En snurrande värld....

I måndags var jag på kick-off med delar av svenska landslaget i längdskidor. Det började med samling på Mantorp Park där Volkswagen tog emot oss i sitt VIP-tält för lite frukost och information om dagen. Ända sedan jag fick inbjudan hade jag misstänkt att vi skulle få åka lite bil på banan, men nu fick vi veta att vi skulle få köra också! Vilken känsla, jag kunde känna stämningen höjas i tältet. Det var förväntningar, nervositet, adrenalin och alla möjliga känslor som kom fram. Själv blev jag väldigt taggad och kände tävlingshornen växa samtidigt som jag var lite nervös. Hur skulle detta gå? Jag har svårt med saker som går runt, runt (karuseller osv). Mina balanssinnen slår bakut och jag blir åksjuk. Men drömmen om att få köra bil på bana har funnits länge och nu var det dags. Så strunt i eventuellt illamående, tänkte jag.
.

Efter information och lunch var det dags. Först fick vi åka med erfarna förare som instruerade oss i hur kurvorna skulle tas. Sen var det vår tur att köra Volkswagens standardbilar, men med stora motorer. Jag började köra tre varv. Fantastiskt roligt och adrenalinet sprutade! Men efter sex varv mådde jag inte helt bra. Ingen karriär som racerförarae för mig, alltså. Men efter lite vila kändes det okej att åka igen. Fredrik Ekblom frågade om jag ville åka med hans tävlingsbil. Fredrik är en av toppförarna i STCC och vet verkligen hur man kör bil. Efter två varv var jag redo att kräkas, men lyckade som tur var låta bli. En lyckad dag, allt som allt.
.


Ps. Tyvärr sitter åksjukan i. Efter fyra dagar är jag fortfarande lite yr och illamående, men hoppas att det snart släpper.