Intressant möte

Idag träffade jag Susanne Dalsätt, en underbar person med mycket livsglädje som smittar av sig och inspirerar. Susanne jobbar med kostrådgivning och föreläser en del. Vi pratade om några framtida projekt tillsammans. Jag hoppas att dessa blir av och återkommer när jag kan berätta mer. Tills vidare ser jag fram emot att få hjälpa Susanne att nå sina träningsmål
.
Bilden är lånad från Susannes blogg: "Kottar, kost & träning"

Kostutbildning

Den här helgen har det varit avslutning på kostrådgivarutbildningen. Nu är det bara hemtentan kvar, sen är jag licencierad kostrådgivare - om jag klarar tentan, alltså. Förutom kostkunskap har vi också lärt oss att "coacha", vilket ju är lika viktigt för att kunna omsätta kunskaperna i praktiken.

Även om mycket varit sånt jag läst tidigare, har jag lärt mig mycket av att få gå in lite djupare i ämnena. Kursen var också lite av en bekräftelse på att många av "mina gamla tankar" om mat fortfarande gäller. Alltså, vad är det egentligen i allt vi stoppar i oss? Många livsmedel innehåller väldigt mycket - oftast helt onödiga - tillsatser. De flesta tillsatser innebär bara fördelar för producenten eftersom de är billiga och gör att varan håller längre. Men ur konsumentens synvinkel kan man ju fråga sig varför vi tycker att vi behöver varor som håller i evighet och vad alla dessa tillsatser gör med våra kroppar. Många gånger finns det ju alternativa livsmedel som har bättre innehåll - utan att kosta mer. Så frågan är varför vi fortsätter att köpa dåliga varor?

Jag tror att det handlar om gammal vana och en del lathet: - Hur noga är du med att läsa innehållsförteckningen på de livsmedel du handlar? Ett kursmoment handlade om just detta. Gruppvis var vi ute i affärer och kollade in innehållet i olika livsmedel. Nyttigt. För det finns inga genvägar. Jag lärde mig t.ex. att långa hållbarhetstider inte nödvändigtvis beror på tillsatser. Fazer's ekologiska råghalvor, till exempel. Färskt bröd med en hållbarhetstid på ca 6 veckor låter ju oroväckande. Men de innehåller inga tillsatser. Hållbarheten beror på att de är bakade på surdeg och förpackade på ett nytt och snillrikt sätt (någon slags gas tillförs). Om just detta, att veta vad som är vad i livsmedelsdjungeln, handlar boken "Äkta vara" av Mats-Eric Nilsson (2009). Jag har bara hunnit läsa delar av boken, men det är skrämmande läsning. Nyttig, men skrämmande.



Hur som helst var den avslutade kursen både bra och givande. Känns kul att ha fått ännu ett redskap för att hjälpa mina kunder att nå sina mål.

Tankar

I senaste numret av SATS medlemstidning finns en krönika av f.d. simmerskan Louise Karlsson. Krönikan fick mig att tänka på hennes medverkan i SVT:s "Mästarnas Mästare", särskilt finalen. Hon var så fantastisk duktig hela tävling igenom och jag hoppades att hon skulle vinna. Missförstå mig inte, Armand var också bra rakt igenom och en mycket värdig vinnare. Men jag tycker att det är tråkigt att tävlingen avgjordes - åtminstone delvis - på att tävlingsledningen hade dålig koll. Jag tänker på delmomentet där de tre tävlandens vilopuls stod i fokus. Om jag förstått det hela rätt (medias rapportering) har Louise en ofarlig hjärtåkomma som gör att hjärtat har svårt att komma ner i låga pulser. Tävlingsmomentet gick ut på att vilopulsen mättes innan de fysiska grenarna började, deltagarna jobbade sedan upp en hög puls. Den som sedan snabbast kunde komma tillbaka till den ursprungliga vilopulsen vann.

Problemet var att deltagarna fick vila ganska länge innan tävligen startade, innan de tog vilopulsen. Men när det var gjort tyckte tävlingsledningen att Louise hade alldeles för hög vilopuls att komma - en hög puls skulle vara en fördel här - så hon fick vila igen. Trots att det uppmätta pulsen troligen var hennes rätta vilopuls. Som det nu blev var hennes ingångsvärde i tävlingen ett värde hon fick kämpa sig till under lååång tid och därför omöjligt att uppnå i tävlingsmomentets slutskede. Om hon tävlat på samma villkor som alla andra är jag säker på att det varit hon och Armand i finalens sista deltävling. Och där hade det varit helt öppet....



Bilden lånad från http://www.svt.se/

Strumpor

I samband med Göteborgsvarvet sprang jag på tjejerna från Gococo. De tillverkar och säljer strumpor av Coconafibrer, ett naturligt material som kommer från skalet på kokosnötter. Jag köpte ett par av deras kompressionsstrumpor. De har många bra egenskaper. De torkar till exempel snabbt, de är odörabsorberande och väldigt sköna att ha på sig när man står hela dagen. Jag fick ett par att springa i också. Bland de bästa jag provat - och jag har provat många! Hoppas det kommer fler produkter med samma tänk: - kanske underställ....?

Bilden är lånad från http://www.gococo.se/

Ja, men hur gick det då.....?

Så har jag alltså sprungit mitt första varv runt Göteborg och jag måste säga att det var ett av de trevligaste loppen jag har sprungit. Om det var för att det ÄR så trevligt eller om det var för att jag inte sprang för att prestera - utan bara för att njuta - är svårt att säga. Klart är att jag gjorde just det: jag njöt mig runt varvet på 1 timme och 45 minuter med en snittpuls på 78%. Jag har alltså mycket kvar att ge och det känns skönt att veta.

Det som var tråkigt var att så många for illa av värmen, hade vätskebrist med mera. Jag har aldrig varit med om dess like. Jag tror generellt att de flesta har dålig koll på det här med vätska och salter. Det är otroligt viktigt att dricka när det är varmt ute - och det måste man börja med INNAN man känner sig törstig. Men det går inte bara att dricka massor av vatten - man behöver få i sig salter oxå. För om vi bara dricker vatten blir natriumnivåerna i kroppen för låga, dvs. vi kan inte lagra någon vätska. Och det kan bli väldigt farligt.

...och jag som inte skulle springa!

Skickade på skämt iväg ett SMS till en kollega i branschen igår kväll och frågade om han inte hade någon startplats över: - blev ju som sagt lite sugen efter att ha träffat löpare i två dagar... Och vad händer? Nu på förmiddagen kom han förbi och lämnade en nummerlapp. Så nu står jag här med ett startnummer i handen och bara några timmar kvar till start. Kanske dax att börja ladda....?

Göteborgsvarvet

Det har varit mycket på sista tiden. Är nu i Göteborg och jobbar under "Göteborgsvarvet". Jag ska inte springa, men oj så sugen man blir när man ser alla löpare med sina nyuthämtade nummerlappar. Det är mycket mingel här i mässan, har träffat mycket gamla bekanta. Riktigt roligt att vara här och insupa atmosfären. Kom förbi och hälsa om Ni har vägarna förbi - jag finns i Runner's Store's monter.

Ny väg mot målet!

När man reser träffar man ofta människor som gör intryck på en. Kanske gäller det träningsresor mer än vanliga semesterresor, eftersom man tränar och umgås väldigt intensivt på såna resor. Under mina veckor i Portugal har jag träffat många som gjort starka intryck på mig. En av dem är Michael Södermalm, mental tränare, coach och föreläsare. Vilken otrolig inspiratör!

Michael har bland annat genomfört en Ironman... Så vi pratade bland annat om mina mål och hur jag ska nå dem. Michael tyckte till exempel att jag borde göra en fulldistans triathlon redan i år, inte vänta till nästa sommar som jag tänkt. Anledningen till att jag inte velat köra en fullängdstävling redan nu är att jag vill göra min första järmansdistans under 11 timmar, något som inte är realistiskt i år. Men efter mina samtal med Michael hade jag inte längre något bra svar på varför premiären inte skulle kunna ske redan i år - utan mental tidsbegränsning. Så nu är jag anmäld till Kalmar Triathlon den 31 juli. Målsättningen är att genomföra tävlingen - även om det tar mer än 11 timmar - för att få en referens till senare tävlingar. Jag hoppas att jag hinner komma i form tills dess.

Ps. Tack Michael för stöd och coaching! Och till Er andra: Får Ni någon gång möjlighet att lyssna på Michael så ta den - han är fantastisk!

Magnus Widenståls bilder

Här kommer några av bilderna som Magnus Widenstål (Rawimage) tog i Portugal.