Foto. www.sr.se
Förkylningen har försvunnit och jag kunde springa igen i måndags. Vilken känsla det var att få känna den snöklädda asfalten försvinna under fötterna, total glädje. Jag tag två kortare pass, först sprang jag till gymmet för att ha en kund och en klass. Efter det sprang jag hem, i sällskap med Ulrika Johansson, en helt underbar person. Jag har bara träffat henne ett par gånger men gillar henne mycket. Jag var lite nervös för att springa med henne, hon är ju faktiskt riktigt snabb. Men är en otroligt avslappnad person som har svårt att se sig själv som idrottsidol. Som hon sa "Jag springer ju bara".
När vi sprang samtalade vi om löpargemenskapen och hur avklädd den är. Vi hade båda samma erfarenheter från olika grupper vi sprungit med. När väl löparkläderna är på så är vi alla lika. Då spelar inte samhällsklass, yrke eller nationalitet någon roll för vi är alla lika, bara mer eller mindre snabba. Jag gillar detta fenomen och tror det berikar alla som är med och springer. Jag har fått höra många livsöden och erfarenheter från personer jag sprungit med. Vilket både har inspirerat mig och förhoppningsvis gjort mig till en något bättre människa. Jag kan bara hoppas att jag själv lyckat ge detsamma till några av dem som sprungit med mig.
Hur gick då våran löpning tillsammans, jo det gick och jag hängde med ganska bra. Tror dock att hon var ganska snäll mot mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar