Jag är tillbaka i Portugal och på Springtime Training Camp. Även om jag jobbar är det avkopplande med miljöombytet. Livet har gått i ett de senaste veckorna, det har varit mycket med allt. Efter Lidingöloppet tog jag tre lugna träningsveckor för att få återhämta både min kropp och mitt huvud. Jag tycker att det är viktigt med dessa lite längre viloperioder, dels för att kroppen ska få ordentligt med tid för återhämtning, dels för att huvudet ska få lite vila och kunna hålla motivationen uppe. För det har varit lite si och så med motivationen efter Lidingöloppet. Anledningarna är flera, bland annat att det är ganska långt kvar till nästa tävling (Paris Marathon den 10 april). Jag tycker också att det är jobbigt den här årstiden, när det blir mörkare och mörkare. Jag har stort behov av solljus, så det känns lyxigt att få åka hit ner i två veckor. Vädret är underbart: ca 23-25 grader varmt och vattnet är härligt. Det känns också fantastiskt bra att träffa alla ledare och resenärerna igen.
Förutom att jobba kommer jag självklart att träna en del. Planen är att inte bara springa utan även cykla och simma. Särskilt skönt ska det bli att äntligen få simma. Jag har inte vågat tidigare på grund av mitt axelproblem, men för två veckor sedan gjorde jag både magnetröntgen och besökte kirurgen (på en och samma vecka!) och fick klartecken att köra igång. Någon operation var inte nödvändig, men jag har fått ordination på tung exentrisk träning. Tanken är att det ska få senfästet i axeln (som delvis gått av) att läka ihop. Och så länge jag kan stå ut med smärtan är det bara att träna som vanligt. Skönt att att slippa operation! Men att det gick så fort att få läkarutlåtandena gjorde mig både glad och lite fundersam. Gör det verkligen så stor skillnad att ha de rätta kontakterna? Nu vet jag förstås inte hur länga andra får vänta på röntgen och specialistbesök, men det här gick ju verkligen undan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar