lördag 31 juli 2010

Alla Kalmars järnmän

Idag var jag i Kalmar och tittade på alla tappra Järnmän som tävlade i Kalmar triathlon. Vädret var inte det bästa för simningen, ganska blåsigt och kallt i vattnet. Vi kan till Kalmar lagom för att se toppen växla från cykel till löpning. Jag blev lite överraskad att Ted Ås gjorde en så pass långsam växling som han gjorde, men samtidigt imponerad av hur snabbt David Näsvik var. Tack vare den tog David över ledningen behöll den in i mål. Grattis till SM-guldet! "debuterade två av mina vänner på "iron man-distansen i Kalmar. Och som de gjorde det! Båda två gjorde tävlingen på ca 10.15 timmar, mycket stark gjort. Jag pratade som snabbast med M när han gick ut på löpningens andra varv, då tyckte han att det gick otroligt tungt. Så att han trots det lyckades "vända sig själv" och göra den tiden han gjorde är imponerande.

Som vanligt var det härlig stämning kring tävlingen. Jag blev helt klart lite avundsjuk. Tävlingar är alltid inspirerande, så även om det var trist att inte vara med så sporrade det: nästa år, då jäklar....!

Ps. Imorgon tävlar Pasi i Iron-man UK för att - förhoppningsvis - få sin startplats till tävlingarna på Hawaii. Jag kommer att hålla tummarna.

fredag 30 juli 2010

Jo tack, löpningen går bra....

Jag har semester på landet, vilket innebär Böda på Öland, men ledig från träningen är jag inte. Det har blivit löpning de flesta dagarna, många av dem i trevligt sällskap. Vår första vecka här har vi nämligen haft besök mest hela tiden. Det har varit väldigt roligt att få visa vår lilla tillflyktsort för vänner och familj. Och som sagt, inte minst eftersom jag haft flera löparvänner att springa med. Igår blev det "stora" OCH "lilla" rundan med D, sammanlagt 14 km innan vi avslutade med att köpa frukostbröd på Kaffestugan. Och ikväll sprang vi tröskelintervaller ca 10 km till Horns udde, en av de vackraste platserna på jorden. Det finns ingen plats som gör mig så lugn som just Horns udde. Bara att sitta där och se solen gå ned bakom Blåjungfrun kan få mig att gråta av glädje. Ikväll inleddes grillkvällen på stenstranden med ett iskallt dopp för oss svettiga löpare, men desto godare smakade maten och den iskalla (folk-) ölen efteråt.

Imorgon blir det vila: Åker till Kalmar för att titta på - och heja fram - alla järnmän. För även om jag själv inte står på startlinjen kan jag ju insupa atmossfären.

onsdag 28 juli 2010

Tillbaka på ön

Nu är jag tillbaka på mitt kära Öland, tre och en halv vecka blir det denna gång. Jag tog Silverlinjens buss klockan tolv från Stockholm i tisdags och var framme klockan sju. Silverlinjen är fantastiska, de kör tre bussar varje dag med bara ett enda stopp mellan Stockholm och Kalmar för 300 kronor. Sen är det "mjölkbuss" på Öland med stopp där det finns passagerare som vill av.

I morse fick jag sällskap av svågern på en morgonlöpning, han spelar innebandy i sveriges högsta liga. Vi började lugnt. Jag tycker att det har känts trögt med löpningen de sista veckorna, men den här gången fick jag den där underbara känslan man kan få när allt känns rätt så vi tryckte på lite. Förhoppningsvis blir det en del tränande de närmsta veckorna och jag hoppas min löpning tar ett steg uppåt.

fredag 23 juli 2010

Allt handlar om att se bra ut...?

Att prestation och målsättningar är individuella och relativa är ganska självklart. Vi har alla olika förutsättningar för och motiv till de mål vi sätter upp. Därför är det också viktigt att inte jämföra sina egna mål med andras. Men ibland är det svårt att inte reagera.

För en tid sedan "överhörde" jag ett samtal mellan två personer där den ene fick frågan om hur det gick på Stockholm maraton nu senast. Personen svarade att "det gick så där, inget vidare" men att han "tog sig i mål i alla fall". Den andre svarade deltagande och samtalet fortsatte in på tänkbara orsaker till resultatet. Till slut fick personen frågan om vilken tid det blev: 2 timmar och 42 minuter!! En kanontid för mig och många andra, men som sagt: det beror ju på självbilder och målsättningar. Dessutom vet jag att det finns de som ställer upp i flera maratonlopp, men väljer att bryta när de märker att tiden inte blir så bra som de hoppats på (och resultaten lever ju kvar för evigt i dessa cybertider). Personligen skulle jag aldrig bryta en tävling på grund av tiden, bara på grund av sjukdom eller skada. Jag tycker det är synd om allt bara handlar om att se bra ut, statistiskt. För vi lär oss ju massor av de dåliga tiderna/loppen/tävlingarna oxå.....

onsdag 21 juli 2010

Anpassa träningen till Din ålder


Apropå skadorna i friidrottslandslaget inför EM menar flera "experter" att tjejerna och killarna tränar för hårt i förhållande till sin ålder, dvs. de är äldre nu men har inte anpassat träningsmängden efter de nya förutsättningar. Om detta skrev Aftonbladet Sport igår (tisdag).
.
I vissa fall kan det säkert vara så. Ju äldre vi blir, desto mer tid behöver kroppen för att återhämta sig. Många gånger tror jag att stressen att "bli så bra som möjligt" gör att en del tränar mer än vad som är bra. Jag tror också att det är vanligt att både eliten och hårdsatsande motionärer tränar alldeles för mycket högintensiv träning, med skador som följd. I artikeln säger ckså Anders Gärderud att det finns en obalans. Man är för fokuserad på effektträning och ägnar sig för lite åt grundträning. Jag tror absolut att detta stämmer. Högintensiv träning sliter på kroppen och kräver lång återhämtning. En del hårdsatsande motionärer tränar lika mycket som elitidrottare, men glömmer nog ofta bort att eliten har idrotten som jobb och har därmed mycket större möjligheter till vila och återhämtning. De aktiva i friidrottslandslaget har all tänkbar hjälp de kan få och bör inte råka ut för detta, men ibland kan olyckliga omständigheter ställa till det. Jag tror att många skulle kunna få större effekt på sin träning om de tränade lite mindre och fick mer vila. För eliten kanske det handlar om att våga avstå från träning trots press och förväntningar, att våga lita på att resultaten ändå kommer.
.
Däremot har jag svårt att förstå vad Erica Johansson menar när hon säger att Idrottare måste bli bättre på att lyssna på kroppen och träna de delar som är bra. Den första delen håller jag med om, kroppens signaler är viktigast. Men den andra delen om att de bör träna de delar de är bra på förstår jag inte. Självklart ska man fortsätta träna dessa delar, men fokus bör ju ligga på att stärka de svaga delarna. Ordspråket Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk stämmer onekligen rätt bra här.

tisdag 20 juli 2010

Ny artikel


Nu har nya numret av Runner's World nått butikerna, även denna gång med en artikel skriven av undertecknad. Den här gången handlar den om de fysiska processer i kroppen som styr pulsen. Jag förklarar till exempel hur det stora och lilla blodomloppet fungerar, med hjärtat som den centrala delen. Här har ni ett utdrag från artikeln:

Hjärtat – kroppens motor
Hjärtat är kroppens motor, det är det som pumpar runt blodet i kroppen. Hjärtat består av fyra ihålliga utrymmen som omges av muskelväggar. Hålrummen kallas förmak och kammare. Det finns två av varje, vänster och höger sida. När hjärtmuskeln slappnar av vidgas den och då sugs det in blod i de olika hålrummen. När sedan hjärtmuskeln spänns och drar ihop sig pressas blodet ut från hålrummen och ut i de stora blodkärl som för blodet vidare. Varje sådan kontraktion av hjärtat kallas hjärtslag och antalet hjärtslag under en minut kallas hjärtfrekvens. Som en effekt av varje hjärtslag är att blod forsar ut genom blodkärlen och detta kallas puls. Denna kan vi känna på vissa delar av kroppen, där stora blodkärl ligger ytligt t ex handleden eller halsen.

.
Kretsloppen
Det lilla och stora kretsloppet kallas de syretransporterande system vi har i kroppen. Det lilla är det där blodet blir syresatt. Hjärtats högra förmak mottar syrefattigt blod och pumpar det vidare via höger kammare till lungorna där blodet blir syresatt. Denna syresättning sker i kapillärerna, de små blodkärl som omger lungblåsorna. När blodet är syresatt förs det vidare till vänster förmak. Därifrån pumpas blodet via vänster kammare vidare ut i stora kretsloppet. Blodet förs till de arbetande musklerna där syret överförs till muskelcellerna via de små kapillärerna. Det syrefattiga blodet förs sedan via vensystemet tillbaka till höger förmak och kretsloppet kan börja om. För att kunna arbeta under någon längre tid måste det finna tillgång av syre till energibildning i muskeln. Desto högre intensitet vi håller ju mer syre krävs för att skapa tillräkligt med energi.

.
När vi tränar konditionsträning tränar vi hjärtmuskel till att bli starkare och kunna pumpa ut mer blod vid varje hjärtslag, vi får en större slagvolym, och då kommer det även mer syre till musklerna.

Julafton mitt i sommaren!


Hämtade min nya leksak efter jobbet idag: en Scott Plasma 10 med högprofils karbonhjul. En fantastiskt sexig liten sak på 8,5 kg!






söndag 18 juli 2010

Tillbaka från Visingsö

Helgens lilla löpäventyr blev väldigt lyckat. Jag mötte de andra sju löparna i Gränna kl. 11 på lördagsförmiddagen. Där öppnade sig himlen efter veckor av gassande solsken och regnet forsade ner. Efter en fika packade vi in oss i bilarna igen och for till järnvägsstationen i Jönköping där löpturen skulle börja. Då hade det slutat regnet, men efter fem-sex kilometer kom det tillbaka. Men luften var varm så det gjorde inget, det var bara skönt med lite svalka. Femton kilometer senare var vi i Kaxholmen där vi tog första fikastoppet. Därefter blev det paus ungefär var tionde kilometer. Och vilken skön känsla det var att nå krönet vid Gränna och ha hela den långa nedförsbacken till färjan framför sig! Väl där visade klockan att 38 kilometer var avklarade. Så efter lite vila på färjan blev det ytterligare några kilometers löpning kombinerad med sightseeing på Visingsö.

Första anhalten var Persnäsgården, den gård och müslifabrik som Susanne och hennes man ska ta över i höst. Där kommer det hända mycket roliga saker framöver inom träning och hälsa! Sen sprang vi tillbaka till färjekajen för att hämta cyklarna vi hyrt. Och därmed var 45 kilometer avklarade. Eftersom jag cyklat Vätternrundan flera gånger kände jag ju till löpvägen sen tidigare, men då har vägen varit den motsatta, dvs. från Gränna till Jönköping. Då har jag alltid tyckt det varit en skön sträcka, med "mycket nedför". Nu blev det ju väldigt mycket uppför istället. Men det gick bra och tack vare det trevliga sällskapet kändes det inte alls jobbigt. På kvällen blev det grillning på stranden, sen somnade vi ovaggade allihop. Efter god frukost imorse (god müsli, så klart!) och en cykeltur på ön var det dags att köra hem till Stockholm igen, väldigt nöjd med den mycket trevliga helgen.
.


Ps. Vi hade en följebil med oss på vår resa, körd av vår alldeles egna fotograf Tobias Eklund som dokumenterade allt, även bilden ovan. Lyxigt! Dessutom blev vi fotograferade av Jönköpingsposten som planerar ett reportage om vårt äventyr.

fredag 16 juli 2010

Redo för avfärd

Nu är väskan packad och imorgon bitti drar jag till Jönköping för att därifrån springa ca 45 km till Visingsö via Gränna tillsammans med Susanne och sju andra likasinnade. Start klockan 12 i Jönköping och hemfärd från Gränna kl. 13 på söndag. Galet att köra ca 33 km för att springa en dryg mara och sedan åka hem dagen efter? Tja... Roligt ska det bli i alla fall!

fredag 9 juli 2010

Nu är vi färdiga....


Nu är vi färdiga med vårt gemensamma föreläsningskoncept, Susanne och jag. Första framförandet sker på Hudoteket i Jönköping den 27 september, förhoppningsvis är det bara början. Vill du veta mer om föreläsningen läs här.

tisdag 6 juli 2010

Barnvakt - dags för löpning

Ensam med dottern på Öland är det svårt att få till någon löpträning. Hon är 3 år och kan än så länge varken springa eller cykla brevid mig. Dessutom har jag gjort mig av med löparvagnen... Men idag lyckades jag få till en löprunda medan dottern var hos en kompis. Det blev en knapp mil med tusenmeters intervaller i mitten. Jag älskar att springa på Öland, det är så avslappnande och skönt. Dagens runda gick bland annat genom norra Europas längsta björkallé, den tar aldrig slut. Det enda som inte var så skönt var att jag konstant hade 300 flugor efter mig. Å andra sidan kanske det är dem jag har att tacka för den höga farten... !

måndag 5 juli 2010

Löpning och sol...

Helgen har bestått av lite löpning och mycket sol. Äntligen! Jag är en riktig sommarmänniska, älskar solen och värmen, även fast träningen utomhus blir lite tyngre. Jobbade sista dagen i fredags, nu är det två veckor med lilltjejen på Öland som gäller. Men innan vi åkte fick vi en härlig helg hemma, med fullt ös. I lördags morse drog vi till Hellasgården för att bada med ett par kompisar. Konstaterade att om man är där tidigt kan man välja och vraka bland många bra platser.. Vi var där före kl. 9.30. D och jag stack ut på en löprunda, tio kilometer terräng, vid halvt tolv tiden och solen stod högt. Svettigt, men riktigt kul. Det var länge sen jag sprang i Hellas. Som belöning efter avslutad löpning blev det bad, lunch och sen ännu mera bad innan vi åkte hem vid 16-tiden.

Igår sprang jag tillsammans med Rubin McRae och hans Running Sweden Lidingögrupp. Tolv kilometer distanslöpning med fem kilometer fartökning i mitten stod på schemat. Benen var lite stumma efter lördagens löpning, men det släppte efter någon kilometer. Det var en skön och trevlig stämning i gruppen jag sprang med, så jag ska absolut försöka få fler tillfällen att springa med Rubin och hans gäng. Efter löpningen stod barnkalas på schemat och efter det var det fika med en dagiskompis till dottern/ett första samtal med dagiskompisens föräldrar som gällde. Jag har lovat hjälpa dem med att komma igång med träningen, så nu var det dags att dra upp riktlinjerna. Samtalet kändes bra och jag är övertygad att de kommer att lyckas. Sen var det bara att packa bilen och starta färden mot Stugan på Öland. Vi mer eller mindre sträckkörde de 50 milen och parkerade framför huset kl. 00.26. Packade in allt och sedan sov vi, helt slutkörda. Men från och med nu är det semester!!!!

fredag 2 juli 2010

Mindre roligt - Skador

När man tränar prestationsinriktat är risken för skador ganska hög och behovet av att ta hand om sig själv ökar. Om detta har jag skrivit tidigare och nu har det hänt mig. Eftersom jag inte tagit hand om mig sjäv ordentligt har jag fått en överbelastning i höger axel, så morgonens simtur blev inte alls så som jag hade tänkt mig. Oerhört tråkigt, inte minst eftersom det innebär att jag inte kan genomföra Kalmar Järnmannen eftersom simning är inte att tänka på i det här läget. Jag måste helt enkelt lägga om planeringen. Men hur trist och jävligt det än känns så ska jag inte klaga. Jag kan fortfarande både springa och cykla, jag behöver inte hålla mig stilla. Och eftersom jag hoppas att axeln ska läka på tre till fyra veckor börjar jag kolla efter andra, alternativa tävlingar till hösten.

Men visst kan det ta längre tid om jag har otur. I mitt - och i många andras - fall tror jag stress är den stora anledningen till att skadan. Under våren har jag jobbat mycket mer än vad som egentligen är bra och tiden för återhämtning har varit minimal. Och när kroppen har ett stort påslag av stresshormoner har den svårt att återhämta sig ordentligt. Dessutom har arbetsbelastning och stress inneburit att jag har slarvat med strech och nedvarvning och det är det som straffar sig nu. Kan med andra ord bara konstatera att det är svårt att leva som man lär!

Överhuvudtaget tror jag stress är en stor orsak till många fysiska och psykiska problem i dagens samhälle. Livet snurrar snabbare och snabbare, vi måste börja stanna upp och lyssna på våra behov för kropp och knopp. Jag är själv väldigt dålig på det, rusar gärna i 190. Det finns ju så mycket roligt att göra! Men det kan bli för mycket av det goda. Även de roliga sakerna kan framkalla stress. Nu har jag lovat mig själv att bli bättre på detta, både för min och min familjs skull. Första steget blev att boka in ett spabesök, på Grand Hotel Stockholm, för mig och min fru om två veckor. Längtar redan.