God Jul

Bild lånad från Rocky.

Hoppas att ni alla får en fantastiskt skön jul och att Ni hinner ta det lite lugnt. Så här i juletider kan man ju fundera över hur vi människor är funtade. Inför högtider stressar vi som galningar för att hinna med allt - för att sedan kunna ta det lugnt. Ofta innebär detta att vi inte orkar göra någonting när ledigheten väl kommer, inte ens ha trevligt. Jag är ingen stor fan av högtider så som julen och frågan jag ställer mig är om det inte är bättre att sänka kraven på vad som "måste" finnas/göras på. Måste det finnas fem sorters sill (självklart hemmagjord) på julbordet? Spelar det någon roll om hemmet inte är skinande rent på julafton? Jag tror att vi skulle må mycket bättre om vi höll ett lugnare och jämnare tempo under en längre tid istället för att få höga stresstoppar. Men det är lättare sagt än gjort. Jag är definitivt inte bättre än andra, även jag stressar för mycket inför julen trots att jag inte har särskilt många "måsten".

Med det sagt hoppas jag att ni alla får en lugn och skön helg där ni kan göra precis det just ni vill, om det så är att träna eller ligga i soffan och äta choklad. Unna er extra gott att äta och dricka, men glöm inte bort morgondagen. Ta gärna en promenad för att få in lite frisk luft och solljus i kroppen. Samtidigt kommer ni att känna och må bättre av det.

Ny sponsor.

Nu är det äntligen klart, jag har fått en ny cykelsponsor. Under 2011 kommer jag att åka på Merida. Två cyklar är beställda, en Time Warp Team och en Sculptura Evo 906.

Time Warp Team

Sculptura Evo 906

Det känns fantastiskt roligt att köra för Merida och jag ska göra mitt bästa för att kunna leverera lite resultat till dem.

Är löpare nudister?

Foto. www.sr.se

Förkylningen har försvunnit och jag kunde springa igen i måndags. Vilken känsla det var att få känna den snöklädda asfalten försvinna under fötterna, total glädje. Jag tag två kortare pass, först sprang jag till gymmet för att ha en kund och en klass. Efter det sprang jag hem, i sällskap med Ulrika Johansson, en helt underbar person. Jag har bara träffat henne ett par gånger men gillar henne mycket. Jag var lite nervös för att springa med henne, hon är ju faktiskt riktigt snabb. Men är en otroligt avslappnad person som har svårt att se sig själv som idrottsidol. Som hon sa "Jag springer ju bara".

När vi sprang samtalade vi om löpargemenskapen och hur avklädd den är. Vi hade båda samma erfarenheter från olika grupper vi sprungit med. När väl löparkläderna är på så är vi alla lika. Då spelar inte samhällsklass, yrke eller nationalitet någon roll för vi är alla lika, bara mer eller mindre snabba. Jag gillar detta fenomen och tror det berikar alla som är med och springer. Jag har fått höra många livsöden och erfarenheter från personer jag sprungit med. Vilket både har inspirerat mig och förhoppningsvis gjort mig till en något bättre människa. Jag kan bara hoppas att jag själv lyckat ge detsamma till några av dem som sprungit med mig.

Hur gick då våran löpning tillsammans, jo det gick och jag hängde med ganska bra. Tror dock att hon var ganska snäll mot mig.

Vintertid=sjukdomstid

Så har vintern satt tänderna i Sverige. Temperaturen sjunker ner mot minus 20 grader många är sjuka. Jag är sällan sjuk, men nu har jag varit det i 10 dagar. Jag får faktiskt skylla mig själv, jag jobbat för mycket och sovit för lite under en period. Jag har haft en ordentlig förkylning med feber, hosta, halsont och allt. Jag tyckte att jag mådde bättre efter ett par dagar och gjorde ett misstag - jag gick och tränade för tidigt, fast jag innerst inne visste att jag inte borde. Synden straffar sig, brukar man säga och det stämmer verkligen. För två dagar senare var jag sjuk igen.

Det här med träning och sjukdom är väldigt omdiskuterat - när kan man träna och när kan man inte? Det är självklart upp till var och en, men har du feber eller halsont bör du låta bli. Om du är snuvig kan det vara bra att vänta en dag eller två och se om det blir värre och annars börja träna lite lugnt. Själv går jag mycket på känslan, men använder mig även mycket av pulsen. Om jag är osäker kollar jag min vilopuls. Är den förhöjd vet jag att jag har något i kroppen och då vilar jag. Men som sagt, den här gången var jag dum och nu har jag inte kunnat träna alls på mer än tio dagar. Nu är vilopulsen äntligen normal och jag mår bra, så i morgon kan jag börja lite lugnt igen.

Vad ska vi äta ikväll?

Min 3,5-åriga dotter är så klart världens bästa tjej, på alla sätt och vis. När det gäller mat är hon oerhört positiv, både när det gäller att laga, smaka allt och äta. När hon och jag är ensamma hemma får oftast hon välja mat. Och då väljer hon aldrig hamburgare, pizza eller något liknande, utan valet faller nästan alltid på blodpudding. Och jag gillar också blodpudding. Vi äter den tillsammans med stekt bacon, stekt äpple och lite hemmagjord jordgubbssylt. Till detta dricker vi färskpressad apelsinjuice. Just juicen är något som min dotter tycker är väldigt roligt, annars får hon bara dricka vatten eller mjölk till maten. Juice blir det till frukost - och till fredagsmyset framför TV:n. Så varför apelsinjuice till blodpuddingen? Jo, för att kroppen har lättare att kunna ta upp järnet från blodpuddingen om den samtidigt får i sig C-vitamin.

På sista tiden har jag flera gånger hört barn och vuxna berätta att favoritmaten är något av snabbmatsalternativen. Som jag tidigare skrivit tror jag att barn gör som föräldrarna. Då handlar det om att fråga sig om vi verkligen vill att våra barn ska växa upp på mat med transfetter och dåliga näringsvärden. Om svaret är nej får vi helt enkelt se till att de lär sig från början och får sunda matvanor.


Jag tycker generellt att vår dotter äter nyttigt. Hon dricker inte läsk, saft någon gång ibland. Godis har hon börjat fråga efter på sista tiden, men köper att hon bara får äta en handfull bitar (typ 5) vid särskilda tillfällen. Men hon älskar torkad frukt, nötter och glass. Och frukt. Hon äter massor av frukt.

När det gäller "restaurangmat" vill hon sällan gå till McDonalds. Favoriten är "kinamat" som hon själv säger sig vilja ha varje fredag. Och visst finns det en hel del onyttigt i det kinesiska köket också (frityrsmet, sötsur sås), men E vill nästan alltid ha biff med bambuskott och ris. Japp, det är en kräsen liten tjej. Men då ska man komma ihåg att hon som 8-månaders bebis krävde färskriven parmesan på spaghettin och tryffelolja och färsk timjan på blomkålsmoset!

Lite sol till våren?

Nu är det klart! Den 29 mars genomför jag tillsammans med Sabra Tours en träningsresa till Israel. Det ska bli så roligt och spännande, det kommer erbjudas tre ledarledda pass per dag och i priset ingår en personlig träningstimme med mig. Dessutom kommer veckan innehålla en utflyktsdag, med svensk guide, till Jerusalem.

Vill du ha något att se fram emot under de kalla och mörka vintermånaderna så boka en plats redan nu. Det finns endast 20 platser.

Hemma igen!

Då var jag hemma i Sverige igen efter två veckor i Portugal. Där har jag jobbat som tränare och föreläsare. Då jag även hunnit med tre lediga veckor efter Lidingöloppet passade jag även på att starta min försäsongsträning. Det har varit mycket träning, oftast två till tre pass om dagen. Största delen har bestått av lugnlöpning och styrka men jag har även fått ta ut cykeln på några härligt bergiga turer. Jag måste säga att miljön runt Monte Gordo är fantastiskt fin. Vid ett av cykelpassen stannade vi och plockade både vindruvor och apelsiner direkt från buskar och träd. Vädret har varit underbart större delen av tiden, men det har varit ett par regndagar. En av dessa innebar det värsta regn jag varit med om, och självklart kom det när jag var ute och cyklade. På dryga halvtimmen fylldes gatorna med vatten, så mycket att jag vid ett parti var tvungen att cykla genom en mindre sjö. Ett av de bästa passen under dessa veckor var i torsdags då det var dags för det så kallade ”Bergspasset”. Det innebär att alla åker buss upp till den lilla bergsbyn Odelitte och därifrån springer/går tio eller fjorton kilometer. Ibland erbjuds även att springa båda sträckorna det vill säga 24 kilometer. Jag brukar alltid erbjuda denna möjligheten när jag är på plats, då får även jag ett bra långpass. Tillbaka till det underbara passet i torsdags, jag struntade att åka buss utan tog och cyklade upp tillsammans med en resenär. Väl på plats blev det 24 kilometer bergslöpning och sedan cyklade vi hem. Cyklingen blev inte jättelång, totalt cirka 6 mil men det är mycket uppför och väldigt rolig cykling. Efter detta pass fick jag lite återhämtning i bassängen då jag hade en kund i vattenlöpning. Det är otroligt vad helande vatten kan kännas för även om jag var stum i benen efter cykel och bergslöpning var det borta efter vattenträningen.

Jag tycker att det är väldigt kul att åka och jobba på dessa veckor, alla resenärer är så trevliga och öppna. Jag kan se många av dem utvecklas otroligt mycket i sin träning på bara en vecka och deras glädje när de klarar saker de inte trott, är oslagbar. Jag tycker om att träna olika typer av människor så länge de har en vilja och ambition med sin träning. Under veckan som gått fick jag ett väldigt intressant och ärofyllt erbjudande som jag kommer berätta mer om senare.

Summan av dessa veckor är väldigt bra träning och mysiga människor. Men nu är det skönt att vara hemma hos familjen, jag har saknat dem mycket och tänker ge dem så mycket tid det bara går den närmsta tiden.

Att utmana sig själv.

Jag tycker att man bör våga utmana sig själv och göra saker som man känner sig osäker på. Igår antog jag en för mig väldigt stor utmaning - jag sjöng offentligt. Om det är något jag inte kan och inte gör så är det att sjunga, jag är mer eller mindre tondöv. Det var karaokekväll på hotellet här i Portugal och för att få igång gästerna tog jag mod till mig och gick upp. En av anledningarna till att jag vågade göra detta var att jag fick sällskap av två kollegor som hade bestämt att vi skulle sjunga Afrodites låt "Never let it go", och det när både Blossom och Kayo fanns i lokalen. Hur skulle detta gå? Jag var väldigt nervös men tänkte "vad är det värsta som kan hända?", ja det skulle vara att jag blev utskrattad och det kan jag faktiskt bjuda på. Och nu gör jag slag i saken och bjuder även er på det - skratta, gråt eller stäng av för här har ni Mig, Linus och Jocke.

Hur det gick.....jo vi fick rungande applåder, tror inte det var för att det var så bra mer för att vi vågade bjuda på oss.

Trapp-SM (för galningar....?)

Ibland dyker det upp mer eller mindre galna tävlingar, idag går en sådan av stapeln. Trapp-SM eller "Försten upp" som tävlingen heter går ut på att springa upp för alla trappor i Stockholms Skatteskrapa. Den innebär 24 våningar eller 436 trappsteg. En helt galen tävling alltså, men så rolig.

Jag kunde tyvärr inte ställa upp och tävla själv eftersom jag är i Portugal och jobbar men jag lyckades istället få en av dem jag tränar att köra. Med fyra veckors förberedelse lyckades Musse ta sig upp på 2.12 minuter vilket jag tycker är bra. När jag skriver detta vet jag ännu inte vem som vann och på vilken tid men jag kan lova att alla som sprang hade ordentligt med mjölksyra i benen efter loppet.

Trappträning är en väldigt bra motion som man kan göra både gåendes och springandes beroende på hur tränad du är. När du tränar i trappor arbetar du ordentligt med benmusklerna och du kan lätt få upp pulsen för att få en bra hjärtträning. Om du är överviktig kan detta vara en bra typ av intervallträning. Men se först till att du har kommit igenom grundträningsperioden innan du börjar med dessa intervaller. Om du är löpare så är trappor en utmärkt styrketräning för benen och bålen.

Portugal igen...

Jag är tillbaka i Portugal och på Springtime Training Camp. Även om jag jobbar är det avkopplande med miljöombytet. Livet har gått i ett de senaste veckorna, det har varit mycket med allt. Efter Lidingöloppet tog jag tre lugna träningsveckor för att få återhämta både min kropp och mitt huvud. Jag tycker att det är viktigt med dessa lite längre viloperioder, dels för att kroppen ska få ordentligt med tid för återhämtning, dels för att huvudet ska få lite vila och kunna hålla motivationen uppe. För det har varit lite si och så med motivationen efter Lidingöloppet. Anledningarna är flera, bland annat att det är ganska långt kvar till nästa tävling (Paris Marathon den 10 april). Jag tycker också att det är jobbigt den här årstiden, när det blir mörkare och mörkare. Jag har stort behov av solljus, så det känns lyxigt att få åka hit ner i två veckor. Vädret är underbart: ca 23-25 grader varmt och vattnet är härligt. Det känns också fantastiskt bra att träffa alla ledare och resenärerna igen.

Förutom att jobba kommer jag självklart att träna en del. Planen är att inte bara springa utan även cykla och simma. Särskilt skönt ska det bli att äntligen få simma. Jag har inte vågat tidigare på grund av mitt axelproblem, men för två veckor sedan gjorde jag både magnetröntgen och besökte kirurgen (på en och samma vecka!) och fick klartecken att köra igång. Någon operation var inte nödvändig, men jag har fått ordination på tung exentrisk träning. Tanken är att det ska få senfästet i axeln (som delvis gått av) att läka ihop. Och så länge jag kan stå ut med smärtan är det bara att träna som vanligt. Skönt att att slippa operation! Men att det gick så fort att få läkarutlåtandena gjorde mig både glad och lite fundersam. Gör det verkligen så stor skillnad att ha de rätta kontakterna? Nu vet jag förstås inte hur länga andra får vänta på röntgen och specialistbesök, men det här gick ju verkligen undan.

Pulsträning på radiosporten

För en tid sedan blev jag, något oförberedd, intervjuad av Martin Marlho på Radiosporten (Sveriges radio). Intervjun som handlade om tekniska hjälpmedel och motionsträning sändes i onsdags och kan höras här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=4074509&play=2657938&playtype=Ljudklipp

Bilden har jag lånat från www.sr.se

En snurrande värld....

I måndags var jag på kick-off med delar av svenska landslaget i längdskidor. Det började med samling på Mantorp Park där Volkswagen tog emot oss i sitt VIP-tält för lite frukost och information om dagen. Ända sedan jag fick inbjudan hade jag misstänkt att vi skulle få åka lite bil på banan, men nu fick vi veta att vi skulle få köra också! Vilken känsla, jag kunde känna stämningen höjas i tältet. Det var förväntningar, nervositet, adrenalin och alla möjliga känslor som kom fram. Själv blev jag väldigt taggad och kände tävlingshornen växa samtidigt som jag var lite nervös. Hur skulle detta gå? Jag har svårt med saker som går runt, runt (karuseller osv). Mina balanssinnen slår bakut och jag blir åksjuk. Men drömmen om att få köra bil på bana har funnits länge och nu var det dags. Så strunt i eventuellt illamående, tänkte jag.
.

Efter information och lunch var det dags. Först fick vi åka med erfarna förare som instruerade oss i hur kurvorna skulle tas. Sen var det vår tur att köra Volkswagens standardbilar, men med stora motorer. Jag började köra tre varv. Fantastiskt roligt och adrenalinet sprutade! Men efter sex varv mådde jag inte helt bra. Ingen karriär som racerförarae för mig, alltså. Men efter lite vila kändes det okej att åka igen. Fredrik Ekblom frågade om jag ville åka med hans tävlingsbil. Fredrik är en av toppförarna i STCC och vet verkligen hur man kör bil. Efter två varv var jag redo att kräkas, men lyckade som tur var låta bli. En lyckad dag, allt som allt.
.


Ps. Tyvärr sitter åksjukan i. Efter fyra dagar är jag fortfarande lite yr och illamående, men hoppas att det snart släpper.

En vecka i full fart...

Det har varit full fart den här veckan. I måndags var det dags för mig och Susanne att genomföra vår första gemensamma föreläsning som vi har jobbat med en tid. Det var cirka 40 personer som hade tagit sig till Hudotekets lokaler i Jönköping för att lyssna på oss. Susanne började att berätta om sin väg från inaktiv och överviktig tonåring till den löpare hon är idag. Sedan tog jag över och talade om mina tankar när det gäller träning, dessa ska jag gå igenom i ett eget inlägg. Jag pratade om hur kroppen fungerar med hjärtat och syreförsörjningen i centrum. Det blev ett lyckat och väldigt roligt event som var uppskattat av de som var där och lyssnade. Jag tyckta det var intressant att höra Susannes historia, för även om jag har tränat henne ett tag nu så var det en del saker jag inte hade en aning om. Förhoppningsvis kommer vi att få fler tillfällen att föreläsa tillsammans. Jag gillar verkligen att föreläsa, många tycker att det är jobbigt att ställa sig framför en publik, men för mig är det en väldigt skön känsla att göra det.

Efter måndagen har veckan gått i ett. Träning en har varit ganska lugn, jag har mest försökt vila och återhämta mig efter Lidingöloppet men på jobbet har det varit väldigt mycket att göra.

Lidingöloppet avklarat....

Idag var det dags för Lidingöloppet: 30 kilometer terräng och väldigt många backar. Efter mitt första Lidingölopp sa jag faktiskt "aldrig mer" - vilket min fru gärna påminner mig om - men nu tycker jag att det är ett av de roligare loppen. Kanske för att jag alltid gillat att springa i skogsterräng och för att jag numera är ganska stark i uppförsbackarna. Och vädret visade sig ju från sin bästa sida: 15-19 grader varmt och sol. Perfekt väder för långlöpning. Med andra ord, goda förutsättningar för att klara loppet på under 2.30 som var min målsättning.

Så det var med spänd förväntan jag vaknade i morse, men lite orolig var jag också. För laddningen inför loppet har inte gått riktigt som jag velat. Eller rättare sagt, jag har har testat ett nytt sätt att ladda som inneburit att jag fram till och med i måndags har kört tröskelpass varje dag. Jag har med andra ord tränat väldigt tufft i syfte att bryta ned kroppen för att kroppen sedan ska överkompensera när den får vila. Den här typen av laddning kan vara lite vansklig eftersom det är svårt att veta exakt när du ska sluta och låta kroppen vila. Själv kan jag konstatera att jag ha slutat en dag tidigare, dvs i söndags. När jag vaknade i morse var mina ben fortfarande stumma. Hoppades att det skulle släppa efter lite uppvärmning, men så blev det inte. Så jag tvingades öppna lite försiktigt för att få igång benen och det blev faktiskt lite bättre. Visst gick loppet i vågor med med lätta och jobbiga perioder. Men jag provade att använda ett mantra - " Jag är lätt. Jag är stark. Jag är snabb"- och förvånades över hur bra det fungerade. De tunga perioderna försvann ganska snabbt och jag kunde fokusera på annat än hur jobbigt det var.

Hur gick det då? Jo, jag tog mig i mål på ca 2.33, förvånansvärt pigg. Kanske hade jag kunnat pressa mig lite till, men det är lätt att vara efterklok. Och jag är nöjd och glad med min prestationen. Jag förbättrade ju min tid med ca 15 minuter, jag känner mig fräsch och mår bra. Så pass bra att jag funderar på en lätt löprunda imorgon.


Bilden är lånad från www.lidingoloppet.se

Stockholm halvmarathon

Bilden är lånad från http://www.stockholmhalvmarathon.se/

Om några timmar går starten på Stockholm halvmarathon och jag är inte där. Jag hade tänkt springa, men så kom annat i vägen. Så nu får jag istället hålla tummarna för alla vänner och kunder som står på startlinjen. Ett par av dem tänker jag lite extra mycket på, till exempel underbara Susanne som jag har coachat i några månader med det här loppet som mål. Om ingenting oförutsett händer är jag säker på att hon kommer klara målet med marginal. En annan är H som regelbundet kommer på de Runningclub-klasser jag håller på Balance Training. Varje gång jag möter henne kommer hon med ett stort leende: hon inspirerar mig massor och jag hoppas att jag kunnat bidra till att hon klarar halvmaran idag som blir hennes första längre lopp. Men det är så klart många, många fler jag tänker på idag. Så lycka till, alla Ni som springer idag.

Har tjejloppen spelat ut sin roll?

Idag går den 27:e upplagan av Tjejmilen av stapeln och i våras sprang 144 000 kvinnor Vårruset. Och visst är det fantastiskt att så många kvinnor springer, men frågan är om inte Maratonbloggens fråga (SvD den 22 juni) är befogad: Har inte tjejloppen spelat ut sin roll i dessa jämställdhetstider?

Jag tror det. Ta Tjejmilen, till exempel, som startade 1984 för att löptjejer upplevde att alla andra tävlingar först och främst fokuserade på männen. För att kvinnorna kom i andra hand. Så är det ju inte riktigt idag. Men jag har oxå hört att när Tjejmilen startade var det inte så vanligt med kvinnliga löpare som idag. Eller kvinnor som tränade överhuvudtaget, för den delen. Tjejloppen handlade lika mycket om att väcka träningsintresset hos kvinnor, att skapa ett lopp där kvinnor kunde känna sig bekväma. Utan att behöva tävla mot män. På så vis kanske tjejloppen fortfarande fyller en viss funktion. En forum för kvinnor att tävla på sina egna villkor. Och många nybörjare väljer också Tjejmilen som första tävlingslopp eftersom de tycker att det är en skön stämning. En löparfest.

Men idag har ju kvinnorna verkligen tagit steget in på löparspåren - och gymmen - för länge sen. Och med framgångsrika svenska friidrottskvinnor är det väl - förhoppningsvis - ingen som tycker att det är konstigt med kvinnor som springer eller att de är mindre värda än män som springer? Dessutom finns det en hel del - kvinnor och män - som provoceras av att "tjejloppen" - oavsett gren - är avsevärt kortare än huvudtävlingarna (se t.ex. Tjejvätterns 10 mil v/s Vätternrundans 30 mil). Nä, är det inte bättre att skrota "tjejklasserna" och införa fler klasser/distanser som är öppna för alla? Numra finns det ju en Halvvättern: - varför inte skrota Tjejvättern och införa "en tredjedels Vättern" istället? För många män är ju oxå nybörjare. Så ur ett jämställdhetsperspektiv tycker jag att tjejloppen borde skrotas.

Pulsskolan del 4

Hur fungerar kroppen- och varför är pulsen så bra att styra träningen efter. För att förstå varför hjärtat och pulsen är bra att använda som guide i din träning kan det vara bra att förstå hur den fungerar.
Kroppen är en fantastisk konstruktion. Den är ett resultat av det som naturen har skapat under tusentals år av evolution

Hjärtat – kroppens motor

Hjärtat är kroppens motor, det som får blodet att pumpa runt i kroppen. Hjärtat består i sin tur av fyra ihåliga utrymmen som omges av muskelväggar. Hålrummen kallas förmak och kammare och det finns två av varje, vänster och höger förmak respektive vänster och höger kammare. Hjärtmuskeln vidgas när den slappnar av. Då sugs det in blod i de olika hålrummen. När hjärtmuskeln sedan spänns och drar ihop sig pressas blodet från hålrummen och ut i de stora blodkärl som för blodet vidare. Det är dessa kontraktioner som kallas hjärtslag. Antalet hjärtslag under en minut kallas hjärtfrekvens. Vid varje hjärtslag forsar blod ut genom blodkärlen. Det är detta som är vår puls, den vi kan känna på de delar av kroppen där de stora blodkärlen är ytliga, till exempel i handleden eller på halsen.

Kretsloppen

De system i kroppen som transporterar syre kallas för det stora och lilla kretsloppet. I det lilla kretsloppet syresätts blodet. I det lilla kretsloppet ingår hjärtat, lungorna och blodkärlen. Hjärtats högra förmak tar emot syrefattigt blod. Via höger kammare pumpar hjärtat det syrefattiga blodet till lungorna där det syresätts. Denna syresättning sker i kapillärerna, det vill säga de små blodkärlen som omger lungblåsorna. När blodet har syresatts förs det vidare till hjärtats vänstra förmak.
Från det vänstra förmaket går blodet in i den vänstra kammaren som sedan pumpar blodet vidare ut i stora kretsloppet som även inbegriper musklerna. När blodet förs till in i de arbetande musklerna överförs syret till muskelcellerna via kapillärerna som är de minsta blodkärlen vi har. Det nu syrefattiga blodet förs sedan tillbaka till höger förmak via blodkärl och kretsloppet börjar om igen.
För att kunna arbeta under längre tid måste det finnas tillgång till syre så att det kan bildas energi i muskeln. Ju högre intensitet vi arbetar med, desto mer syre krävs det för att skapa tillräckligt med energi. Konditionsträning handlar om att träna hjärtmuskeln så att den blir starkare för att kunna pumpa ut en större blodmängd vid varje hjärtslag. På så sätt får vi en större slagvolym som också ger musklerna mer syre.

Är sverige på samma väg som USA?

Under semestern läste jag en oroande artikel i Svenska Dagbladet om problemet med sjuklig övervikt och dess kostnader. En undersökning är Colorado den delstat som hade minst andel "sjukligt överviktiga", något som antogs bero på den aktiva livsstilen hos innevånarna tack vare bergen osv. Men trots att Colorado ansågs vara hälsosammast är nästan var femte invånare sjukligt överviktig!!! Enligt undersökningen har 19,1 procent av befolkningen ett BMI som översteg 30 (som är gränsen för sjuklig övervikt). Den sämsta delstaten är Mississippi där 33,8 procent av invånarna översteg BMI-gränsen. Visst vet jag att de finns riktigt stora personer i USA, men att det var så illa trodde jag inte. Det är skrämmande att det är så utbrett och att problemet växer. Frågan är hur den amerikanska befolkningen hamnat där och om det finns en risk för att vi i Sverige går åt samma håll. Jag hoppas att det inte blir så, men då måste vi ta tag i problemen ordentligt. För redan nu rör vi på oss mindre, vår livsstil gör att vi äter mer snabbmat och halvfabrikat med dåligt innehåll. Och för att inte riskera att hamna i samma sits som USA måste vi börja med barnen: inför mer idrott och hälsa på schemat, kräv nyttig och näringsrik kost i skolan osv. Jag är övertygad om att det skulle ge effekt på barnens hälsa - och på deras övriga skolresultat.


PS. BMI-mätningar är ett väldigt trubbigt verktyg att arbeta med på individnivå, men när en hel befolkning mäts i jämförande syften ger mätningarna rättvisa resultat. DS

Pulsskolan del 3

Träna rätt, träna med maximal effekt

Fem pulszoner

Ingen går från noll till hundra i en handvändning. Mellan vilopuls och maxpuls finns fem pulszoner eller intensitetsnivåer som räknas i procent av Din maxpuls. Med hjälp av dessa kan Du anpassa Din träning efter vad Du vill åstadkomma. Här följer några träningsupplägg. Den procentsats av maxpuls som anges riktar sig till Dig som är motionär. Är Du van att träna hårt kan Du behöva justera zonerna lite.

1. Uppvärmning eller mycket lätt träning (50-60%)
Det här är en lätt träningszon som för många innebär en snabb promenad eller mycket lätt löpning. Kort sagt en låg energiåtgång där energin till största del kommer från fettet.

2. Lätt träning (60-70%)
Träningsnivån är fortfarande relativt lätt och kan med fördel användas till distanspass eftersom Du påverkar hjärtkapaciteten och ökar uthålligheten. Dessutom stärks Dina leder och ligament utan alltför stor påfrestning.

3. Relativt ansträngande träning (70-85%)
I den tredje pulszonen blir träningen jobbigare, men det ska fortfarande vara hanterbart. Du förbättrar syresättningen av musklerna och konditionen. Nivån passar bra för snabbdistanser eller lättare intervaller.

4. Hård träning (85-95%)
Nu börjar det bli riktigt jobbigt. I den här zonen förbättrar Du konditionen och stärker hjärtat. Dessutom ökar Du mjölksyratåligheten och kan höja din tröskelpuls. Nivån kan användas för tempoträning och medelintensiva intervaller.

5. Riktigt hård träning (95-100%).
Det här är riktigt tuff träning med höga mjölksyranivåer. Använd den här nivån till högintensiva intervaller, men Du bör vara relativt van vid att träna för att ligga i den här zonen.

Tänk på att ju högre zon Du tränar i, desto längre återhämtning behöver Du. För att utvecklas behöver Du också träning i alla zoner, så se till att variera träningen. Med pulsen som riktmärke kommer Din träning alltid vara anpassad efter just Dina förutsättningar, vare sig Du låter klockan visa antalet hjärtslag per minut eller procent av maxpulsen.

Ät allt, men inte alltid!

Som personlig tränare och utbildad kostrådgivare får jag ibland människor att känna sig illa till mods när de ska bjuda hem mig på middag. Som om de är rädda för att visa vad de äter eller för att jag inte ska äta något av det som bjuds. Och visst, jag erkänner. Det här med kost är inte lätt, men det behöver inte vara så himla svårt heller. Håll det så enkelt som möjligt är mitt måtto.

Jag tror inte på dieter, bantningskurer och så kallade metoder. Jag tror heller inte att det finns mirakelkurer som fungerar för alla. Vi är alla olika och därför fungerar vissa kurer för somliga och för andra inte. Några mår bra av LCHF (Low Carb High Fat), medan andra mår toppen av att äta mycket kolhydrater (på sikt tror jag dock inte att en strikt LCHF-diet är nyttig, särskilt inte för personer som tränar. Många inser inte hur mycket kolhydrater som behövs för att kroppen ska orka träna hårt, speciellt när det gäller konditionsträning). Jag gillar inte heller att räkna kalorier: hur länge orkar man hålla på med det? Att bli av med sin övervikt handlar ju inte om snabba lösningar utan om att ändra sitt livsmönster. Att hitta ett sätt att sköta kost och motion som kommer att hålla i längden. En "lyckad" diet i två månader är ju ogjord om jag sedan går tillbaka till mina gamla vanor.

Jag tycker att tallriksmodellen är ett fantastiskt bra verktyg. Att balansera en normalstor tallrik med protein, kolhydrater och grönsaker är ett bra sätt att hålla koll på vad Du får i Dig. Uttrycket "Du är vad du äter" stämmer bra (även om jag inte alltid tycker att TV-programmet med samma namn är sunt). Äter Du dåligt mår Du dåligt. Om du tankar en bil med dåligt bränsle kommer bilen sluta att fungera. Det gäller kroppen också. Skräp in, skräp ut, helt enkelt!

Men det finns ingen mat som är "förbjuden": allt handlar om hur mycket och ofta Du äter onyttigheter. Om du vanligtvis äter allsidig och nyttig kost kommer en pizza eller bulle varannan vecka inte att spela någon roll. Och jag älskar god mat, bra viner, kanelbullar och choklad alldeles för mycket för att avstå från det. Så bjuder Ni mig på middag, bjud på vad Ni vill. Jag äter det mesta (vissa allergiska besvär undantagna), men jag kanske inte tar om av maten - hur god den än må vara!

Barn och träning

Efter att jag skrev och berättade om att min treåriga dotter hade sprungit med mig har jag fått en del frågor om träning för barn. Är det inte lite väl tidigt för henne att börja springa, när ska barn börja träna osv.

Jag tycker att barn kan börja träna när de är väldigt små - så länge det är lekfullt och de får göra det på sina egna villkor, de får absolut inte tvingas till det. Alla former av träning där den egna kroppens vikt används funkar - och räcker långt. Viktad träning tycker jag kan vänta tills kroppen börjar "växa klart". Tills dess tycker jag att man hellre ska fokusera på att ge barnet "rörelseglädje" och andra typer av "utmaningar" som gör att barnet växer, både fysiskt och psykiskt.

Barns hälsa är så viktigt, särskilt eftersom den är sämre idag mot för 20 år sedan. Idag är en alldeles för stor andel barn kraftigt överviktiga. Det är ju ohälsosamt i sig, men leder ofta också till andra sjukdomar som t.ex. diabetes. Jag tror på devisen att barn gör som föräldrarna gör inte som de säger. Barn som har ett ohälsosamt förhållande till mat och motion har ofta föräldrar med samma problematiska förhållande. Dåliga vanor är med andra ord "ärftliga". Därför kan barn heller aldrig beskyllas för sin övervikt: de gör ju bara som sina föräldrar, det är de som är "de skyldiga".

Att uppfostra barn är inte lätt, det vet nog alla föräldrar. Jag har brutit många av de "regler" som jag satte upp innan jag blev pappa, men de som handlar om mat och motion hör inte till dem. Både min fru och jag har från början varit benhårda på fasta mattider, mellanmål och nyttig mat. Och intresset för motion har kommit av sig självt, av att hon ser att vi båda tränar. Barn vill ju ofta göra precis likadant som föräldrarna. Min dotter har härmat mig när jag tränat hemma, vilket innebär att hon gjort "knäböj" ända sedan hon kunde gå och hon är en hejare på att stretcha! Men hennes huvudsakliga rörelseglädje finns i att sjunga och att dansa. Så i höst ska vi undersöka om det finns något forum där hon kan få utveckla detta under lekfulla former - på hennes villkor, förstås.

Pulsskolan del 2

Kom igång

Innan Du sätter Din nya träningskompis på prov behöver Du känna till några saker: Din maxpuls och vilopuls – och vad tröskelpuls är.

Maxpuls

Maxpulsen är antalet slag Ditt hjärta har kapacitet att slå. Maxpulsen är genetisk och ökar inte av att Du blir mer vältränad. Däremot förändras maxpulsen med åldern: Någon gång efter att Du fyllt 20 år minskar maxpulsen med ett slag per år, men trenden kan bromsas genom konditionsträning.
Maxpulsen varierar inte bara med åldern, den kan också vara olika beroende på träningsformen. Ju större och ju fler muskelgrupper Du aktiverar, desto högre maxpuls. Du kan alltså ha en maxpuls när Du springer och en annan när Du cyklar.
Jämför inte Din maxpuls med någon annan. Det är varken bättre eller sämre att ha hög eller låg maxpuls.
Att själv ta reda på sin individuella maxpuls på ett tillförlitligt sätt är svårt, bland annat eftersom det är lätt att dra på sig mjölksyra innan Du uppnått Din maximala puls. Det bästa sättet att fastställa maxpulsen är att göra ett kliniskt maxpulstest där Du pressar Din puls till max under kontrollerade former. Tester görs bland annat på Bosön eller GiH, men vissa gym har också utbildade testledare.
Men Du behöver inte göra ett maxpulstest för att börja använda Din nya klocka. Det finns exempelvis olika uppskattningsformler Du kan använda som riktmärke för vilken maxpuls Du har. En är formeln 220 minus Din ålder (är Du 36 år blir maxpulsen 220 minus 36=184). Tränar Du regelbundet använder Du istället formeln 210 minus halva Din ålder (är Du en aktiv 36-åring är din maxpuls 210 minus 0,5x36=192).

Vilopuls

Vilopulsen är maxpulsens raka motsats och är antalet slag Ditt hjärta slår under en minut då Du är riktigt avslappnad. Eftersom ett vältränat hjärta inte behöver slå lika många slag för att pumpa ut en viss mängd blod som ett otränat hjärta är vilopulsen också en mått på hur vältränad Du är: Ju lägre puls, desto starkare hjärta. Kom ihåg att vilopulsen också påverkas av sjukdomar, stress, koffein etc. Därför är den ett bra mätverktyg för att se hur Din kropp mår. Också vilopulsen är genetiskt betingad och kan inte jämföras med andra, men jämför gärna med Dig själv över tid och se hur konditionen förbättrats.
Mät vilopulsen på morgonen medan Du fortfarande ligger kvar i sängen. Ta på Dig pulsklockan och ligg still i 5-10 minuter och läs sedan av klockan.

Tröskelpuls

Tröskelpuls är den pulsnivå då kroppen börjar producera mer mjölksyra än den hinner göra av med, då kroppen inte får fram tillräckligt med syre till den arbetande muskeln. Då startar en så kallad anaerob process där muskeln producerar energi utan syre och Du upplever att muskeln ”blir stum”. Detta inträffar oftast när Du ligger på ca 85-95 % av maxpuls. På vissa testkliniker kan Du göra så kallade laktattester som visar var Du har Din mjölksyretröskel. Till skillnad mot max- och vilopulsen är tröskelpulser träningsbar. Att höja nivån för tröskelpulsen innebär att Du kan jobba hårdare, t.ex. springa fortare, utan att dra på Dig mjölksyra

kul blogg

Har nyligen hittat Mårten Klingbergs blogg på Runner's World: Mårten kanske mest känd för sina roller i Beckfilmerna. Men bloggen handlar om träning (och alla prylar som kommer med träningen) och är oerhört underhållande. Jag skrattar ofta högt när jag läser. Kolla in Mårtens blogg här!

Ps. Bilden har jag lånat från "Runner's world"

Pulsskolan

Som ni vet arbetar jag mycket med konditionsträning och när jag gör det använder jag pulsen som hjälp för att styra mig själv och mina kunder. Därför tänkte jag att jag skulle ha en lite pulsskola här på bloggen. Hur använder du pulsen när du tränar och varför. Så här kommer den första delen.

Varför pulsbaserad träning?

Att träna med pulsen som vägledning är ingen modefluga. Redan 1982 lanserade Polar den första trådlösa pulsklockan för träning. Sedan dess har pulsklockan blivit en vän för livet för många, ett nödvändigt hjälpmedel för att få ut så mycket som möjligt av varje träningspass.

Tidseffektiv träning

Genom pulsstyrd träning kan Du få ut det Du tänkt Dig av Ditt träningspass. Ett friskt hjärta ljuger inte. Om Du lyssnar på Ditt hjärta kan Du variera intensiteten och på så vis kan träningspassen ge olika effekt och göra Din träning mer tidseffektiv.

Säkerhet

Om Du lär känna Din puls kan Du tidigt få signaler på om något inte står rätt till i Din kropp. Vet Du vilken vilopuls Du har kan Du exempelvis se om Du är på väg att bli sjuk eller övertränad och minska risken för en lång sjukdoms- eller skadeperiod. En van pulstränare ser också tecknen under träningspasset, som att ha svårt med återhämtningen eller problem att komma upp i hög puls.

Motivation

Tillsammans med drivkraft är motivationen en grundförutsättning för att Du ska lyckas med det Du föresatt Dig. Människor motiveras av olika saker, så det gäller att ta reda på vad som motiverar just Dig. Bra musik i lurarna under träningspasset är ett sätt. Att se förbättringarna i form av pulsmätarens siffror är ett annat. En lägre vilopuls talar om att Din kondition förbättrats. Kan Du dessutom hålla en högre fart med mindre ansträngning (lägre puls än tidigare) går träningen framåt.

Allt eller inget....

Visst blev den ett långt löppass igår. Sprang fram och tillbaka till Löttorp (Byrumsvägen till Löttorp, genom samhället och tillbaka till Böda på väg 136), vilket blev ca 25 km. Sprang lite fortare än vanligt och var helt slutkörd när jag kom tillbaka....

Måste också berätta om hur stolt jag var över dottern igår: Efter att min fru gjort sin löprunda på morgonen föll hon för dotterns tjat och tog henne med sig på en efterlängtad löptur. Det blev dryg 1 km - en enorm sträcka för en 3-åring - och hon sprang hela vägen! Ett tydligt tecken på att det där med att barn gillar det föräldrar gör stämmer.... Så nu är det helt klart dax att göra det jag lovat, nämligen köpa en par riktiga löpskor till henne.

Lite träning men mycket kroppsarbete...

Än så länge har den här veckan inte varit den bästa när det gäller träning: har bara gjort ett cykelpass och ett löppass. I och för sig var båda högintensiva, löpningen igår t.ex. 10 km på 85-90% av maxpuls. Det kändes ordentligt, på ett skönt sett. Men trots få träningspass har jag inte legat på latsidan. Dottern ville ha ett eget hus på landet och som den far jag är (lindad runt lillfingret är bara förnamnet..) så har jag byggt ett till henne. Det blev en liten stuga på 1,6 x 2,3 m pluss en liten altan. Dessutom fick hon ett litet loft hon kan ha som myshörna. Frågan är om inte detta kroppsarbete också kan räknas som träning.....? Just nu saknas vindskivor, knutbrädor och en dörr, men det får bli imorgon. Jag ska hinna med ett "riktigt" träningspass oxå: ett långt löppass runt Ölands norra delar.

PS. Bilder på skapelsen kommer inom kort.

Strumpor

När man springer är det viktigt att ha bra och sköna strumpor. Vilken modell och varumärke är individuellt, liksom tjocklek och höjd på skaftet. Jag vill ha strumpor som andas bra och är ganska tunna förutom på känsliga partier (häl, trampdynor och tår) där de bör vara förstärkta. Så här på sommaren vill jag att de ska vara korta men ändå gå ovanför skorna, är de kortare får jag ofta in grus och små stenar. Och sånt irriterar mig och gör att jag måste stanna för att ta bort dem. Ibland använder jag kompressionsstrumpor när jag springer långa distanser, men oftast använder jag dessa EFTER ett sådant pass för att få en snabbare och bättre återhämtning i vaderna.
.
Det finns en mängd olika märken som tillverkar strumpor och jag har provat ganska många av dessa. Vissa har passat mig bra och andra inte alls. Som jag tidigare skrivit om träffade jag Annie och Linnéa Wennergren, från GoCoCo, på Göteborgsvarvets mässa tidigare i år och fick ett par strumpor på prov. Sedan dess springer jag i GoCoCo-strumpor så ofta jag kan. Förutom att de har allt det jag kräver av mina löparstrumpr är de snygga och annorlunda med alla sina starka färger. Att tävla i ett par färglada stumpor är helt klart ett sätt att muntra upp sig! Numera tävlar jag alltid i ett par färgglada strumpor, på något sätt måste jag få liva upp mig.
.
Ps. GoCoCo har även kompressionsstrumpor som jag gillar, men storlekarna på dem har varit i skostorlek och inte i vadomfång. Du kan ju ha en stor fot, men en liten vad och tvärtom. Enligt GoCoCo kommer detta ha åtgärdats i den nya kollektionen.

Bilden är lånad från GoCoco.

Cykeltur

Efter gårdagen i Kalmar där jag såg alla som tävlade var jag ordentligt sugen på lite cykel. Så jag tog den nya cykeln på en tur norröver nu ikväll.... Grankullavik, Byxelkrok... Njöt verkligen. Min cykling har mer eller mindre vart obefintlig de senaste tre åren så nu när jag börjat igen har det känts väldigt trögt. Men idag släppte det. Konditionsmässigt känner jag att jag ligger bra till och ikväll kände jag att de gamla cykelmusklerna är på väg tillbaka. Totalt körde jag fyra mil varav de första två och en halv milen var tuff tempokörning, sen tog jag det lite lugnare sista biten. Gick hur bra som helst. Och den nya cykeln är ju en dröm... !

Förutom en kort löptur med systersonen, blir det vila imorgon. Eller ja, hårt kroppsarbete vid huset: jag ska bygga en lekstuga till dottern. "Funktionell träning" på riktigt, alltså...!

Alla Kalmars järnmän

Idag var jag i Kalmar och tittade på alla tappra Järnmän som tävlade i Kalmar triathlon. Vädret var inte det bästa för simningen, ganska blåsigt och kallt i vattnet. Vi kan till Kalmar lagom för att se toppen växla från cykel till löpning. Jag blev lite överraskad att Ted Ås gjorde en så pass långsam växling som han gjorde, men samtidigt imponerad av hur snabbt David Näsvik var. Tack vare den tog David över ledningen behöll den in i mål. Grattis till SM-guldet! "debuterade två av mina vänner på "iron man-distansen i Kalmar. Och som de gjorde det! Båda två gjorde tävlingen på ca 10.15 timmar, mycket stark gjort. Jag pratade som snabbast med M när han gick ut på löpningens andra varv, då tyckte han att det gick otroligt tungt. Så att han trots det lyckades "vända sig själv" och göra den tiden han gjorde är imponerande.

Som vanligt var det härlig stämning kring tävlingen. Jag blev helt klart lite avundsjuk. Tävlingar är alltid inspirerande, så även om det var trist att inte vara med så sporrade det: nästa år, då jäklar....!

Ps. Imorgon tävlar Pasi i Iron-man UK för att - förhoppningsvis - få sin startplats till tävlingarna på Hawaii. Jag kommer att hålla tummarna.

Jo tack, löpningen går bra....

Jag har semester på landet, vilket innebär Böda på Öland, men ledig från träningen är jag inte. Det har blivit löpning de flesta dagarna, många av dem i trevligt sällskap. Vår första vecka här har vi nämligen haft besök mest hela tiden. Det har varit väldigt roligt att få visa vår lilla tillflyktsort för vänner och familj. Och som sagt, inte minst eftersom jag haft flera löparvänner att springa med. Igår blev det "stora" OCH "lilla" rundan med D, sammanlagt 14 km innan vi avslutade med att köpa frukostbröd på Kaffestugan. Och ikväll sprang vi tröskelintervaller ca 10 km till Horns udde, en av de vackraste platserna på jorden. Det finns ingen plats som gör mig så lugn som just Horns udde. Bara att sitta där och se solen gå ned bakom Blåjungfrun kan få mig att gråta av glädje. Ikväll inleddes grillkvällen på stenstranden med ett iskallt dopp för oss svettiga löpare, men desto godare smakade maten och den iskalla (folk-) ölen efteråt.

Imorgon blir det vila: Åker till Kalmar för att titta på - och heja fram - alla järnmän. För även om jag själv inte står på startlinjen kan jag ju insupa atmossfären.

Tillbaka på ön

Nu är jag tillbaka på mitt kära Öland, tre och en halv vecka blir det denna gång. Jag tog Silverlinjens buss klockan tolv från Stockholm i tisdags och var framme klockan sju. Silverlinjen är fantastiska, de kör tre bussar varje dag med bara ett enda stopp mellan Stockholm och Kalmar för 300 kronor. Sen är det "mjölkbuss" på Öland med stopp där det finns passagerare som vill av.

I morse fick jag sällskap av svågern på en morgonlöpning, han spelar innebandy i sveriges högsta liga. Vi började lugnt. Jag tycker att det har känts trögt med löpningen de sista veckorna, men den här gången fick jag den där underbara känslan man kan få när allt känns rätt så vi tryckte på lite. Förhoppningsvis blir det en del tränande de närmsta veckorna och jag hoppas min löpning tar ett steg uppåt.

Allt handlar om att se bra ut...?

Att prestation och målsättningar är individuella och relativa är ganska självklart. Vi har alla olika förutsättningar för och motiv till de mål vi sätter upp. Därför är det också viktigt att inte jämföra sina egna mål med andras. Men ibland är det svårt att inte reagera.

För en tid sedan "överhörde" jag ett samtal mellan två personer där den ene fick frågan om hur det gick på Stockholm maraton nu senast. Personen svarade att "det gick så där, inget vidare" men att han "tog sig i mål i alla fall". Den andre svarade deltagande och samtalet fortsatte in på tänkbara orsaker till resultatet. Till slut fick personen frågan om vilken tid det blev: 2 timmar och 42 minuter!! En kanontid för mig och många andra, men som sagt: det beror ju på självbilder och målsättningar. Dessutom vet jag att det finns de som ställer upp i flera maratonlopp, men väljer att bryta när de märker att tiden inte blir så bra som de hoppats på (och resultaten lever ju kvar för evigt i dessa cybertider). Personligen skulle jag aldrig bryta en tävling på grund av tiden, bara på grund av sjukdom eller skada. Jag tycker det är synd om allt bara handlar om att se bra ut, statistiskt. För vi lär oss ju massor av de dåliga tiderna/loppen/tävlingarna oxå.....

Anpassa träningen till Din ålder

Apropå skadorna i friidrottslandslaget inför EM menar flera "experter" att tjejerna och killarna tränar för hårt i förhållande till sin ålder, dvs. de är äldre nu men har inte anpassat träningsmängden efter de nya förutsättningar. Om detta skrev Aftonbladet Sport igår (tisdag).

.

I vissa fall kan det säkert vara så. Ju äldre vi blir, desto mer tid behöver kroppen för att återhämta sig. Många gånger tror jag att stressen att "bli så bra som möjligt" gör att en del tränar mer än vad som är bra. Jag tror också att det är vanligt att både eliten och hårdsatsande motionärer tränar alldeles för mycket högintensiv träning, med skador som följd. I artikeln säger ckså Anders Gärderud att det finns en obalans. Man är för fokuserad på effektträning och ägnar sig för lite åt grundträning. Jag tror absolut att detta stämmer. Högintensiv träning sliter på kroppen och kräver lång återhämtning. En del hårdsatsande motionärer tränar lika mycket som elitidrottare, men glömmer nog ofta bort att eliten har idrotten som jobb och har därmed mycket större möjligheter till vila och återhämtning. De aktiva i friidrottslandslaget har all tänkbar hjälp de kan få och bör inte råka ut för detta, men ibland kan olyckliga omständigheter ställa till det. Jag tror att många skulle kunna få större effekt på sin träning om de tränade lite mindre och fick mer vila. För eliten kanske det handlar om att våga avstå från träning trots press och förväntningar, att våga lita på att resultaten ändå kommer.
.

Däremot har jag svårt att förstå vad Erica Johansson menar när hon säger att Idrottare måste bli bättre på att lyssna på kroppen och träna de delar som är bra. Den första delen håller jag med om, kroppens signaler är viktigast. Men den andra delen om att de bör träna de delar de är bra på förstår jag inte. Självklart ska man fortsätta träna dessa delar, men fokus bör ju ligga på att stärka de svaga delarna. Ordspråket Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk stämmer onekligen rätt bra här.

Ny artikel

Nu har nya numret av Runner's World nått butikerna, även denna gång med en artikel skriven av undertecknad. Den här gången handlar den om de fysiska processer i kroppen som styr pulsen. Jag förklarar till exempel hur det stora och lilla blodomloppet fungerar, med hjärtat som den centrala delen. Här har ni ett utdrag från artikeln:

Hjärtat – kroppens motor
Hjärtat är kroppens motor, det är det som pumpar runt blodet i kroppen. Hjärtat består av fyra ihålliga utrymmen som omges av muskelväggar. Hålrummen kallas förmak och kammare. Det finns två av varje, vänster och höger sida. När hjärtmuskeln slappnar av vidgas den och då sugs det in blod i de olika hålrummen. När sedan hjärtmuskeln spänns och drar ihop sig pressas blodet ut från hålrummen och ut i de stora blodkärl som för blodet vidare. Varje sådan kontraktion av hjärtat kallas hjärtslag och antalet hjärtslag under en minut kallas hjärtfrekvens. Som en effekt av varje hjärtslag är att blod forsar ut genom blodkärlen och detta kallas puls. Denna kan vi känna på vissa delar av kroppen, där stora blodkärl ligger ytligt t ex handleden eller halsen.
.
Kretsloppen
Det lilla och stora kretsloppet kallas de syretransporterande system vi har i kroppen. Det lilla är det där blodet blir syresatt. Hjärtats högra förmak mottar syrefattigt blod och pumpar det vidare via höger kammare till lungorna där blodet blir syresatt. Denna syresättning sker i kapillärerna, de små blodkärl som omger lungblåsorna. När blodet är syresatt förs det vidare till vänster förmak. Därifrån pumpas blodet via vänster kammare vidare ut i stora kretsloppet. Blodet förs till de arbetande musklerna där syret överförs till muskelcellerna via de små kapillärerna. Det syrefattiga blodet förs sedan via vensystemet tillbaka till höger förmak och kretsloppet kan börja om. För att kunna arbeta under någon längre tid måste det finna tillgång av syre till energibildning i muskeln. Desto högre intensitet vi håller ju mer syre krävs för att skapa tillräkligt med energi.
.
När vi tränar konditionsträning tränar vi hjärtmuskel till att bli starkare och kunna pumpa ut mer blod vid varje hjärtslag, vi får en större slagvolym, och då kommer det även mer syre till musklerna.

Julafton mitt i sommaren!

Hämtade min nya leksak efter jobbet idag: en Scott Plasma 10 med högprofils karbonhjul. En fantastiskt sexig liten sak på 8,5 kg!

Tillbaka från Visingsö

Helgens lilla löpäventyr blev väldigt lyckat. Jag mötte de andra sju löparna i Gränna kl. 11 på lördagsförmiddagen. Där öppnade sig himlen efter veckor av gassande solsken och regnet forsade ner. Efter en fika packade vi in oss i bilarna igen och for till järnvägsstationen i Jönköping där löpturen skulle börja. Då hade det slutat regnet, men efter fem-sex kilometer kom det tillbaka. Men luften var varm så det gjorde inget, det var bara skönt med lite svalka. Femton kilometer senare var vi i Kaxholmen där vi tog första fikastoppet. Därefter blev det paus ungefär var tionde kilometer. Och vilken skön känsla det var att nå krönet vid Gränna och ha hela den långa nedförsbacken till färjan framför sig! Väl där visade klockan att 38 kilometer var avklarade. Så efter lite vila på färjan blev det ytterligare några kilometers löpning kombinerad med sightseeing på Visingsö.

Första anhalten var Persnäsgården, den gård och müslifabrik som Susanne och hennes man ska ta över i höst. Där kommer det hända mycket roliga saker framöver inom träning och hälsa! Sen sprang vi tillbaka till färjekajen för att hämta cyklarna vi hyrt. Och därmed var 45 kilometer avklarade. Eftersom jag cyklat Vätternrundan flera gånger kände jag ju till löpvägen sen tidigare, men då har vägen varit den motsatta, dvs. från Gränna till Jönköping. Då har jag alltid tyckt det varit en skön sträcka, med "mycket nedför". Nu blev det ju väldigt mycket uppför istället. Men det gick bra och tack vare det trevliga sällskapet kändes det inte alls jobbigt. På kvällen blev det grillning på stranden, sen somnade vi ovaggade allihop. Efter god frukost imorse (god müsli, så klart!) och en cykeltur på ön var det dags att köra hem till Stockholm igen, väldigt nöjd med den mycket trevliga helgen.
.


Ps. Vi hade en följebil med oss på vår resa, körd av vår alldeles egna fotograf Tobias Eklund som dokumenterade allt, även bilden ovan. Lyxigt! Dessutom blev vi fotograferade av Jönköpingsposten som planerar ett reportage om vårt äventyr.

Redo för avfärd

Nu är väskan packad och imorgon bitti drar jag till Jönköping för att därifrån springa ca 45 km till Visingsö via Gränna tillsammans med Susanne och sju andra likasinnade. Start klockan 12 i Jönköping och hemfärd från Gränna kl. 13 på söndag. Galet att köra ca 33 km för att springa en dryg mara och sedan åka hem dagen efter? Tja... Roligt ska det bli i alla fall!

Nu är vi färdiga....

Nu är vi färdiga med vårt gemensamma föreläsningskoncept, Susanne och jag. Första framförandet sker på Hudoteket i Jönköping den 27 september, förhoppningsvis är det bara början. Vill du veta mer om föreläsningen läs här.

Barnvakt - dags för löpning

Ensam med dottern på Öland är det svårt att få till någon löpträning. Hon är 3 år och kan än så länge varken springa eller cykla brevid mig. Dessutom har jag gjort mig av med löparvagnen... Men idag lyckades jag få till en löprunda medan dottern var hos en kompis. Det blev en knapp mil med tusenmeters intervaller i mitten. Jag älskar att springa på Öland, det är så avslappnande och skönt. Dagens runda gick bland annat genom norra Europas längsta björkallé, den tar aldrig slut. Det enda som inte var så skönt var att jag konstant hade 300 flugor efter mig. Å andra sidan kanske det är dem jag har att tacka för den höga farten... !

Löpning och sol...

Helgen har bestått av lite löpning och mycket sol. Äntligen! Jag är en riktig sommarmänniska, älskar solen och värmen, även fast träningen utomhus blir lite tyngre. Jobbade sista dagen i fredags, nu är det två veckor med lilltjejen på Öland som gäller. Men innan vi åkte fick vi en härlig helg hemma, med fullt ös. I lördags morse drog vi till Hellasgården för att bada med ett par kompisar. Konstaterade att om man är där tidigt kan man välja och vraka bland många bra platser.. Vi var där före kl. 9.30. D och jag stack ut på en löprunda, tio kilometer terräng, vid halvt tolv tiden och solen stod högt. Svettigt, men riktigt kul. Det var länge sen jag sprang i Hellas. Som belöning efter avslutad löpning blev det bad, lunch och sen ännu mera bad innan vi åkte hem vid 16-tiden.

Igår sprang jag tillsammans med Rubin McRae och hans Running Sweden Lidingögrupp. Tolv kilometer distanslöpning med fem kilometer fartökning i mitten stod på schemat. Benen var lite stumma efter lördagens löpning, men det släppte efter någon kilometer. Det var en skön och trevlig stämning i gruppen jag sprang med, så jag ska absolut försöka få fler tillfällen att springa med Rubin och hans gäng. Efter löpningen stod barnkalas på schemat och efter det var det fika med en dagiskompis till dottern/ett första samtal med dagiskompisens föräldrar som gällde. Jag har lovat hjälpa dem med att komma igång med träningen, så nu var det dags att dra upp riktlinjerna. Samtalet kändes bra och jag är övertygad att de kommer att lyckas. Sen var det bara att packa bilen och starta färden mot Stugan på Öland. Vi mer eller mindre sträckkörde de 50 milen och parkerade framför huset kl. 00.26. Packade in allt och sedan sov vi, helt slutkörda. Men från och med nu är det semester!!!!

Mindre roligt - Skador

När man tränar prestationsinriktat är risken för skador ganska hög och behovet av att ta hand om sig själv ökar. Om detta har jag skrivit tidigare och nu har det hänt mig. Eftersom jag inte tagit hand om mig sjäv ordentligt har jag fått en överbelastning i höger axel, så morgonens simtur blev inte alls så som jag hade tänkt mig. Oerhört tråkigt, inte minst eftersom det innebär att jag inte kan genomföra Kalmar Järnmannen eftersom simning är inte att tänka på i det här läget. Jag måste helt enkelt lägga om planeringen. Men hur trist och jävligt det än känns så ska jag inte klaga. Jag kan fortfarande både springa och cykla, jag behöver inte hålla mig stilla. Och eftersom jag hoppas att axeln ska läka på tre till fyra veckor börjar jag kolla efter andra, alternativa tävlingar till hösten.

Men visst kan det ta längre tid om jag har otur. I mitt - och i många andras - fall tror jag stress är den stora anledningen till att skadan. Under våren har jag jobbat mycket mer än vad som egentligen är bra och tiden för återhämtning har varit minimal. Och när kroppen har ett stort påslag av stresshormoner har den svårt att återhämta sig ordentligt. Dessutom har arbetsbelastning och stress inneburit att jag har slarvat med strech och nedvarvning och det är det som straffar sig nu. Kan med andra ord bara konstatera att det är svårt att leva som man lär!

Överhuvudtaget tror jag stress är en stor orsak till många fysiska och psykiska problem i dagens samhälle. Livet snurrar snabbare och snabbare, vi måste börja stanna upp och lyssna på våra behov för kropp och knopp. Jag är själv väldigt dålig på det, rusar gärna i 190. Det finns ju så mycket roligt att göra! Men det kan bli för mycket av det goda. Även de roliga sakerna kan framkalla stress. Nu har jag lovat mig själv att bli bättre på detta, både för min och min familjs skull. Första steget blev att boka in ett spabesök, på Grand Hotel Stockholm, för mig och min fru om två veckor. Längtar redan.

Undebar löpning

Igår hade jag bokat ett jobbmöte med Emelie Andersen och vi bestämde oss för att förena nytta med nöje och avhandla mötet under en löprunda. Emelie hade lovat att visa mig delar av Sörmlandsleden. Fantastiskt eftersom jag inte sprungit på leden sedan jag bodde i Sörmland för drygt elva år sedan. Dessutom springer jag mestadels vägar numera, främst på grund av att det är enkelt och lättillgängligt där jag bor. Men vilken upplevelse det var att komma ut i skogen igen! Men det blev ett litet äventyr: vi tog fel väg vid en korsning och kom ordentligt fel. På grund av tidsbrist valde vi att inte fortsätta den längre rundan utan ta oss ut till en större väg för att där kunna ta bussen hem. När vi kommer till busshållplatsen märker vi att det är sommartidtabell. Bussen går alltså bara en gång i timmen och vi hade just missat den. Så vi ringde taxi, men fick besked att det skulle dröja. I slutändan lyckades vi lifta till Huddinge där vi tog pendeltåget hem igen. Trots det blev det en skön runda med solig terränglöpning som slutade på dryga 21 kilometer.

Hälsa eller prestation.....?

Ni kanske undrar över bloggens underrubrik: "Träning för hälsa och prestation"? Är inte det det samma sak? Nej, jag tycker inte det. Ofta är prestationsträning, dvs. tävlingsinriktad träning, inte särskilt hälsosam. En person som tränar för att högprestera balanserar ofta på gränsen till vad de klarar av och belastar kroppen mer än vad som alltid är nyttigt. Detta, vill jag påstå, är inte det bästa för hälsan. Visst ger denna träning hälsosamma effekter, men den medför också skador och sjukdomar. Tränar du enbart för hälsans skull finns det ingen anledning att pressa kroppen till det yttersta. Du behöver inte träna flera pass om dagen, 5-6 dagar i veckan. Det räcker gott och väl med 2-3 pass i veckan och att ta tillvara alla tillfällen till vardagsmotion.

Som personlig tränare försöker jag vara noga med att förklara detta genom att först och främst ta reda på vad och förväntar sig av sin träning (och mig). Men min egen träning är absolut prestationsintriktad eftersom jag också tävlar. Någon träning för hälsa är det alltså inte frågan om i mitt fall, men den är helt klart både bättre och "hälsosammare" än om jag skulle ligga i soffan och titta på TV varje dag.

Första publicerade artikeln!

Idag fick jag hem det nya numret av Runner´s World. Måste säga att jag var lite nervös när jag började bläddra i den. Men där på sidan 60 var den, min första publicerade artikel, hela tre sidor lång. Jag är väldigt glad och stolt över mig själv. Och det kommer mera. Jag ska skriva ytterligare två artiklar för samma tidning.

En fråga till er som läser här. Vad vill ni veta mer om när det gäller pulsstyrd träning?

"The biggest looser"

Jag vet, programmet "the biggest looser" (kanal 5 kl. 19) är kanske inte träning i första hand. Men jag blir ändå väldigt inspirerad. Särskilt när jag ser några av de äldre deltagarna. En 63-årig man (äldst i programmets historia) hade, i dagens avslutande finalprogram, gått ner nästan 70 kg. En annan äldre man ("sjukast i programmets historia") hade gått ner nästan lika mycket, trots hjärtproblem, trasiga knän, högt blodtryck. Han är en av fyra deltagare som är kvar i programmet (den 18-årige sonen är en annan) och i gårdagens program avverkade samtliga ett marathon (tiderna varierade mellan 5 och 13 timmar). Det är bara att konstatera: det ÄR aldrig försent att ta tag i sitt liv, aldrig försent för att förbättra sin hälsa och sitt liv.

Önskar bara att de personliga tränarna skulle få mer utrymme i programmen. Hade varit roligt att höra hur de tänker kring träningsupplägg och övningar för de olika deltagarna. Jag menar, träningsupplägget kan ju inte vara exakt detsamma för en medelåldersman i 200 kilosklassen som har dåliga knän och högt blodtryck och en kvinna i 25-årsåldern som väger ca 120 kilo och inte har några andra fysiska problem. Och även om tävlingsmomenten är grejen i programmet gillar jag att tränaren Bob Harper tänker på livet efter programmet, trots tävlingen. Och det roligaste är så klart att se slutprogrammet - eller slutprogrammen: Kanal 5 har valt att dela upp finalen i flera avsnitt - när även de som röstades hem tidigt nått fantastiska resultat och har chans att vinna en stor summa pengar. I höst kommer en svensk version på TV4, spelas in just nu. Ska bli spännande, men är inte så förhoppningsfull. Svenska kopior av utländska program brukar bli bleka kopior utan skärpa. Men det ska bli kul att se vad tränarna Mårten Nylén och Tanja Djelevic kan göra av programmet.

Mara eller järnman - det är frågan....

Jag blev otroligt peppad av lördagens mara och känner mig sugen på mer. Funderar på vad det blir här näst: Ölands marathon i Löttorp (24/7) eller triathlon, järnmannen i Kalmar (31/7), båda "i närheten" av sommarstället. Vill helst köra järnmannen, men då måste jag få till en hel del sim- och cykelträning. Och på Löttorpsmaran finns alla förutsättningar för att göra en bra tid eftersom banan är flack (det finns inga backar på Öland) och starten inte går förrän kl. 17.... Jag funderar vidare!

Svenska kickboxlandslaget på Bosön

Jodå, jag kom upp och iväg till föreläsningen/träningspasset med svenska kickbox-landslaget i morse. Om än något trött och stel i benen.... Vi började med att prata om konditionsträning och hur man kan använda pulsklockan för att maximera träningseffekten. Sedan fick deltagarna pröva alla fem träningszonerna i praktiken och på så sätt kunna koppla en känsla till intensiteten. Att hitta den rätta känslan, dvs. en känsla som stämmer överens med den faktiska intensiteten, tar lång tid men man måste ju börja någonstans. Efter det avslutade vi med ett tufft 3-setspass anpassat för kampsport/kickboxning. Passet var upplagt på tre olika stationer med två olika övningar på varje som varvades under 5 minuter utan vila. Efter en minus vila bytte deltagarna station. Totalt körde deltagarna 18 minuters träning (efter uppvärmning). Tror alla fick sig en ordentlig genomkörare av det passet. Alla utom jag som ägnade mig mest åt att skrika och peppa de andra.

Stockholm marathon 2010

Okej, då var maran avklarad. Trots alla problem jag haft med uppladdningen (skadekänningar i hälsenan, dålig träning på grund av det m.m.) så gick det bra. Tog mig runt på 3.46. Ingen topptid, men jag är ändå nöjd. Konditionsmässigt hade jag inga problem, hjärtat jobbade inte alls hårt. Snittade på ca 75% av maxpuls, vilket ju är ganska lugn puls. Däremot tog benen slut, muskulärt. Framförallt baksidan av låren. Jag saknade helt klart fler långa löppass i uppladdningen. Så nu är det långt & långsamt och snabbt & kort som gäller. Men först blir det party (avskedsfest för ett par goda vänner som flyttar till Paris) och imorgon ska jag hålla en föreläsning med tillhörande träningspass för svenska kickbox-landslaget. Fest ett par timmar efter målgång och jobb en söndag kändes som en bra idé. Då. Just nu undrar jag mest hur 17 jag tänkte.....

Marastart....

Ja nu har jag bestämt mig......jag kommer att starta imorgon. Gårdagens löpning kändes ok, inte perfekt men ok, så jag startar med ambitionen att få ett bra träningspass. Temperaturen ser ut att bli bra jämfört med tidigare år.

Ses vi runt Stockholm imorgon?

Marastart i fara

Jag har haft ont i min ena hälsena de sista veckorna. Har försökt behandla den så gott det gått - och dragit ned rejält på löpträningen - och hoppats att det skulle ge sig. Men nu, två dagar innan Stockholm maraton, har jag fortfarande känningar i den. Ska ut och testspringa en sväng ikväll, men känns det inte bra får jag nog - tyvärr - tacka nej till årets mara. OM det blir så är det inte hela världen. Maran är ju bara ett delmoment och absolut inte värd att riskera årets målsättning - Lidingöloppet på 2,30 - för.

Utrustningens storlek.... (!)

Visst är bilden (DN den 30 maj 2010) lite rolig, men den illustrerar ett verkligt problem för många. För idag köper de flesta sporthandlare in kläder i storlek 34-42 (för kvinnor). I undantagsfall kan något plagg finnas i storlek 44, men annars är kvinnor som behöver lite större storlekar hänvisade till herravdelningarna. Inget stort problem, enligt vissa - om det inte gäller sport-BH:ar, förstås - men passformen är väldigt viktig när det gäller träningskläder och det är skillnad på herr och damkläder. I butikerna får man ofta svaret att det inte finns träningskläder i större storlekar (det gäller inte bara damkläder - även herrar och fötter ska helst hålla sig inom butikernas "normalstorlekar"). Det är, som tur är, inte sant. De flesta stora, internationella märkena har kläder i riktigt stora storlekar, men tyvärr är det sällan svenska butiker köper in dessa eftersom de påstår att det inte finns någon efterfrågan. Jag tror inte på det. Jag säker på att om någon butik vågade ha större storlekar i sortimentet skulle kunderna finnas, även om det kanske skulle ta ett tag innan kunderna hittar rätt.

Intressant möte

Idag träffade jag Susanne Dalsätt, en underbar person med mycket livsglädje som smittar av sig och inspirerar. Susanne jobbar med kostrådgivning och föreläser en del. Vi pratade om några framtida projekt tillsammans. Jag hoppas att dessa blir av och återkommer när jag kan berätta mer. Tills vidare ser jag fram emot att få hjälpa Susanne att nå sina träningsmål
.
Bilden är lånad från Susannes blogg: "Kottar, kost & träning"

Kostutbildning

Den här helgen har det varit avslutning på kostrådgivarutbildningen. Nu är det bara hemtentan kvar, sen är jag licencierad kostrådgivare - om jag klarar tentan, alltså. Förutom kostkunskap har vi också lärt oss att "coacha", vilket ju är lika viktigt för att kunna omsätta kunskaperna i praktiken.

Även om mycket varit sånt jag läst tidigare, har jag lärt mig mycket av att få gå in lite djupare i ämnena. Kursen var också lite av en bekräftelse på att många av "mina gamla tankar" om mat fortfarande gäller. Alltså, vad är det egentligen i allt vi stoppar i oss? Många livsmedel innehåller väldigt mycket - oftast helt onödiga - tillsatser. De flesta tillsatser innebär bara fördelar för producenten eftersom de är billiga och gör att varan håller längre. Men ur konsumentens synvinkel kan man ju fråga sig varför vi tycker att vi behöver varor som håller i evighet och vad alla dessa tillsatser gör med våra kroppar. Många gånger finns det ju alternativa livsmedel som har bättre innehåll - utan att kosta mer. Så frågan är varför vi fortsätter att köpa dåliga varor?

Jag tror att det handlar om gammal vana och en del lathet: - Hur noga är du med att läsa innehållsförteckningen på de livsmedel du handlar? Ett kursmoment handlade om just detta. Gruppvis var vi ute i affärer och kollade in innehållet i olika livsmedel. Nyttigt. För det finns inga genvägar. Jag lärde mig t.ex. att långa hållbarhetstider inte nödvändigtvis beror på tillsatser. Fazer's ekologiska råghalvor, till exempel. Färskt bröd med en hållbarhetstid på ca 6 veckor låter ju oroväckande. Men de innehåller inga tillsatser. Hållbarheten beror på att de är bakade på surdeg och förpackade på ett nytt och snillrikt sätt (någon slags gas tillförs). Om just detta, att veta vad som är vad i livsmedelsdjungeln, handlar boken "Äkta vara" av Mats-Eric Nilsson (2009). Jag har bara hunnit läsa delar av boken, men det är skrämmande läsning. Nyttig, men skrämmande.



Hur som helst var den avslutade kursen både bra och givande. Känns kul att ha fått ännu ett redskap för att hjälpa mina kunder att nå sina mål.

Tankar

I senaste numret av SATS medlemstidning finns en krönika av f.d. simmerskan Louise Karlsson. Krönikan fick mig att tänka på hennes medverkan i SVT:s "Mästarnas Mästare", särskilt finalen. Hon var så fantastisk duktig hela tävling igenom och jag hoppades att hon skulle vinna. Missförstå mig inte, Armand var också bra rakt igenom och en mycket värdig vinnare. Men jag tycker att det är tråkigt att tävlingen avgjordes - åtminstone delvis - på att tävlingsledningen hade dålig koll. Jag tänker på delmomentet där de tre tävlandens vilopuls stod i fokus. Om jag förstått det hela rätt (medias rapportering) har Louise en ofarlig hjärtåkomma som gör att hjärtat har svårt att komma ner i låga pulser. Tävlingsmomentet gick ut på att vilopulsen mättes innan de fysiska grenarna började, deltagarna jobbade sedan upp en hög puls. Den som sedan snabbast kunde komma tillbaka till den ursprungliga vilopulsen vann.

Problemet var att deltagarna fick vila ganska länge innan tävligen startade, innan de tog vilopulsen. Men när det var gjort tyckte tävlingsledningen att Louise hade alldeles för hög vilopuls att komma - en hög puls skulle vara en fördel här - så hon fick vila igen. Trots att det uppmätta pulsen troligen var hennes rätta vilopuls. Som det nu blev var hennes ingångsvärde i tävlingen ett värde hon fick kämpa sig till under lååång tid och därför omöjligt att uppnå i tävlingsmomentets slutskede. Om hon tävlat på samma villkor som alla andra är jag säker på att det varit hon och Armand i finalens sista deltävling. Och där hade det varit helt öppet....



Bilden lånad från http://www.svt.se/

Strumpor

I samband med Göteborgsvarvet sprang jag på tjejerna från Gococo. De tillverkar och säljer strumpor av Coconafibrer, ett naturligt material som kommer från skalet på kokosnötter. Jag köpte ett par av deras kompressionsstrumpor. De har många bra egenskaper. De torkar till exempel snabbt, de är odörabsorberande och väldigt sköna att ha på sig när man står hela dagen. Jag fick ett par att springa i också. Bland de bästa jag provat - och jag har provat många! Hoppas det kommer fler produkter med samma tänk: - kanske underställ....?

Bilden är lånad från http://www.gococo.se/

Ja, men hur gick det då.....?

Så har jag alltså sprungit mitt första varv runt Göteborg och jag måste säga att det var ett av de trevligaste loppen jag har sprungit. Om det var för att det ÄR så trevligt eller om det var för att jag inte sprang för att prestera - utan bara för att njuta - är svårt att säga. Klart är att jag gjorde just det: jag njöt mig runt varvet på 1 timme och 45 minuter med en snittpuls på 78%. Jag har alltså mycket kvar att ge och det känns skönt att veta.

Det som var tråkigt var att så många for illa av värmen, hade vätskebrist med mera. Jag har aldrig varit med om dess like. Jag tror generellt att de flesta har dålig koll på det här med vätska och salter. Det är otroligt viktigt att dricka när det är varmt ute - och det måste man börja med INNAN man känner sig törstig. Men det går inte bara att dricka massor av vatten - man behöver få i sig salter oxå. För om vi bara dricker vatten blir natriumnivåerna i kroppen för låga, dvs. vi kan inte lagra någon vätska. Och det kan bli väldigt farligt.

...och jag som inte skulle springa!

Skickade på skämt iväg ett SMS till en kollega i branschen igår kväll och frågade om han inte hade någon startplats över: - blev ju som sagt lite sugen efter att ha träffat löpare i två dagar... Och vad händer? Nu på förmiddagen kom han förbi och lämnade en nummerlapp. Så nu står jag här med ett startnummer i handen och bara några timmar kvar till start. Kanske dax att börja ladda....?

Göteborgsvarvet

Det har varit mycket på sista tiden. Är nu i Göteborg och jobbar under "Göteborgsvarvet". Jag ska inte springa, men oj så sugen man blir när man ser alla löpare med sina nyuthämtade nummerlappar. Det är mycket mingel här i mässan, har träffat mycket gamla bekanta. Riktigt roligt att vara här och insupa atmosfären. Kom förbi och hälsa om Ni har vägarna förbi - jag finns i Runner's Store's monter.

Ny väg mot målet!

När man reser träffar man ofta människor som gör intryck på en. Kanske gäller det träningsresor mer än vanliga semesterresor, eftersom man tränar och umgås väldigt intensivt på såna resor. Under mina veckor i Portugal har jag träffat många som gjort starka intryck på mig. En av dem är Michael Södermalm, mental tränare, coach och föreläsare. Vilken otrolig inspiratör!

Michael har bland annat genomfört en Ironman... Så vi pratade bland annat om mina mål och hur jag ska nå dem. Michael tyckte till exempel att jag borde göra en fulldistans triathlon redan i år, inte vänta till nästa sommar som jag tänkt. Anledningen till att jag inte velat köra en fullängdstävling redan nu är att jag vill göra min första järmansdistans under 11 timmar, något som inte är realistiskt i år. Men efter mina samtal med Michael hade jag inte längre något bra svar på varför premiären inte skulle kunna ske redan i år - utan mental tidsbegränsning. Så nu är jag anmäld till Kalmar Triathlon den 31 juli. Målsättningen är att genomföra tävlingen - även om det tar mer än 11 timmar - för att få en referens till senare tävlingar. Jag hoppas att jag hinner komma i form tills dess.

Ps. Tack Michael för stöd och coaching! Och till Er andra: Får Ni någon gång möjlighet att lyssna på Michael så ta den - han är fantastisk!

Magnus Widenståls bilder

Här kommer några av bilderna som Magnus Widenstål (Rawimage) tog i Portugal.