka och svaga sidor. Att även de idrottare som vi betraktar som fulländade ofta har sidor som behöver extra arbete. Väl värt att tänka på.

Tack J för att jag får lägga upp denna film, du är grym att jobba med och alltid skönt att vi kan skratta med och åt varandra.

Föreläsning

Workshop

Min workshop i oktober fick så bra respons och nästan genast kom förfrågningar om att köra en ny. Den här gången blir det i Göteborg den 2 december. Är Du intresserad så ser Du inbjudan här nedan.

Föreläsning

Nytt koncept från Asics

Idag var jag med och lanserade Asics nya skokoncept, en linje som fått namnet "33". Tanken är att de ska vara både lätta och ha bra dämpning. En lättviktsko för många, helt enkelt. I samband med lanseringen på Runner's Store fick alla inbjudna var sitt par skor och en kortare löprunda med mig som ledare för att pröva dem. Själv är jag van vid att springa med ganska lätta och tunna skor eftersom jag gillar att ha en bra markkänsla när jag springer. Och ju tunnare och lättare skor du har, desto mindre stöd och dämpning ger de generellt. Men den nya skon från Asics lyckas med att ge båda delarna. Visst, de kommer inte ersätta de allra lättaste skorna som de mest drivna löparna använder. Men för motionslöparen som söker känslan utan att gå miste om dämpningen är de perfekta. En skön sko, helt enkelt. Jag ser fram mot att testa dem vidare.

Min workshop på Bosön

Efter en hård veckas jobb var det äntligen dags att köra Workshopen på Bosön. Med några sjukdomsavhopp i sista minuten var vi ett 20-tal personer som under fem timmar jobbade stenhårt. Först filmades alla, därefter blev det ett teoriavsnitt. Resten av dagen ägnades åt praktiskt arbete innan alla filmades på nytt. Alla var otroligt duktiga och utvecklades massor under under de här timmarna. Innan deltagarna lämnade Bosön fick de också en gåva från Gococo. Jag är jättenöjd med dagen, det var verkligen jätteroligt och jag fick bra respons. Så det blir helt klart fler kurser framöver.

Träningsresor att längta till

I Fitness Magazine nr 11, november 2011

Lifestyle Golf Magazine

Lifestyle Golf Magazine nr 6/oktober 2011

Spännande framtid

Det händer mycket just nu. Företaget rullar på bättre än jag hade vågat hoppas på och det är många nya projekt på gång. Efter att jag hade gjort mina sista fasta klasserna på Balance i onsdag ringde en annan träningsanläggning och ville ha mig som instruktör. Vi får se, men om det blir av återkommer jag om det. I veckan fick jag också en fråga om att komma tillbaka till Workout Åre som presentatör nästa år. Både roligt och smickrande att bli ditbjuden igen! Håll utkik efter programmet för det blir något utöver det vanliga. I helgen gjorde jag också en fotografering för att få bilder till ett löpkompendium jag håller på med. Tanken är att det ska vara klart och tryckt till min workshop nästa helg, så jag har en del arbete att göra nu i veckan..

Ps. Min workshop blev snabbt fulltecknad, men jag hoppas kunna erbjuda den snart igen.

Sista klasserna

Åter hemma i Sverige har det varit fulla dagar med mycket kundmöten och nya projekt som ska sättas. Innan jag åkte till Portugal bestämde jag mig efter mycket tänkande för att sluta med mina fasta klasser på Balance Training. Hur roligt det än är att ha dem har jag känt att jag inte riktigt hinner med och ibland måste man fatta beslut som inte är helt roliga. Så idag var det dags för de sista klasserna. Jag ville göra en snygg avslutning och själv informera kunderna - jag har många stamkunder på mina klasser. Det blev en härlig stämning rakt igenom, men roligast var nog spinningklassen. När jag var i Portugal filmade jag en cykeltur jag gjorde. Filmen klippte jag ihop och satte ljud på. Så med den på storbild kunde jag guida alla deltagarna på en cykeltur i Portugal. Jag har fått väldigt många fina ord från kunder idag och det är med sorg jag lämnar ifrån mig klasserna. Nu har jag lovat att jag kommer komma tillbaka och köra lite "eventklasser" och vikariera lite, så helt lämnar jag ju inte.

Surf's up!

Vilka sköna veckor detta har varit, fulla av träning och underbara människor. Det finns mycket att minnas när vintern är som kallast hemma i Sverige. Ett av de minnen jag kommer hålla fast i är min och Kinnas surfingutflykt i tisdags. Vi hade lyckats få en hel dag ledig. Det är inte så vanligt här på campen då schemat är fullspäckat hela dagarna, varje dag. Men i tisdags hände det och vår plan var att åka till Lagos och surfa. Vi hade bokat tid på en surfskola klockan 9.20 och åkte förväntansfulla i hyrd bil strax efter sju. Båda hade vi provat surfing någon gång för många år sedan, men nu skulle det ske ordentligt. På skolan välkomnades vi som "the Sweds" och alla våra fördomar om surfare slog in när ägaren hade stora rastaflätor och såg ut att vara plockad ur gamla kultfilmen "Point Break". Alla på skolan var väldigt trevliga. De flesta var där för någon veckas surfande och var lite skeptiska till oss som bara skulle vara där en dag eftersom det tar längre tid än så att lära sig surfa. Efter att ha fått våtdrakt och bräda packade vi in oss i bilar för att åka till dagens "surfspot". På plats började vi med lite teori om om säkerhet och vattnets rörelser. Därefter var det instruktioner om hur vi skulle "ta vågorna" och sen var det bara ut och omsätta instruktionerna i praktiken. Många gjorde några vågor och vilade lite innan de tog några till, men jag och Kinna körde på ganska hårt. Vi körde våg efter våg utan särskilt mycket vila emellan och de fick tvinga upp oss för äta lunch. Innan dagen var slut tog vi båda "gröna vågor", dvs. att vi tog vågen innan den "bröt". Detta var bland det roligaste jag gjort på länge. Jag har varit "hög" på den dagen hela veckan och kan inte vänta på nästa tillfälle jag får att surfa.

Fettskatt i Danmark

Förra veckan införde Danmark en skatt på mättat fett för att minska fetman hos landets befolkning. Frågan om detta är rätt väg att gå? Är det något för Sverige också? Jag tror inte det. Det finns alltid en risk att skatter och förbud uppfattas som förmynderi, något jag tror att de flesta är emot. Jag tycker nog att man kunde göra tvärtom, det vill säga att det vore bättre att sänka skatten på sådant som är bra, t.ex. grönsaker, frukt, kött och fisk. Om detta har jag tidigare skrivit om och ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag.

Algarve halvmarathon

Solen fortsätter att skina på oss här i Portugal. Igår t0g vi farväl av ett gäng resenärer för att några timmar senare hälsa nya välkomna. Det är alltid lite jobbigt att säga hej då när en vecka tar slut. Det finns alltid vissa resenärer som jag hinner lära känna ganska bra på en vecka och sen är det ju även ledare som åker hem. Samtidigt är det förväntansfullt: vad är det för nya gäster som kommer den här gången?

Idag tog jag med mig ett gäng på ca 35 personer och åkte för att springa Algarve marathon, halv marathon eller mini marathon (6 km) i Faro. Som jag tidigare nämnt är det väldigt varmt här, runt 30 grader, så jag var lite orolig för hur det skulle gå för alla. Men med facit i hand kan jag säga att det gått jättebra, alla kom i mål och mår bra. En tjej genomförde sitt första marathon - vilken bedrift i denna värme! Själv sprang jag halvmaran utan prestationskrav. Det blev en trevlig runda. De första fem kilometrarna gick väldigt bra, men sen fick jag krampkänningar i magen och var tvungen att sänka tempot. Kramperna släppte inte förrän vid 17-18 kilometer, men då kunde jag springa på igen. Jag tror att kramperna kom sig av att jag drack lite för mycket innan loppet. Även min träningsmängd förra veckan kan ha spelat viss roll. Hur som helst gick jag i mål på 1.40 efter lite missförstånd om var målgången egentligen var. Nöjd med rundan ska jag nu gå och lägga mig vid poolen och sola.

Flyter bort i Portugal

Värmeböljan fortsätter här i Portugal, temperaturen ligger stadigt runt 30 grader. När man ska träna i sådan värme är det väldigt viktigt att se till att få i sig vatten, men även extra salt. Om du inte får i dig salt och mineraler är risken att du får för lite electrolyter i kroppen och då fungerar inte nervsignalerna ordentligt och det kan bli farligt.

I tisdags tog jag med mig ett gäng på en cykeltur. Vi tog det lugnt och stannade även för den obligatoriska kaffen. Frågan om det inte är det som är viktigast: För en cykeltur utan kaffe är ingen bra cykeltur, eller hur?

Älskade jobb

Jag älskar mitt arbete varje dag, men vissa dagar är bättre än andra. Efter dagens morgonstund blev det lätt yoga på balkongen. Underbart!

Varför är löpare rädda för styrketräning?

Möjligen en lite kaxig titel på detta blogginlägg, men för en tid sedan pratade en tränarkollega och jag om hur ofta vi träffar löpare som inte vill styrketräna eftersom de "inte vill bli stora". OM de styrketränar tränar de lättare styrka med 10-12 repetitioner per set. Det lustiga i sammanhanget är att det är just vid den typen av styrketräning som den sarkoplasmatiska hypertrofin sker, det vill säga att det är då muskelvolymen ökar som mest. Om de istället skulle träna i set med 1-6 repetitioner skulle de inte öka lika mycket i muskelvolym, men bli väldigt starka. Och ja, detta stämmer även bra för många tjejer.

Nu när det är utrett är det bara att börja träna tyngre styrketräning så blir Du både stark och hållbar - oavsett om du är löpare eller inte.

Hej då Sverige, hej Portugal

I fredags avslutades arbetsbeckan med ett överraskningspass med sju sköna tjejer. De skulle infinna sig på S:t Eriksplan kl. 11.30, det var det enda de visste. Skulle det vara överraskning, så skulle det! Från S:t Eriksplan tog jag dem till Karlbergs hinderbana där vi körde ett något anorlunda crossfitpass med dem. De såg både trötta och glada efter passet. Kan man avsluta arbetsveckan på ett bättre sätt än med leenden?

Överraskningstemat fortsatte vid kvällens middag med familjen, kinesiskt efter dotterns önskemål. En höjdpunkt. För det var länge sedan vi var ute och åt hela familjen. Efter att ha jobbat på en av sveriges bästa asiatiska restauranger så är jag lite kräsen när det gäller mat från den delen av världen. Då är det skönt med vår lokala kines, WongKee, där kocken lagar saker som inte finns på menyn om jag ber om det. De är helt klart värda ett besök. Oftast nöjer jag mig med det som finns, men den här kvällen ville jag äta något nytt men klassiskt kinesiskt. Så jag bad kocken överrasa mig. Ut kom en fisk i peppar- och svartabönsås som var helt underbar.

Efter middagen var det bara att gå hem och packa klart inför resan. Och nu sitter jag på välkända Nox cafe i Monte Gord0 där jag verkligen känner mig välkommen och hälsas med både kindpussar och kramar. Portugal bjuder på närmare 30 graders värme och i vattnet är det runt 25 grader, så det blir helt klart en förlängning av sommaren. Det kommer bli mycket löpning för min del, men även en del cykel och självklart crossfit de flesta dagarna. Och sedan blir jag väl tvungen att skämma ut mig på ett av Kayo´s Discopass också. Hon utmanade mig, lite på skoj. Och vem är jag att backa från en utmaning...?! Men vi får se.

Jag känner mig väldigt tacksam för att familjen står ut med att jag åker iväg och jobbar här lite då och då. Jag vet att A får dra ett tungt lass där hemma när hon är själv, med hämtning och lämning och allt annat det innebär att vara själv med en fyraåring. I och för sig en helt underbar fyraåring, men att jobba heltid och både hämta och lämna varje dag är svårt att få ihop. Så även om det ger mig lite dåligt samvete måste jag ändå avsluta med att visa utsikten från mitt rum. Av alla gånger jag varit här är detta första gången jag har ett rum så här högt upp, så detta har jag aldrig sett förut. Sämre utsikt kan man ha att vakna till!

Tappar löpningen sin själ?

I söndagens Aftonbladet frågade Erik Hörstadius i en debattartikel om löpningen är på väg att tappa sin innersta själ med all teknik, utrustning etc. som finns idag. Har dagens löpare blivit ett modeoffer? Och i så fall, är det dåligt?

Jag tycker att han har en viss poäng. Ibland kan jag tycka att vissa personer blir lite för inriktade på allt runtomkring istället för på själva löpningen. Nu ska inte jag kasta sten i glashus. Jag har i princip alla prylarna själv. Men när jag hör folk säga att de inte kan löpträna för att de glömt sin puls-/gpsklocka kan jag inte låta bli att fundera: är det klockan som springer åt dem? Här kan ni läsa artikeln.

Möte med Mr POSE

Medan många andra laddade för Lidingöloppet i lördags var jag och ett gäng andra på väg till Bosön för att träffa mr POSE, Dr Nicholas Romanov. Jag hoppades på många teknikövningar och få tips om olika sätt att lära ut POSE på. I korta drag kan man säga att POSE är en teknik som är sprungen ur fysik och biomekanik. Ren vetenskap, alltså. Löpningen ska hela tiden utgå från The Pose som är en ställning där vi står på ett böjt ben med den andra foten uppdragen under rumpan. Från den ställningen ska vi bara falla framåt för att sedan åter komma till the pose. Det ska användas så lite muskelkraft som möjligt. Istället ska gravitationen användas för att ta sig fram.

På vägen ut till Bosön hade jag hämtat upp Micke som gått en clinic för Romanov tidigare. Han berättade att det var en väldigt speciell man. Och det var det. Under clinicen skrattade dr Romanov nästan hela tiden, åt sig själv eller åt oss deltagare. Och när han inte skrattade skällde han ut oss. Inte för att vara elak utan för att han så gärna vill att vi alla ska lära oss att springa. För tänk inte ens tanken att "alla kan väl springa?". Nej, löpteknik är en egenskap som vi måste träna på hela tiden.

Efter teorilektionen var det dags för praktik. Först filmades vi en och en. Sedan följde massor av övning och olika drillar för att lära sig tekniken. Det märks tydligt att Dr Romanov brinner för detta. Han kan hålla på hur länge som helst och kan nästan bli lite arg och frustrerad när någon inte förstår vad han menar eller klarar av att göra det han vill. Jag gillade verkligen att han gav individuella råd och tips, det gjorde att alla kunde utvecklas där det behövdes. När vi var klara med övningarna var det dags att bli filmade igen. Sedan gick vi för att titta på filmerna. Snacka om att det var skillnad mellan första och andra tagningen. Vid första var det ingen som var i närheten av rätt teknik, men vid den andra tillhörde jag dem som fick beröm för att vi hade rätt teknik. Jag växte nog några cemtimeter!

Pressa pulsen med intervaller

Fitness Magazine nr 10, oktober 2011

Workshop

Den 29 oktober håller jag en workshop i löpning och löpteknik, är du sugen på att delta?

Lidingöloppets sista mil

Det är fascinerande hur kroppen anpassar sig till olika saker. Idag var jag ute och sprang sista milen på Lidingöloppets bana tillsammans med en god vän som ska springa den 30 kilometrarna för första gången nästa helg. För några år sedan tyckte jag att den banan var hemsk, men numera tycker jag att den är underbar. Visst, idag var jag inte där för min egen tränings skull. Och visst var farten en helt annan, men inte mycket lägre än den jag höll för några år sedan.

När du tränar kan det vara svårt att se din egen utveckling om du inte mäter den med jämna mellanrum. För löpning kan du till exempel göra ett testpass varannan månad. Hur långt testet är spelar ingen roll, det vill säga om det är tre eller fem kilometer. Huvudsaken är att du springer samma runda vid testtillfällena och att du tar i allt du kan vid testtillfället. Det går att skapa liknande och anpassade testpass för andra typer av träning. Det behöver inte - och ska inte - vara krångligt. På det här sättet ser du enkelt vilka resultat dina ansträngningar ger och det i sin tur ger energi för att fortsätta.

Tillbaka till Lidingöloppet. Jag har bestämt mig för att inte springa loppet nästa helg. Jag ska istället gå på en workshop i POSE-running, en metod som jag jobbat mer eller mindre med under ganska lång tid nu. Först läste jag mig till kunskapen och efter min Crossfit Endurance-utbildning är jag även certifierad inom tekniken. Nu kommer metodens grundaren, Dr Nicholas Romanov, till Stockholm för att hålla två dagars workshops. Den ena är oturligt nog samma dag som Lidingöloppet. Men det gör inte så mycket. Jag har inte känt något stort sug efter att tävla - även om jag erkänner att jag blev lite sugen när jag igår såg alla löparna i Stockholm Halvmarathon. Dessutom var jag så stolt över alla mina kunder och vänner som sprang och gjorde fantastiska resultat. Grattis till Er och alla andra som genomförde loppet.

Men att välja workshopen före Lindingöloppet var inget svårt val. Jag har länge velat gå en kurs för Dr Romanov. Dessutom får jag resten av dagen till att umgås med familjen. Det är ju sista helgen hemma innan jag åker till Portugal i två veckor. Och där ska jag faktiskt springa ett halvt marathon.

En helg på stigar

Då har Sörmlandsledsäventyret klarats av vilken helg det blev! Jag och Emelie möttes vid lunch i fredags och tog oss ut till Handen där vi startade vår löpning. Första delen av banan hade vi båda sprungit tidigare. Terrängen där är relativt lättsprungen. Vårt mål var ett vindskydd ca 10 kilometer norr om Skanssundet. Den sista biten innan lägerplatsen fick vi gå. Mörkret hade kommit och vi ville inte riskera några skador i form av stukade fötter. Väl på plats tände vi elden och åt. Sedan var det bara att krypa ned i sovsäcken och sova. Jag sov väldigt bra. Visst vaknade jag då och då, men det var inte svårt att somna om. Och att vakna till en stigande sol som skiner över vattnet var fantastiskt!

Efter att vi hade fått i oss lite frukost fortsatte färden ned till Skanssundet där vi tog färjan till Mörkö. När vi kom över lyckades vi få handla lite kaffe och tilltugg innan caféet egentligen öppnade. Mycket tacksamma, det smakade utmärkt. När vi började springa på Mörkö insåg vi att det inte skulle bli lätt. Terrängen var riktigt tuff här. Upp och ned hela tiden och dessutom dåligt underlag med mycket rötter, sten och kalhyggen. Vi fortsatte sakta framåt och på vägen mötte vi då då och då människor som vandrade på leden eller plockade svamp.

När vi närmade oss Tullgarns Slott började jag känna mig riktigt seg och sliten. Så vi bestämde oss för att ta en längre lunch där, ordentlig mat med våfflor till efterrätt. Vi passade även på att kolla hur vi låg till enligt den ursprungliga planen och konstaterade att vi låg efter. Främst för att det var svårare terräng än vi trott, men även för att det var längre än vi uppskattat. Där och då bestämde vi oss för att sova på ett vandrarhem i Trosa. Så det blev både varm säng och varm mat den kvällen. Vi åt pizza och sen tror jag vi sov i nästan tio timmar.

En snabb söndagsfrukost och sen var det dags att springa igen. Jag trodde att jag skulle vara väldigt seg i benen, men så var det inte. Jag var väldigt pigg och det kändes fantastiskt bra att springa. Efter cirka trettio kilometer med tuff löpning var vi så framme vid bilen som skulle hämta oss. Då hade jag 45 minuter på mig innan tåget skulle gå mot Stockholm och vi var fortfarande tio till femton minuter ifrån Nyköping. Så det blev att duscha snabbt på Hjortenbergsbadet och sedan ta sig till stationen.

Nu sitter jag här dagen efter och känner mig uppfylld och stolt över vad jag gjort. Vi kan så mycket mer än vi tror. Framöver kommer det förhoppningsvis bli flera äventyr och då hoppas jag att många andra vill följa med.

Hållbart jordbruk?

Att jag gillar ekologiska produkter har nog framgått sedan tidigare och jag försöker ävenvälja det så ofta jag kan. I början på året hörde jag talas om ett intressant projekt

Så här beskriver de projektet själva:

"Vi är ett projekt i Uppsala län som sammanför utländsk kompetens med svenska landsbygden för utveckla nya grödor och livsmedel och på så sätt diversifiera näringslivet, skapa arbetstillfällen, öka andelen närproducerat och främja miljö, hälsa, ekonomi och smak."

Vill ni läsa mer så gå in här.

Det ska bli intressant att se hur lyckat det blir nästa sommar. Framtiden för svenska jordbruk kanske är att odla mindre vete och mer av "nya" grödor.

Jag SUPar

Mitt i Söderort, tisdag den 6 september.

Tävling jag är sugen på.

Photo: Peder Sundstroem

Idag har 200 personer tagit sig från ö till ö i Stockholms skärgård. Totalt avverkade de 64 kilometer varav tio simmades, resten sprangs. På startlinjen idag stod flera vänner till mig och jag vet att de alla presterade fantastiskt bra, trots att förhållandena inte var de bästa. På sina ställen blåste det visst 10 sekundmeter. Med andra ord väldigt svårsimmat. Lite galet kanske, men jag måste säga att jag känner mig lite sugen. Vore det inte för att jag planerar att springa Gore-Tex Transalpine nästa år så hade det nog blivit "Ö till Ö".

Annars pågår förberedelserna inför helgens äventyr. Fredag lunch möter jag Emelie för att sedan börja färden ner till Björkvik utanför Nyköping. På söndag eftermiddag hoppas jag maten är serverad av världens bästa support - för jag gissar att vi lär vara hungriga då!

Kostdebatt

Idag har det varit debatt om låg kolhydratkost igen (t ex LCHF). Flera medier har rapporterat att flera av de studier som påvisar positiva effekter av den kosten (och som det ofta hänvisas till) är finansierade av köttindustrin. Det kanske är föga förvånande, men frågan är hur mycket vi vågar lita på resultaten då? Och vad ska alla de LCHF-förespråkare som ondgjort sig över att AXA och andra liknande företag finansierat forskning som - åtminstone delvis - ligger till grund för livsmedelsverkets rekommendationer, säga nu?

Förstå mig rätt, jag säger inte att LCHF-kost är fel. Jag säger inte heller att en kosthållning med mer kolhydrater är det. Jag tror på varierad och allsidig kost, vilket jag skrivit om tidigare. Det jag ogillar är den fanatism som jag ofta kan se hos vissa förespråkare av LCHF. Argumentationen blir ofta av typen "det här funkar för mig och då funkar det för alla". Kan man inte ta kritik, diskutera och även se eventuella brister i det man benhårt tror på, så anser jag att det är fanatiskt. Och jag tror att en alltför strikt kosthållning - särskilt när vi talar om extrema dieter eller kostråd - utan några som helst undantag är farligt i det långa loppet. Flera av dem kanske funkar som en "kur" eller ett sätt att "kickstarta" för att nå snabba resultat och bli mer motiverad att fortsätta. Men för alltid....?

Att påstå att det som är hett och trendigt nu är den enda rätta vägen anser jag väl vågat. Det finns mycket inom kosthållningen och den mänskliga kroppen vi inte vet något om idag. Dessutom kommer nya forskningsrön, trender på kostområdet kommer och går, nya råvaror introduceras osv. Jag är säker på att vi framöver kommer att finna saker som förändrar vår kosthållning åt det ena eller andra hållet. Kort sagt, jag hoppas att alla ska hitta sitt sätt att äta för att må bra. Min poäng är att det troligtvis kommer att se olika ut för olika personer.

Med blicken framåt

Vilken start det har varit efter semestern! Jag som trodde att det skulle bli en lugn början, men istället blev full fart från dag ett. Fantastiskt roligt! Och snart står jag inför nya utmaningar. I morgon släpper jag nämligen min livlina. Jag jobbar min sista dag på jobbet jag haft vid sidan av mitt eget företag inom träning och hälsa. Så nu är det tänkt att jag ska stå helt på egna ben. Väldigt skönt, men samtidigt lite skrämmande.

Tävlingsmässigt är säsongen i stort sett slut för min del. Känner jag mig i form kommer jag springa Lidingöloppet, om inte struntar jag i det. Just nu försöker jag planera nästa års tävlingar. Vilka ska jag köra och vilka jag får avstå. Jag vill göra två ironmandistanser på triathlon och gärna ett eller två marathon. Dessutom kommer jag troligen springa Gore-Tex Transalpine tillsammans med Emelie. Så det finns mycket spännande saker att se fram emot.

En annan utmaning som rycker närmare är löpningen på Sörmlandsleden. Fredagen den 9 september vid lunch börjar resan. Under helgen ska jag - och de som vill följa med - ta oss springandes till Björkvik, byn i Sörmland där jag växte upp. Det kommer bli runt 17 mil löpning utslaget på tre dagar. På nätterna sover vi i vindskydd med elden tänd. När vi når målet så väntar dusch och färdiglagad mat. Är du sugen på att göra mig sällskap? Hör av dig!

Vila och utveckling

Det har gått drygt två veckor efter Järnmannen och jag har vilat en hel del under den tiden. Jag har rört på mig, till exempel sprang jag Midnattsloppet den 13 augusti, men i övrigt har det inte varit så mycket löpning eller någon särskilt intensiv träning. Vilan har även inneburit vila från bloggen, men nu är jag igång igen.

Mitt mål är att försöka utveckla mig själv så mycket som möjligt, både när det kommer till min fysiska förmåga och min yrkeskompetens. Jag försöker läsa och prata med människor, både inom och utanför branschen. Dessutom försöker jag gå olika utbildningar. För en tid sedan blev jag tipsad av Micke om en utbildning, "Crossfit Endurance Cert", och när jag läste om den var jag fast. Så i fredags satte jag mig på flyget till Köpenhamn där kursen hölls. Där mötte jag Micke och Erik (från Crossfit Nordic) som också skulle gå kursen.

Det blev en intensiv helg med mycket löpdrillar, dvs. övningar för att lära sig springa bättre genom s.k. POSE-running, en metod som används inom CFE. Men det har även varit en hel del teori, bland annat om programuppbyggnad. Inom konditionsidrotter brukar man traditionellt (och lite förenklat) börja med att bygga mängd (distans), sedan intensitet och avslutningsvis teknik. Inom CFE har man vänt på det. Här börjar man med tekniken, fortsätter med intensitet och sedan mängd.

Det har varit många intressanta tankar och mycket som har bekräftat det jag själv gör. En av de roligaste sakerna med kursen var att det var grundaren själv, Brian Mckenzie, som höll i allt. Jag hann få en del intressanta samtal med honom. Och förhoppningsvis kan jag även få honom att komma till Sverige inom en snar framtid.

Inga rapporter från Järnmannen

Som ni alla vet gick Kalmar Triathlon av stapeln i lördags. Det är en SM-klassad tävling och mig veterligen Sveriges enda tävling på ironmandistansen. Är det då inte konstigt att inte någon av Sveriges större tidningar skrivit något om den? Vad jag har sett så har det inte varit en enda rad. Visst, triathlon är en ganska liten sport, om än snabbt växande, men några rader om ett SM borde de ändå få in.

Järnmannen reflekterar

Nu har jag hunnit vila och börjat reflektera lite över gårdagens lopp. På det stora hela är jag nöjd med min prestation. Det jag kanske är mest nöjd över är att jag klarade mat och dryckesintag näst intill perfekt. Men vi börjar från början.

Jag vaknade tidigt på morgonen, hade ställt klockan på 4.30. Efter en tidig frukost var det dags att dra ner mot startområdet för att få cykel och hjälm godkända. När jag hade hittat min växlingsplats började jag duka upp min utrustning. Det var lite nervöst, men jag försökte minnas hur jag brukade ha det när jag tävlade förr (det här är min första triathlontävling sedan 2006).

När jag fått till allt som jag ville ha det blev jag nummermärkt. Sedan minglade jag runt och pratade med en massa bekanta som var på plats. En halvtimme innan start drog jag på mig våtdräkten och gick mot simstarten. Där gick jag i vattnet och simmade lite för att känna att allt satt som det skulle.

Eftersom jag inte är i någon bra simform var min plan att ställa mig långt ut till höger i startfältet och sedan simma lite snett höger, bort från den raka linjen. Allt för att slippa slåss i starten och istället kunna komma in i min egen simning. Det fungerade perfekt. Simningen gick över förväntan, jag gick in för växling på 1.14. Och själva växlingen gick ok. Inte den snabbaste jag gjort, men jag såg till att ta det lugnt och sansat.

Så var det dax för cykel. Väl uppe på cykeln började jag trycka på och jag passerade många cyklister. Jag visste att det skulle vara ordentlig motvind åt ena hållet. Det visade sig att det var på väg ut till vändpunkten. Jag har inte hunnit jobba upp mina cykelmuskler ordentligt och det märktes när det var motvind eller uppför. Men jag arbetade lugnt och kontrollerat, gick på tunga växlar när jag kunde utan att dra på mig mjölksyra. Hemvägen var ljuvlig. Med vinden i ryggen kunde jag köra på ganska hårt. Jag gjorde en stabil cykling och såg till att äta och dricka så mycket jag kunde.

Efter att ha cyklat 5.20 var det dags för växling till löpningen. Även här gick växlingen bra och löpningen började också väldigt bra. Jag trippade på och väckte benen. Nu var det också väldigt varm när solen låg på, så jag såg till att dricka vid varje vätskestation. Första varvet (14 km) kändes bra och jag såg möjligheten att komma in på sub 11 timmar. Men vid 20 kilometer protesterade benen. De bara slutade att fungera. Jag fortsatte genom att variera jogg och promenad. När jag gick ut på tredje varvet för de sista 14 kilometrarna insåg jag att det inte skulle bli sub 11, men under 11.30 skulle jag banne mig. Sista milen var hemsk, men jag bet ihop och gick i mål efter 4.40, trött men nöjd. Totaltiden blev 11.22.25

Så. Tillbaka till min tidigare fråga: Skulle löpningen ha gått bättre om jag inte hade sprungit maran förra helgen? Kanske, kanske inte. Det är svårt att säga och jag tänker inte spekulera i det. Jag är fruktansvärt nöjd med mitt marathon och med min insats i Kalmar. Nu har jag genomfört min första järnman och nu vet jag också vad jag måste göra för att förbättra mig till nästa gång.

Ps. Tack för allt stöd och alla hejarop jag fått på plats, Facebook, e-post och SMS. Det har betytt mycket både inför och under tävlingen.

Jag är en Järnman

Jag är hemma i stugan igen, otroligt trött. Jag klarade mig igenom Kalmar Järnmannen på tiden 11.22.25 vilket jag är nöjd med. Det finns både positiva och negativa erfarenheter men det tar jag i ett inlägg lite längre fram. Då kommer även någon eller några bilder.

Ironmandebuten är avklarad, I did it!

På väg

Så var det dax att börja rulla ner mot Kalmar och morgondagens tävling. Efter trevlig middag med vänner från Skåne igår och solig frukost imorse, packade jag mina prylar för att sova en natt på hotell innan starten går imorgon bitti klockan sju. Kroppen känns fortfarande sliten efter lördagens lopp, men jag har inga tider att hålla. Inga krav och ingen målsättning annat än att genomföra och att försöka göra en så stabil tävling som möjligt. Och ja, roligt och spännande ska det bli!

Ps. Vill Ni följa med på SMS under loppet kan Ni messa "KT 249" till 72700. Det kostar 50 kronor och för det får Ni tio tider under loppet. Läs mer här.

Styrka på landet

Här på landet har jag en del träningsutrustning: TRX, kettlebell, yogamatta, gummiband och så vidare. Men det är ju inte alltid den utrustningen räcker till. Som tur är finns då naturen att tillgå. Med lite fantasi och uppfinningsrikedom behöver man inte någon utrustning utan kan använda det som finns till hands. För en tid sedan sågade vi ned lite träd på tomten. Stockarna efter dessa träd går utmärkt att använda som vikter.

Var det bra eller dåligt? Jag får vänta och se!

Idag gick Ölands Marathon av stapeln. Loppet utgår från Löttorp på norra Öland och är en trevarvsbana i skön Ölandsmiljö. Min tanke var att göra ett lugnt lopp, ett sista långpass innan Kalmar triathlon nästa helg. Jag stod på startlinjen tillsammans med cirka 90 andra löpare, däribland Emelie som hälsade på. Starten gick och jag och Emelie började jogga iväg. Jag kände på en gång att jag hade pigga ben, så efter någon kilometer trippade jag iväg lite före Emelie. Jag sprang endast på känsla, ingen puls, eller distansmätare. Jag har märkt att jag fungerar bäst så på tävling, men på träning använder jag nästan alltid pulsmätare. Jag hade en skön och lätt känsla. Ingenting kändes jobbigt och jag passerade löpare efter löpare.

När jag kom till tio kilometersmarkeringen visade klockan på 47 minuter. Ingen dålig start för att vara mig och det kändes fortfarande lätt. Vid 20 kilometer visade klockan 1:33:19. Vad händer?! Andra tio kilometern på 46 minuter, och fortfarande pigg! Det är ju halva loppet kvar tänkte jag. Strax därefter passerade jag två löpare, jag hejade på dem, peppade och önskade lycka till. Den ene av löparna frågade då vad jag gjorde, skulle jag hålla den farten? Jag svarade att jag troligen höll alltför hög fart, men att det fick bära eller brista. Men någonstans inom mig kände jag att idag var dagen då jag skulle klara ett av årets stora mål: en mara på sub 3:30. Men vad skulle det då innebära för nästa helgs tävling?

Jag fortsatte att springa med en bra känsla. Jag passerade 30 kilometer på 2:23. Jag hade alltså tappat lite på tredje milen som innehöll en kisspaus. Jag var bara tvungen! Nu började det kännas tyngre, men jag kunde fortfarande springa obehindrat. Där och då bestämde jag mig för att springa för att klara mitt mål, även om det kommer surt efteråt (nästa helg). Vid 35 kilometer fick jag en dipp. Det var tungt och jag fick jobba mentalt för att fortsätta. Då blir jag jag omsprungen av en man jag tidigare sprungit om (för övrigt den enda som passerade mig under loppet). Det gav mig den extra energi jag behövde. Jag satte blicken på hans rygg och hängde på. Även om jag inte kunde hålla hans tempo så var det bra draghjälp.

Efter sista vätskestationen (vid 38 kilometer) var det bara att köra på. Jag ökade på steget lite, passerade någon löpare till och när jag nådde Löttorp hörde jag publiken skrika. Bland dem stod Emelie som valt att kliva av efter två varv, nöjd med sitt träningspass. Att se och höra henne gav mig ny energi och jag ökade lite till. Tre hundra meter från mål dyker hon upp igen och springer med mig till målfållan. Måltiden blev enligt min klocka 3:24:51 (det officiella slutresultatet har ännu inte publicerats). Om detta var bra eller dåligt för nästa helg visar sig, men just nu känner jag att det inte spelar någon roll. Jag är så otroligt nöjd och nu ska jag bara njuta av den här prestationen!

Läsarfråga

Det kom en fråga från en av mina läsare och jag tänkte svara här.

"Jag har en fråga kring pulsbaserad träning som jag hoppas du kan och vill svara på? :o)
Jag tänkte försöka bli duktigare på att använda min pulsklocka och träna i de olika pulszonerna, och undrar hur du beräknar vilken arbetspuls du ska ha vid en viss procent?
Tar du med din vilopuls i beräkningen (Karvonens uträkning) eller tar du bara den procent du vill träna på x din maxpuls (220-ålder eller 210-0,5xålder)?
Det blir ju en viss skillnad på arbetspulsen beroende på vilket räknesätt man använder?"

Det finns lite olika sätt att få fram rätt zoner, men för de flesta måste Du känna till DIN maxpuls. Det finns olika formler för att beräkna denna, alla mer eller mindre osäkra. Det beror på att maxpulsen är genetiskt betingad och därför väldigt svårt att få fram genom en formel. Den maxpuls jag pratar om här är den idrottsspecifika maxpulsen, dvs. hur högt kan jag pressa mitt hjärta under en viss - och just denna - aktivitet. För maxpulsen är olika i olika idrottsgrenar beroende på hur många muskler som är aktiverade och vilken yttre påverkan som finns (vatten mm).

För att få fram sin maxpuls finns det lite olika vägar att gå. Tänk på att alla tester ska ske när du är utvilad och fullt frisk. Har du eller har haft hjärtproblem ska du alltid prata med din läkare innan du gör dessa tester.

Maxpulstest: Ett maxpulstest görs tillsammans med en utbildad testledare som på ett säkert sätt kan guida och peppa dig till maximal prestation. Det är sällan du når din maxpuls den första gången/gångerna du gör ett sådant test. För att verkligen nå din maxpuls krävs väldigt stor vana av att kunna ta ut sig maximalt. Men även om du inte är van så kommer testledaren att kunna ge en ganska säker uppskattning om var din maxpuls är.

Eget maxtest: Du kan även göra ett eget maxpulstest, men var medveten om att det är väldigt svårt att pressa sig själv så hårt som det behövs. Det bästa sättet är att hitta en svag uppförsbacke som är runt 600-800 meter lång. Spring sedan denna backe med stegrande fart så att du håller maxfart när det är cirka 100 meter kvar. Jogga ned till start igen. Spring backen tre gånger och se verkligen till att ta i allt du bara kan. Kolla pulsen när du når backens slut, tänk på att pulsen kan öka lite en stund efter att du slutat springa. Notera den högsta puls du fick och lägg sedan på 10-15 slag så är du ganska nära din maxpuls.

Uppskatta: Det går även att uppskatta sin maxpuls genom någon av de formler som finns. Räkna ut din maxpuls enligt någon av formlerna (220- ålder, 210-halva åldern osv) ställ in din klocka på att visa procent av maxpuls, det blir lite enklare på detta settet. Efter uppvärmning jobbar du upp pulsen tills klockan visar cirka 85 procent, fortsätt sedan där i tre till fyra minuter. Det ska vara jobbigt: du ska vara anfådd och det ska vara ansträngande att prata, men du ska fortfarande ha lite mer att ge. Stämmer inte din känsla med detta så ändra maxpulsen i klockan fem slag upp eller ned och försök igen. Om det känns lättare så höjer du maxpulsen, är det jobbigare så sänker du den. På två till fyra ändringar är du tillräckligt nära för att kunna använda det värdet som motionär.

När du sedan har din maxpuls så kan du använda den för att räkna ut de olika zongränserna. Det vanligaste är att ta procent av maxpuls och de zoner som brukar rekommenderas till motionärer är:

1. Uppvärmning eller mycket lätt träning (50-60%)

Det här är en lätt träningszon som för många innebär en snabb promenad eller mycket lätt löpning. Kort sagt en låg energiåtgång där energin till största del kommer från fettet.

2. Lätt träning (60-70%)

Träningsnivån är fortfarande relativt lätt och kan med fördel användas till distanspass eftersom du påverkar hjärtkapaciteten och ökar uthålligheten. Dessutom stärks dina leder och ligament utan alltför stor påfrestning.

3. Relativt ansträngande träning (70-80%)

I den tredje pulszonen blir träningen jobbigare, men det ska fortfarande vara hanterbart. Du förbättrar syresättningen av musklerna och konditionen. Nivån passar bra för snabbdistanser eller lättare intervaller.

4. Hård träning (80-90%)

Nu börjar det bli riktigt jobbigt. I den här zonen förbättrar Du konditionen och stärker hjärtat. Dessutom ökar Du mjölksyratåligheten och kan höja din tröskelpuls. Nivån kan användas för tempoträning och medelintensiva intervaller.

5. Riktigt hård träning (90-100%).

Det här är riktigt tuff träning med höga mjölksyranivåer. Använd den här nivån till högintensiva intervaller, men Du bör vara relativt van vid att träna för att ligga i den här zonen.

Karvonens formel

Ett annat sätt är att använda den så kallade Karvonens formel då du även tar med vilopulsen i uträkningen.

Karvonens formel (maxpuls - vilopuls x tänkt zongräns + vilopuls).

Beräkningen blir lite noggrannare under förutsättning att uträkningen är dagsaktuell. Vilopulsen kan variera ganska så mycket, beroende på om kroppen är dåligt återhämtad eller om du har en infektion i kroppen. Då kan vilopulsen vara förhöjd med 5-15 slag. Om du räknat ut dina zoner med en vilopuls som mättes när du var utvilad och fullt frisk kan du överanstränga dig. Det behöver inte vara någon jättestor skillnad, risken finns ändå att du går över din gräns. Just detta gör att jag tycker denna formel är lite krånglig, även om den är bra.

Ett annat sätt att använda pulsen på är att utgå från son tröskelnivå, men det sparar jag till ett kommande blogginlägg.

Öland från söder till norr

Under mina år här på Öland har jag funderat på att cykla ön från norr till söder (eller tvärtom), alltså mellan fyrarna Långe Jan (i söder) och Långe Erik (i norr). Men av någon anledning har det inte blivit av. Antingen har vi bara varit här någon enstaka vecka eller så har jag haft fullt upp med att bygga på huset. Men nu tyckte jag att det var dags, särskilt som det skulle bli ett bra träningspass inför triathlontävlingen Kalmar om en dryg vecka.

Sagt och gjort. I morse körde jag och frun ner till Ölands södra udde. Även fast jag har varit på Öland regelbundet de sista elva åren så har jag aldrig varit söder om Färjestaden, så det var roligt att se ön från en annan sida. På södra udden släppte frun av mig för att åka vidare till Kalmar för att storhandla och gå på IKEA: - jag är SÅ ledsen att jag skulle cykla och inte kunde följa med... Not!

Jag valde att cykla norrut på den östra vägen där det är mindre trafik. Snabbt märkte jag att borde varit smart (eller kanske lat) och valt körriktning efter hur vindarna låg över ön idag. För redan från början märkte jag att det var motvind som gällde på det här passet. Men det ger ju bara lite extra träning - eller hur!?

Jag trampade på, benen kändes pigga och kilometrarna försvann under mig. När jag började närma mig 80 kilometer var det dags för en liten fika - det hör ju faktiskt till när man cyklar långt. Första ställe som såg trevligt ut var Ölands Boulehall Jag måste erkänna att jag aldrig hört talas om det tidigare, men de hade gott kaffe och goda våfflor.

Efter fikat fortsatte jag att trampa och efter någon mil började jag känna igen mig. Det var fortfarande mot eller sidvind, men det gick ganska ok. När jag sedan svängde ut på den "vanliga" vägen kom väggen: kraftig motvind rakt framifrån. Nu blev det tungt, men med endast fyra mil kvar kändes det överkomligt. Nu tog jag det i korta mentala etapper. JAg fokuserade först på att ta mig till Källa, sedan Löttorp, Böda, Byxelkrok osv. för att slutligen komma till Ölands norra udde och fyren Långe Erik. På det sättet kändes det inte så långt till nästa mål. När jag lade mig i gräset vid fyren och pustade ut hade jag kört 15 mil. Och jag är väldigt nöjd: ett av mina planerade äventyr på ön är avklarat. Vi får se vad nästa blir....!

Plus eller minus på hälsokontot

Jag har haft en härlig dag idag. Den började med att jag klämde ur mig en artikel på ca 4500 tecken. Sen blev det långsimning, 3500 m i bassäng med våtdräkt. Jag är ju ute i senaste laget med simningen och att börja simma in våtdräkten två veckor innan loppet är på tok för sent, men nu blev det så. Och det gick väldigt bra.

När vi kom hem igen var hemma igen drog jag och E igång med bullbak, jag är grym på att baka bullar. Och att baka eller laga mat med E är alltid lika spännande och kul, även om allt tar lite längre tid och hon har sin bestämda åsikt om hur vissa saker ska göras.

Min plan var att passa på och städa lite när degen jäste, men hon hade andra planer. "Pappa kan du hjälpa mig att sätta på mig skorna" hör jag från hallen. När jag kommer dit hade hon plockat fram löparskorna. När jag frågade vad hon ville göra sa hon "träna" som att det var självklart. Med skorna på och på väg ut vände hon sig om och sa "kom då, jag vill ha någon att träna med". Så det var bara att följa med ut och genomföra vårt första PT-pass tillsammans. Det blev marklyft kombinerat med löpning och sedan lite olympiska ringar. Hon gör riktigt fina marklyft.

När vi var tillbaka vid bullbaket funderade jag lite på det här med plus och minus på hälsokontot. Jag kan ju inte ärligt säga att bullar är nyttigt, även om jag skulle vilja. Jag är en riktig "sucker" för kanelbullar (och frun har ett toppenrecept med både kanel och kardemumma). Men att äta en bulle då och då spelar faktiskt inte någon större roll. Speciellt inte om man tränar ganska mycket. Ibland måste man även tänka på själen lite. För mig gör en bulle, vid rätt tillfälle, själen glad.

Efter avslutat bullbak blev det ett brickpass, dvs. att kombinera två grenar och öva övergången mellan dem. Idag blev det cykel och löpning. Just övergången från cykel till löpning kan vara väldigt otäck om man inte är van. Benen är väldigt stumma efter cyklingen, så det är svårt att få till ett bra löpsteg. Till dagens träningspass hade jag satt på de nya tävlingshjulen som jag fått låna för att testa på Kalmar Triathlon. Det är ett par Easton 90 mm karbonhjul och de är så sköna att köra på. Frågan är om jag kommer kunna skiljas från dem efter tävlingen.

Cykling och Hornsjön runt

Som ni förstått är det ganska mycket träning för min del just nu. Igår körde jag ett ordentligt cykelpass bestående av fyra tempointervaller - eller fyra varv - á 2,2 mil. Här på ön är det ganska intressant att cykla dessa intervaller för varje varv kan se väldigt olika ut för vinden har en tendens att ändra sig från en sekund till en annan. På det första varvet hade jag medvind större delen av sträckan och det känns ju alltid bra. När jag sedan gav mig ut på andra varvet hade jag en känsla av att det skulle gå fort med medvind och allt. Men då hade vinden vänt, så istället hade jag motvind stora delar av banan. Och så fortsatte det. Nya förutsättningar på varje varv. Bra träning eftersom jag aldrig kunde slappna av helt utan var tvungen tänka till lite.

I morse hade jag lätt stumma vader och tanken på att springa Hornsjön runt, ett lopp på 5,5 eller 11 km, var inte särskilt lockande. Men sent på eftermiddagen drog jag mig ändå mot Pensionat Hornsjön och starten för loppet. Jag hade bestämt mig för att springa 11 kilometer som ett träningspass (snabbdistans). Efter lite uppvärmning kände jag mig fortfarande stum i benen, men när starten gick hamnade jag så att jag kunde ta rygg på några stycken som höll ett ganska bra tempo. Vi avverkade den första kilometern på 3.39 minuter, vilket egentligen är för snabbt för mig. Men jag höll i och tänkte att farten skulle sänkas när vi kom ut i skogen. Det gjorde den också, men de fyra första kilometrarna avverkades på under fyra minuter per kilometer. Trots det kändes kroppen okej. Hornsjön runt går till stor del på stigar i kohagar och skogen. Vissa partier var lite steniga och en del väldigt leriga, men på det stora hela var banan väldigt fin. De sista två och en halv kilometrarna består underlaget av mjuk sand och det sög ordentligt i benen. Men ganska snart hörde jag hejarop och insåg att målet var nära. Jag lyckades lägga på en liten spurt och gick i mål på 46.34 minuter. Jag är väldigt nöjd!