Flapjacks - ett måste

Sen en tid tillbaka har min fru och min systerdotter en matblogg tillsammans. Det betyder alltså att det ofta finns massor av god mat och fantastiska bakverk här hemma.
En ny favorit är s.k. Flapjacks, en slags nyttigare kaka (observera: nyttigare) som funkar både som kaka till kaffet och som efterrätt - eller när suget sätter in under sena (läs: nattliga) arbetspass framför datorn. Just det är min akilleshäl: när jag jobbar sent kan jag inte låta bli att småäta. Dessutom blir ju sömnen - och därmed allt annat - också lidande. Alltså: "note to self": sluta jobba på nätterna! Men först ska jag bara ta en kaka till...
.

Receptet till kakorna - och adressen till bloggen - hittar Ni här.

Föreläsning på Alewalds

Reklam för kvällens föreläsning på Alewalds i dagens DN. Välkomna!

Påskens sista löppass på ön

Efter en dag med kroppsarbete i trädgården och fika i solen, tog jag bilen till Löttorp för att springa intervaller på bana igår kväll. Körde 14 x 1 000 meter. Det var skönt, jag hade en lätt känsla i kroppen och kunde faktiskt ha gjort ett par till - om det inte var för att jag lovat komma hem och tända grillen! Imorse tog vi en lätt morgonjogg hela familjen, knappt fem kilometer i lugn takt. Perfekt "uppladdning" för ett antal timmar i bil tillbaka till stan igen (och med tanke på trafiken lär det bli betydligt fler än vi skulle vilja...).

Påskläsning

En kopp kaffe i solen och en bunt tidningar att läsa:
- Sämre kan man ha det...!

Äntligen Öland

Jag är tillbaka på världens bästa ö - i solsken dessutom! Än så länge håller jag löftet: inget jobb på huset. Det är en utmaning att inte låta sig stressas av allt som måste göras, som jag skulle vilja göra, och bara ta det lugnt. Men lite jobb blir det. Håller bland annat på att skriva träningsprogram för en ny träningssajt som snart ska lanseras. Jag ska också svara på träningsrelaterade frågor. Mer om allt detta senare.

Och tränar gör jag. Hittills har det blivit två - eller tre, beroende på hur man ser på saken - löprundor. Igår blev det först "Lilla rundan" (ca 4,6 km) med familjen. När de vek av mot stugan fortsatte jag med "Stora rundan" (ca 10 km). Och i morse sprang vi ca 7 km tillsammans innan frukost. Så ja, jag är nöjd med vår nya löparvagn - och att min fru också börjat gilla att springa - för det är mysigt att kunna vara ute hela familjen. Dessutom är de passen perfekta återhämtningspass för mig eftersom de går i långsammare takt än jag vanligtvis springer i.

Vagn eller cykel?

Inför min föräldraledighet för några år sedan köpte vi en löparvagn som användes flitigt. Men när jag började jobba använde vi vagnen alltmer sällan. Så när dottern var drygt två år sålde vi den eftersom vi inte trodde att vi skulle använda den mer. Trodde vi, alltså. För under årets resa till Portugal insåg vi att vi kanske var lite för snabba där. Med en fru som nu börjar hitta lusten att springa och en lånad vagn (grannarnas) som påminde oss om hur bra det är, insåg vi plötsligt behovet. Så vi köpte en ny häromdagen. En likadan som nu packas ner inför påskhelgen på landet.

Funderar också på att ta med mig cykeln. Och samtidigt är ju målet att ta det lugnt. Sova. Ha kvalitetstid med familjen. Hur mycket hinner man egentligen med på fyra dagar? För det finns ju en risk för att prylarna som följer med utan att användas blir ett stressmoment och ett dåligt samvete. Äsch, jag kanske skulle göra som min fru föreslår: strunta i cykeln, satsa på löpning den här helgen och fokusera helhjärtat på cykeln nästa helg istället. Man behöver ju inte göra allting alltid.
.

Snabba marathonlöpare

Häromdagen gick Boston Marathon av stapeln. Även om just det loppet (banan) inte är godkänd för rekord kan jag bara konstatera att de drygt 4,2 milen springs snabbare och snabbare - även om det så klart varierar från bana till bana. Årets upplaga vanns av Geoffrey Mutai (Kenya) som sprang över mållinjen på smått sanslösa 2.03.02. Och tvåan, trean och fyran var inte mycket sämre: Fyran Ryan Hall (USA) gick i mål på 2.04.58. Damerna springer också fortare: Caroline Kilel (Kenya) vann på 2.22.36.

Passar i det här sammanhanget på att minnas norska maratonlegenden Grete Waitz som efter ett par år med cancer gick bort natten till idag. 1983 tog hon det första VM-guldet i marathon någonsin, då det var första gången damerna tävlade i den grenen (VM Helsingfors). Hennes personbästa var 2.24.54 (1986), men mest känd var hon kanske för att hon vann New York Marathon nio (!) gånger. Hon vann London Marathon två gånger oxå - och tog fem VM-guld i terränglöpning. Vilken kvinna!

En bra träningsdag

Idag har jag haft en fantastisk träningsdag. Först en cykeltur på morgonen. Det blev ca fem mil med intervaller på vägarna ute på Ekerö. Sen blev det en löptur på eftermiddagen/kvällen tillsammans med en kompis. Vi sprang ca 14 km och det gick riktigt bra. Kul med sällskap också. Och att kunna springa i kortbyxor här hemma i Sverige igen - och att det var fortfarande var ljust ute när vi gav oss av. Nu ser jag fram emot påskledigheten på landet. Har bestämt mig för att inte jobba på huset under helgen utan bara sova, träna, läsa, umgås med familjen och äta gott. För det behövs - och det är jag tamejtusan värd!

Artikel i Lifestyle

För en tid sedan skrev jag en artikel om konditionsträning för golfspelare. Läs den i senaste numret av "Lifestyle Golf" (nr 2/2011) som är en ny golftidning för kvinnor.

Grattis Emelie!

Samtidigt som jag sprang i Paris krossade Emelie Andersen allt motstånd på damsidan - och tidigare rekord - i TEC (Täby Extreme Challenge). Hon sprang 100 engelska miles (161 km) på 17.40.25. Vilken tjej - och vilken fantastisk prestation!

Läs Emelies egna ord om loppet på hennes blogg här och mer om rekordet här.

Hälsningar från Paris

Jag befinner mig just nu i ett soligt och varmt Paris. Jag och familjen kom hit i fredags. Vi har haft några fantastiska dagar och idag var det dags för anledningen till att jag är här, Paris Marathon. Det var varmt redan vid starten på morgonen och inte blev det svalare senare. Det var en väldigt trevlig bana och loppet var bra organiserat, men jag saknade sportdryck på vätskestationerna. Jag har lite svårt att äta när jag springer och de hade endast sportdryck på en station efter cirka 33 kilometer. Lyckades dock få i mig lite energi i form av russin. Även om jag inte riktigtt nådde mina tidsmål är jag ändå nöjd. Jag höll allt enligt planen fram till cirka 30 kilometer då benen stumnade. Och visst skulle kunna diskutera olika orsaker till varför det blev så, men det tänker jag inte. Jag bara konstaterar att jag behöver mer långdistansträning. Det är inte helt lätt att ändra om kortdistansegenskaper till långdistans och jag har en del kvar att göra. Idag fick jag ett bra kvitto på var jag står just nu och vad jag behöver göra framöver. Dessutom hade jag en underbar dag med familjen igår. Vi strosade genom stan och tittade på alla möjliga sevärdheter, fikade och åt god mat. Dagen avslutades med en fantastisk middag på tu man hand med frun medan goda vänner tog hand om dottern. Vi åt en trerätters med väldigt bra mat och goda drycker. Jag åt och drack det mesta, men var så klart tvungen att tänka lite på vad jag stoppade i mig. Idag blir det ny middag i vänners sällskap och då tänker jag ha en mat- och dryckesorgie i stora mått. .

Hemma igen!

Nu är jag åter hemma och det med blandade känslor. Visst är det skönt att komma hem till familjen (även om de var i Portugal min sista vecka. Så roligt att få visa dem allt och att de förstod varför jag gillar detta så mycket. Dessutom var dottern ett charmtroll hela veckan - även om om var lite blyg i början), lite rutiner, min egen säng osv. Samtidigt var veckorna i Portugal fantastiska. Sol och värme. Mycket bra träning med träningskompisar som peppade mig att göra det där lilla extra - ibland kanske lite för mycket. I slutet på förra körde jag ett - vad som var tänkt att bli ett lugnt - långpass eftersom jag var lite sliten av många dagars träning utan vila. Men det blev allt annat än lugnt. Blev så otroligt peppad av av alla andra och stämningen att jag sprang fortare än jag tänkt. Dessutom på en bana som var mer kuperad än Lidingöloppet. Och efter sött kommer salt. Efter passet fick jag frossa, antagligen på grund av saltbrist etc. Så det blev ett par dagars vila. Faktiskt ganska skönt. Och nu så här en vecka senare känner jag mig starkare än på länge. Dessutom har jag haft en heldag med ensam med dottern eftersom dagis varit stängt för planering, en dag som avslutades med "fredagsmys" framför TV:n. Det var alltför länge sedan vi hade det, hon och jag. Att vara med henne ger så mycket glädje och jag har lovat mig själv att bli bättre på det.

Under mina två veckor i Portugal hann jag även prova min linjecykel. Den kändes väldigt ra och svarade redan från första rundan. Det är inte ofta jag hittar en cykel som känns perfekt från början, men det gör den här. Dessutom hann jag få lite coaching när det gäller min egen löpteknik. För hur duktig man själv än är på något, är det svårt att själv se vad man kan förbättra. Därför gillar jag att ta hjälp av andra tränare med jämna mellanrum. Dessutom får jag egen utveckling som coach då jag känner av hur andra arbetar och bemöter mig som "kund".