Trapp-SM (för galningar....?)

Ibland dyker det upp mer eller mindre galna tävlingar, idag går en sådan av stapeln. Trapp-SM eller "Försten upp" som tävlingen heter går ut på att springa upp för alla trappor i Stockholms Skatteskrapa. Den innebär 24 våningar eller 436 trappsteg. En helt galen tävling alltså, men så rolig.

Jag kunde tyvärr inte ställa upp och tävla själv eftersom jag är i Portugal och jobbar men jag lyckades istället få en av dem jag tränar att köra. Med fyra veckors förberedelse lyckades Musse ta sig upp på 2.12 minuter vilket jag tycker är bra. När jag skriver detta vet jag ännu inte vem som vann och på vilken tid men jag kan lova att alla som sprang hade ordentligt med mjölksyra i benen efter loppet.

Trappträning är en väldigt bra motion som man kan göra både gåendes och springandes beroende på hur tränad du är. När du tränar i trappor arbetar du ordentligt med benmusklerna och du kan lätt få upp pulsen för att få en bra hjärtträning. Om du är överviktig kan detta vara en bra typ av intervallträning. Men se först till att du har kommit igenom grundträningsperioden innan du börjar med dessa intervaller. Om du är löpare så är trappor en utmärkt styrketräning för benen och bålen.

Portugal igen...

Jag är tillbaka i Portugal och på Springtime Training Camp. Även om jag jobbar är det avkopplande med miljöombytet. Livet har gått i ett de senaste veckorna, det har varit mycket med allt. Efter Lidingöloppet tog jag tre lugna träningsveckor för att få återhämta både min kropp och mitt huvud. Jag tycker att det är viktigt med dessa lite längre viloperioder, dels för att kroppen ska få ordentligt med tid för återhämtning, dels för att huvudet ska få lite vila och kunna hålla motivationen uppe. För det har varit lite si och så med motivationen efter Lidingöloppet. Anledningarna är flera, bland annat att det är ganska långt kvar till nästa tävling (Paris Marathon den 10 april). Jag tycker också att det är jobbigt den här årstiden, när det blir mörkare och mörkare. Jag har stort behov av solljus, så det känns lyxigt att få åka hit ner i två veckor. Vädret är underbart: ca 23-25 grader varmt och vattnet är härligt. Det känns också fantastiskt bra att träffa alla ledare och resenärerna igen.

Förutom att jobba kommer jag självklart att träna en del. Planen är att inte bara springa utan även cykla och simma. Särskilt skönt ska det bli att äntligen få simma. Jag har inte vågat tidigare på grund av mitt axelproblem, men för två veckor sedan gjorde jag både magnetröntgen och besökte kirurgen (på en och samma vecka!) och fick klartecken att köra igång. Någon operation var inte nödvändig, men jag har fått ordination på tung exentrisk träning. Tanken är att det ska få senfästet i axeln (som delvis gått av) att läka ihop. Och så länge jag kan stå ut med smärtan är det bara att träna som vanligt. Skönt att att slippa operation! Men att det gick så fort att få läkarutlåtandena gjorde mig både glad och lite fundersam. Gör det verkligen så stor skillnad att ha de rätta kontakterna? Nu vet jag förstås inte hur länga andra får vänta på röntgen och specialistbesök, men det här gick ju verkligen undan.

Pulsträning på radiosporten

För en tid sedan blev jag, något oförberedd, intervjuad av Martin Marlho på Radiosporten (Sveriges radio). Intervjun som handlade om tekniska hjälpmedel och motionsträning sändes i onsdags och kan höras här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=4074509&play=2657938&playtype=Ljudklipp

Bilden har jag lånat från www.sr.se

En snurrande värld....

I måndags var jag på kick-off med delar av svenska landslaget i längdskidor. Det började med samling på Mantorp Park där Volkswagen tog emot oss i sitt VIP-tält för lite frukost och information om dagen. Ända sedan jag fick inbjudan hade jag misstänkt att vi skulle få åka lite bil på banan, men nu fick vi veta att vi skulle få köra också! Vilken känsla, jag kunde känna stämningen höjas i tältet. Det var förväntningar, nervositet, adrenalin och alla möjliga känslor som kom fram. Själv blev jag väldigt taggad och kände tävlingshornen växa samtidigt som jag var lite nervös. Hur skulle detta gå? Jag har svårt med saker som går runt, runt (karuseller osv). Mina balanssinnen slår bakut och jag blir åksjuk. Men drömmen om att få köra bil på bana har funnits länge och nu var det dags. Så strunt i eventuellt illamående, tänkte jag.
.

Efter information och lunch var det dags. Först fick vi åka med erfarna förare som instruerade oss i hur kurvorna skulle tas. Sen var det vår tur att köra Volkswagens standardbilar, men med stora motorer. Jag började köra tre varv. Fantastiskt roligt och adrenalinet sprutade! Men efter sex varv mådde jag inte helt bra. Ingen karriär som racerförarae för mig, alltså. Men efter lite vila kändes det okej att åka igen. Fredrik Ekblom frågade om jag ville åka med hans tävlingsbil. Fredrik är en av toppförarna i STCC och vet verkligen hur man kör bil. Efter två varv var jag redo att kräkas, men lyckade som tur var låta bli. En lyckad dag, allt som allt.
.


Ps. Tyvärr sitter åksjukan i. Efter fyra dagar är jag fortfarande lite yr och illamående, men hoppas att det snart släpper.

En vecka i full fart...

Det har varit full fart den här veckan. I måndags var det dags för mig och Susanne att genomföra vår första gemensamma föreläsning som vi har jobbat med en tid. Det var cirka 40 personer som hade tagit sig till Hudotekets lokaler i Jönköping för att lyssna på oss. Susanne började att berätta om sin väg från inaktiv och överviktig tonåring till den löpare hon är idag. Sedan tog jag över och talade om mina tankar när det gäller träning, dessa ska jag gå igenom i ett eget inlägg. Jag pratade om hur kroppen fungerar med hjärtat och syreförsörjningen i centrum. Det blev ett lyckat och väldigt roligt event som var uppskattat av de som var där och lyssnade. Jag tyckta det var intressant att höra Susannes historia, för även om jag har tränat henne ett tag nu så var det en del saker jag inte hade en aning om. Förhoppningsvis kommer vi att få fler tillfällen att föreläsa tillsammans. Jag gillar verkligen att föreläsa, många tycker att det är jobbigt att ställa sig framför en publik, men för mig är det en väldigt skön känsla att göra det.

Efter måndagen har veckan gått i ett. Träning en har varit ganska lugn, jag har mest försökt vila och återhämta mig efter Lidingöloppet men på jobbet har det varit väldigt mycket att göra.