tisdag 30 augusti 2011

Kostdebatt

Idag har det varit debatt om låg kolhydratkost igen (t ex LCHF). Flera medier har rapporterat att flera av de studier som påvisar positiva effekter av den kosten (och som det ofta hänvisas till) är finansierade av köttindustrin. Det kanske är föga förvånande, men frågan är hur mycket vi vågar lita på resultaten då? Och vad ska alla de LCHF-förespråkare som ondgjort sig över att AXA och andra liknande företag finansierat forskning som - åtminstone delvis - ligger till grund för livsmedelsverkets rekommendationer, säga nu?

Förstå mig rätt, jag säger inte att LCHF-kost är fel. Jag säger inte heller att en kosthållning med mer kolhydrater är det. Jag tror på varierad och allsidig kost, vilket jag skrivit om tidigare. Det jag ogillar är den fanatism som jag ofta kan se hos vissa förespråkare av LCHF. Argumentationen blir ofta av typen "det här funkar för mig och då funkar det för alla". Kan man inte ta kritik, diskutera och även se eventuella brister i det man benhårt tror på, så anser jag att det är fanatiskt. Och jag tror att en alltför strikt kosthållning - särskilt när vi talar om extrema dieter eller kostråd - utan några som helst undantag är farligt i det långa loppet. Flera av dem kanske funkar som en "kur" eller ett sätt att "kickstarta" för att nå snabba resultat och bli mer motiverad att fortsätta. Men för alltid....?

Att påstå att det som är hett och trendigt nu är den enda rätta vägen anser jag väl vågat. Det finns mycket inom kosthållningen och den mänskliga kroppen vi inte vet något om idag. Dessutom kommer nya forskningsrön, trender på kostområdet kommer och går, nya råvaror introduceras osv. Jag är säker på att vi framöver kommer att finna saker som förändrar vår kosthållning åt det ena eller andra hållet. Kort sagt, jag hoppas att alla ska hitta sitt sätt att äta för att må bra. Min poäng är att det troligtvis kommer att se olika ut för olika personer.

söndag 28 augusti 2011

Med blicken framåt


Vilken start det har varit efter semestern! Jag som trodde att det skulle bli en lugn början, men istället blev full fart från dag ett. Fantastiskt roligt! Och snart står jag inför nya utmaningar. I morgon släpper jag nämligen min livlina. Jag jobbar min sista dag på jobbet jag haft vid sidan av mitt eget företag inom träning och hälsa. Så nu är det tänkt att jag ska stå helt på egna ben. Väldigt skönt, men samtidigt lite skrämmande.

Tävlingsmässigt är säsongen i stort sett slut för min del. Känner jag mig i form kommer jag springa Lidingöloppet, om inte struntar jag i det. Just nu försöker jag planera nästa års tävlingar. Vilka ska jag köra och vilka jag får avstå. Jag vill göra två ironmandistanser på triathlon och gärna ett eller två marathon. Dessutom kommer jag troligen springa Gore-Tex Transalpine tillsammans med Emelie. Så det finns mycket spännande saker att se fram emot.

En annan utmaning som rycker närmare är löpningen på Sörmlandsleden. Fredagen den 9 september vid lunch börjar resan. Under helgen ska jag - och de som vill följa med - ta oss springandes till Björkvik, byn i Sörmland där jag växte upp. Det kommer bli runt 17 mil löpning utslaget på tre dagar. På nätterna sover vi i vindskydd med elden tänd. När vi når målet så väntar dusch och färdiglagad mat. Är du sugen på att göra mig sällskap? Hör av dig!

måndag 22 augusti 2011

Vila och utveckling

Det har gått drygt två veckor efter Järnmannen och jag har vilat en hel del under den tiden. Jag har rört på mig, till exempel sprang jag Midnattsloppet den 13 augusti, men i övrigt har det inte varit så mycket löpning eller någon särskilt intensiv träning. Vilan har även inneburit vila från bloggen, men nu är jag igång igen.

Mitt mål är att försöka utveckla mig själv så mycket som möjligt, både när det kommer till min fysiska förmåga och min yrkeskompetens. Jag försöker läsa och prata med människor, både inom och utanför branschen. Dessutom försöker jag gå olika utbildningar. För en tid sedan blev jag tipsad av Micke om en utbildning, "Crossfit Endurance Cert", och när jag läste om den var jag fast. Så i fredags satte jag mig på flyget till Köpenhamn där kursen hölls. Där mötte jag Micke och Erik (från Crossfit Nordic) som också skulle gå kursen.

Det blev en intensiv helg med mycket löpdrillar, dvs. övningar för att lära sig springa bättre genom s.k. POSE-running, en metod som används inom CFE. Men det har även varit en hel del teori, bland annat om programuppbyggnad. Inom konditionsidrotter brukar man traditionellt (och lite förenklat) börja med att bygga mängd (distans), sedan intensitet och avslutningsvis teknik. Inom CFE har man vänt på det. Här börjar man med tekniken, fortsätter med intensitet och sedan mängd.

Det har varit många intressanta tankar och mycket som har bekräftat det jag själv gör. En av de roligaste sakerna med kursen var att det var grundaren själv, Brian Mckenzie, som höll i allt. Jag hann få en del intressanta samtal med honom. Och förhoppningsvis kan jag även få honom att komma till Sverige inom en snar framtid.




måndag 8 augusti 2011

Inga rapporter från Järnmannen


Som ni alla vet gick Kalmar Triathlon av stapeln i lördags. Det är en SM-klassad tävling och mig veterligen Sveriges enda tävling på ironmandistansen. Är det då inte konstigt att inte någon av Sveriges större tidningar skrivit något om den? Vad jag har sett så har det inte varit en enda rad. Visst, triathlon är en ganska liten sport, om än snabbt växande, men några rader om ett SM borde de ändå få in.

söndag 7 augusti 2011

Järnmannen reflekterar

Nu har jag hunnit vila och börjat reflektera lite över gårdagens lopp. På det stora hela är jag nöjd med min prestation. Det jag kanske är mest nöjd över är att jag klarade mat och dryckesintag näst intill perfekt. Men vi börjar från början.

Jag vaknade tidigt på morgonen, hade ställt klockan på 4.30. Efter en tidig frukost var det dags att dra ner mot startområdet för att få cykel och hjälm godkända. När jag hade hittat min växlingsplats började jag duka upp min utrustning. Det var lite nervöst, men jag försökte minnas hur jag brukade ha det när jag tävlade förr (det här är min första triathlontävling sedan 2006).
När jag fått till allt som jag ville ha det blev jag nummermärkt. Sedan minglade jag runt och pratade med en massa bekanta som var på plats. En halvtimme innan start drog jag på mig våtdräkten och gick mot simstarten. Där gick jag i vattnet och simmade lite för att känna att allt satt som det skulle.

Eftersom jag inte är i någon bra simform var min plan att ställa mig långt ut till höger i startfältet och sedan simma lite snett höger, bort från den raka linjen. Allt för att slippa slåss i starten och istället kunna komma in i min egen simning. Det fungerade perfekt. Simningen gick över förväntan, jag gick in för växling på 1.14. Och själva växlingen gick ok. Inte den snabbaste jag gjort, men jag såg till att ta det lugnt och sansat.

Så var det dax för cykel. Väl uppe på cykeln började jag trycka på och jag passerade många cyklister. Jag visste att det skulle vara ordentlig motvind åt ena hållet. Det visade sig att det var på väg ut till vändpunkten. Jag har inte hunnit jobba upp mina cykelmuskler ordentligt och det märktes när det var motvind eller uppför. Men jag arbetade lugnt och kontrollerat, gick på tunga växlar när jag kunde utan att dra på mig mjölksyra. Hemvägen var ljuvlig. Med vinden i ryggen kunde jag köra på ganska hårt. Jag gjorde en stabil cykling och såg till att äta och dricka så mycket jag kunde.

Efter att ha cyklat 5.20 var det dags för växling till löpningen. Även här gick växlingen bra och löpningen började också väldigt bra. Jag trippade på och väckte benen. Nu var det också väldigt varm när solen låg på, så jag såg till att dricka vid varje vätskestation. Första varvet (14 km) kändes bra och jag såg möjligheten att komma in på sub 11 timmar. Men vid 20 kilometer protesterade benen. De bara slutade att fungera. Jag fortsatte genom att variera jogg och promenad. När jag gick ut på tredje varvet för de sista 14 kilometrarna insåg jag att det inte skulle bli sub 11, men under 11.30 skulle jag banne mig. Sista milen var hemsk, men jag bet ihop och gick i mål efter 4.40, trött men nöjd. Totaltiden blev 11.22.25

Så. Tillbaka till min tidigare fråga: Skulle löpningen ha gått bättre om jag inte hade sprungit maran förra helgen? Kanske, kanske inte. Det är svårt att säga och jag tänker inte spekulera i det. Jag är fruktansvärt nöjd med mitt marathon och med min insats i Kalmar. Nu har jag genomfört min första järnman och nu vet jag också vad jag måste göra för att förbättra mig till nästa gång.


Ps. Tack för allt stöd och alla hejarop jag fått på plats, Facebook, e-post och SMS. Det har betytt mycket både inför och under tävlingen.

lördag 6 augusti 2011

Jag är en Järnman

Jag är hemma i stugan igen, otroligt trött. Jag klarade mig igenom Kalmar Järnmannen på tiden 11.22.25 vilket jag är nöjd med. Det finns både positiva och negativa erfarenheter men det tar jag i ett inlägg lite längre fram. Då kommer även någon eller några bilder.

Ironmandebuten är avklarad, I did it!

fredag 5 augusti 2011

På väg

Så var det dax att börja rulla ner mot Kalmar och morgondagens tävling. Efter trevlig middag med vänner från Skåne igår och solig frukost imorse, packade jag mina prylar för att sova en natt på hotell innan starten går imorgon bitti klockan sju. Kroppen känns fortfarande sliten efter lördagens lopp, men jag har inga tider att hålla. Inga krav och ingen målsättning annat än att genomföra och att försöka göra en så stabil tävling som möjligt. Och ja, roligt och spännande ska det bli!

Ps. Vill Ni följa med på SMS under loppet kan Ni messa "KT 249" till 72700. Det kostar 50 kronor och för det får Ni tio tider under loppet. Läs mer här.

onsdag 3 augusti 2011

Styrka på landet


Här på landet har jag en del träningsutrustning: TRX, kettlebell, yogamatta, gummiband och så vidare. Men det är ju inte alltid den utrustningen räcker till. Som tur är finns då naturen att tillgå. Med lite fantasi och uppfinningsrikedom behöver man inte någon utrustning utan kan använda det som finns till hands. För en tid sedan sågade vi ned lite träd på tomten. Stockarna efter dessa träd går utmärkt att använda som vikter.