tisdag 23 november 2010

Vad ska vi äta ikväll?

Min 3,5-åriga dotter är så klart världens bästa tjej, på alla sätt och vis. När det gäller mat är hon oerhört positiv, både när det gäller att laga, smaka allt och äta. När hon och jag är ensamma hemma får oftast hon välja mat. Och då väljer hon aldrig hamburgare, pizza eller något liknande, utan valet faller nästan alltid på blodpudding. Och jag gillar också blodpudding. Vi äter den tillsammans med stekt bacon, stekt äpple och lite hemmagjord jordgubbssylt. Till detta dricker vi färskpressad apelsinjuice. Just juicen är något som min dotter tycker är väldigt roligt, annars får hon bara dricka vatten eller mjölk till maten. Juice blir det till frukost - och till fredagsmyset framför TV:n. Så varför apelsinjuice till blodpuddingen? Jo, för att kroppen har lättare att kunna ta upp järnet från blodpuddingen om den samtidigt får i sig C-vitamin.


På sista tiden har jag flera gånger hört barn och vuxna berätta att favoritmaten är något av snabbmatsalternativen. Som jag tidigare skrivit tror jag att barn gör som föräldrarna. Då handlar det om att fråga sig om vi verkligen vill att våra barn ska växa upp på mat med transfetter och dåliga näringsvärden. Om svaret är nej får vi helt enkelt se till att de lär sig från början och får sunda matvanor.


Jag tycker generellt att vår dotter äter nyttigt. Hon dricker inte läsk, saft någon gång ibland. Godis har hon börjat fråga efter på sista tiden, men köper att hon bara får äta en handfull bitar (typ 5) vid särskilda tillfällen. Men hon älskar torkad frukt, nötter och glass. Och frukt. Hon äter massor av frukt.

När det gäller "restaurangmat" vill hon sällan gå till McDonalds. Favoriten är "kinamat" som hon själv säger sig vilja ha varje fredag. Och visst finns det en hel del onyttigt i det kinesiska köket också (frityrsmet, sötsur sås), men E vill nästan alltid ha biff med bambuskott och ris. Japp, det är en kräsen liten tjej. Men då ska man komma ihåg att hon som 8-månaders bebis krävde färskriven parmesan på spaghettin och tryffelolja och färsk timjan på blomkålsmoset!

torsdag 11 november 2010

Lite sol till våren?


Nu är det klart! Den 29 mars genomför jag tillsammans med Sabra Tours en träningsresa till Israel. Det ska bli så roligt och spännande, det kommer erbjudas tre ledarledda pass per dag och i priset ingår en personlig träningstimme med mig. Dessutom kommer veckan innehålla en utflyktsdag, med svensk guide, till Jerusalem.

Vill du ha något att se fram emot under de kalla och mörka vintermånaderna så boka en plats redan nu. Det finns endast 20 platser.


söndag 7 november 2010

Hemma igen!


Då var jag hemma i Sverige igen efter två veckor i Portugal. Där har jag jobbat som tränare och föreläsare. Då jag även hunnit med tre lediga veckor efter Lidingöloppet passade jag även på att starta min försäsongsträning. Det har varit mycket träning, oftast två till tre pass om dagen. Största delen har bestått av lugnlöpning och styrka men jag har även fått ta ut cykeln på några härligt bergiga turer. Jag måste säga att miljön runt Monte Gordo är fantastiskt fin. Vid ett av cykelpassen stannade vi och plockade både vindruvor och apelsiner direkt från buskar och träd. Vädret har varit underbart större delen av tiden, men det har varit ett par regndagar. En av dessa innebar det värsta regn jag varit med om, och självklart kom det när jag var ute och cyklade. På dryga halvtimmen fylldes gatorna med vatten, så mycket att jag vid ett parti var tvungen att cykla genom en mindre sjö. Ett av de bästa passen under dessa veckor var i torsdags då det var dags för det så kallade ”Bergspasset”. Det innebär att alla åker buss upp till den lilla bergsbyn Odelitte och därifrån springer/går tio eller fjorton kilometer. Ibland erbjuds även att springa båda sträckorna det vill säga 24 kilometer. Jag brukar alltid erbjuda denna möjligheten när jag är på plats, då får även jag ett bra långpass. Tillbaka till det underbara passet i torsdags, jag struntade att åka buss utan tog och cyklade upp tillsammans med en resenär. Väl på plats blev det 24 kilometer bergslöpning och sedan cyklade vi hem. Cyklingen blev inte jättelång, totalt cirka 6 mil men det är mycket uppför och väldigt rolig cykling. Efter detta pass fick jag lite återhämtning i bassängen då jag hade en kund i vattenlöpning. Det är otroligt vad helande vatten kan kännas för även om jag var stum i benen efter cykel och bergslöpning var det borta efter vattenträningen.

Jag tycker att det är väldigt kul att åka och jobba på dessa veckor, alla resenärer är så trevliga och öppna. Jag kan se många av dem utvecklas otroligt mycket i sin träning på bara en vecka och deras glädje när de klarar saker de inte trott, är oslagbar. Jag tycker om att träna olika typer av människor så länge de har en vilja och ambition med sin träning. Under veckan som gått fick jag ett väldigt intressant och ärofyllt erbjudande som jag kommer berätta mer om senare.

Summan av dessa veckor är väldigt bra träning och mysiga människor. Men nu är det skönt att vara hemma hos familjen, jag har saknat dem mycket och tänker ge dem så mycket tid det bara går den närmsta tiden.

onsdag 3 november 2010

Att utmana sig själv.

Jag tycker att man bör våga utmana sig själv och göra saker som man känner sig osäker på. Igår antog jag en för mig väldigt stor utmaning - jag sjöng offentligt. Om det är något jag inte kan och inte gör så är det att sjunga, jag är mer eller mindre tondöv. Det var karaokekväll på hotellet här i Portugal och för att få igång gästerna tog jag mod till mig och gick upp. En av anledningarna till att jag vågade göra detta var att jag fick sällskap av två kollegor som hade bestämt att vi skulle sjunga Afrodites låt "Never let it go", och det när både Blossom och Kayo fanns i lokalen. Hur skulle detta gå? Jag var väldigt nervös men tänkte "vad är det värsta som kan hända?", ja det skulle vara att jag blev utskrattad och det kan jag faktiskt bjuda på. Och nu gör jag slag i saken och bjuder även er på det - skratta, gråt eller stäng av för här har ni Mig, Linus och Jocke.




Hur det gick.....jo vi fick rungande applåder, tror inte det var för att det var så bra mer för att vi vågade bjuda på oss.