Triathlon - en sport för livskrisande män mellan 30-40 år?

Häromdagen frågade min fru mig - med glimten i ögat - om mitt Hawaii-beslut (se tidigare inlägg) hade något med min ålder att göra. I en artikel i Aftonbladet omnämdes nämligen extremsport - och framförallt triathlon - som livkrisande män i 30-40-års ålderns nya sätt att hitta meningen med livet. Tja, varför skulle inte träning kunna vara ett substitut för yngre fruar och snyggare bilar? Om det är livskris som ligger bakom mitt beslut låter jag dock vara osagt....

En annan sak. I artikeln nämndes att komikern Eddie Izzard (en personlig favorit) tillhörde den här kategorin av män (48 år) och att han förra året avverkade 48 maratonsträckor på 51 dagar. Frugan ifrågasatte det hela och undrade om det överhuvudtaget var möjligt. Jo då. Så länge tempot är lågt (kanske har karln t.om. promenerat vissa bitar) är det fullt möjligt.

Att styra sin konditionsträning

Hur styr man bäst sin konditionsträning? Hur vet man att man gör rätt?

Det finns många olika sätt att försöka styra sin träning: tid, distans, hastighet eller intensitet. Personligen anser jag att det enda säkra sättet är att hålla koll på intensiteten, dvs. pulsen. Pulsen - eller egentligen hjärtfrekvensen - talar om för oss hur hårt kroppen arbetar. Man kan likna det hela med en bil där hjärtat är bilens motor och pulsen bilens varvräknare. Två personer som springer med samma hastighet behöver inte nödvändigtvis arbeta lika hårt för att hålla hastigheten, men om de bara håller koll på hastigheten vet de inte det. Pulsen är en objektiv mätare på intensiteten. Den talar alltid om hur hårt kroppen arbetar. Genom pulsen kan Du även lära Dig att se tecken på om du håller på att bli sjuk, övertränad eller få andra problem. Alltså kan Du bromsa träningen i tid och på så vis undvika ett längre, oplanerat träningsuppehåll. Idag vet vi oxå att kroppen reagerar olika på träning och att effekten från träningen blir olika beroende på vilken intensitet kroppen jobbar med. Min erfarenhet är att de flesta tränar alldeles för hårt när de bör träna lätt och alldeles för lätt när de ska träna hårt. De tränar med andra ord med en och samma intensitet hela tiden och det gör att kroppen slutar utvecklas. Jag kommer återkomma till detta ämne flera gånger.

Beslutet

Nu är beslutet fattat. Idag tackade jag ja till erbjudandet (se tidigare inlägg) och lägger nu om all min träning mot målet: Att kvala in och genomföra Hawaii Ironman 2014 (för att få tävla i Ironman på Hawwaii krävs att man kvalar in genom någon av de tävlingar som genomförs i t.ex. Tyskland, Österrike eller Schweiz. I Sverige är det bara i Kalmar det finns triathlontävling med Ironman-distans). Om fyra år. Det känns som det är långt fram i tiden, men för att lyckas med en så'n här satning krävs ju många års framförhållning och förberedelser. Men hur 17 lyckas man bibehålla fokus när målet ligger så långt bort? Jag tror att det handlar om att också sätta upp mål längs vägen så att slutmålet inte blir allt: vägen dit är ju minst lika viktig. Om jag kommer jag att lyckas?? Det kan bara tiden utvisa, men jag har verkligen fått något rejält att arbeta med.

Ps. Mer info om Triatlon finns på Svenska Triathlonförbundets webbsida

Mot nya mål

Ibland funderar jag över hur livet fungerar. När man väl har bestämt sig för något verkar det mesta falla plats. Ta det här med mitt beslut att börja tävla igen (se mitt förra inlägg). Idag gick jag en förfrågan om att ingå i en projektgrupp med Hawaii Ironman 2014 som slutmål. Så roligt! Det vore en otroligt stor utmaning - jag har aldrig tidigare genomfört en full "järnmannen" (dvs. 3,8 km simning, 18,02 mil cykling och 42,2 km löpning). När jag tävlade körde jag "sprintdistans" (dvs. 750 m simning, 20 km cykel och 5 km löpning) , men har alltid sagt att någon gång i livet SKA jag göra en fulllängdare. Så det här erbjudandet lockar. Väldigt mycket. Jag måste ta en ordentlig funderare - och ett rejält snack med familjen.

Inspiration

Under min vecka i Portugal träffade jag Pasi Salonen, en väldigt duktig triatlet som efter några års frånvaro nu återupptagit sin triatlonkarriär och satsar på att bli Sveriges bästa i sin åldersgrupp (eller, som han skriver på sin webbsida, att bli "Sveriges mest vältränade 45-åring"). Pasi gjorde starkt intryck på mig, både som person och som föreläsare. Han är en väldigt ödmjuk och inspirerande kille som fick mig att fundera på att själv börja tävla igen, på motionsnivå (det är fyra år sedan jag senast tävlade...) Så om Ni någon gång har möjlighet att lyssna på Pasi tycker jag Ni ska ta chansen.
.

Ps. Och ja, jag har bestämt mig för att återuppta mitt triatlontävlande. Det känns bra - och riktigt, riktigt roligt.

Bilden lånad från Pasi Salonens webbsida.

Portugal

Förra veckan var jag i Portugal och jobbade som föreläsare och instruktör för Springtime Travel. De arrangerar träningsresor flera gånger varje år, bland annat till Monte Gordo i Portugal. Det var första gången jag var med på en sådan resa och det var väldigt givande och oerhört stimulerande att få träffa människor som var motiverade att träna och utveckla sin träning.

Deltagarna hade minst sagt, varierande förkunskaper och det förvånade mig. Jag hade kanske trott att många skulle vara sådana som tränar väldigt mycket, men faktum var att de flesta var glada motionärer. Där fanns allt från dem som ville börja lära sig springa och komma igång till - ett fåtal - elittränande. Detta fick mig även att reflektera över några saker. När man åker iväg på träningsläger ökar man nästan alltid träningsmängden. Frågan i det här fallet är vilken ökning som är nyttig och när den kan bli farlig. Några av deltagarna gick från en normal löpmängd på två-tre mil per vecka till att - i vissa fall - springa runt tio mil denna vecka. Normalt brukar man rekommendera en ökning på tio procent per vecka.

Så är det då farligt att öka så mycket som vissa av deltagarna gjorde under veckan i Montegordo? Ja, i vissa fall kan det nog finnas risk för att skador uppstår. Men en stor - och avgörande - skillnad är att på ett träningsläger är träna, äta och sova det enda Du gör. Det innebär att kroppen återhämtar sig snabbare än hemma där man har jobb, familjeliv och allt annat runt vardagen att tänka på. Så nej, farligt behöver det inte vara att öka löpmängden så fort, men jag tror att det är väldigt viktigt att dessa motionärer uppmärksammas på att kroppen behöver en ordentlig vila från träningen, dvs. i flera dagar, eftersom kroppen är så nerkörd efter en sån här intensiv vecka.