Tappar löpningen sin själ?

I söndagens Aftonbladet frågade Erik Hörstadius i en debattartikel om löpningen är på väg att tappa sin innersta själ med all teknik, utrustning etc. som finns idag. Har dagens löpare blivit ett modeoffer? Och i så fall, är det dåligt?

Jag tycker att han har en viss poäng. Ibland kan jag tycka att vissa personer blir lite för inriktade på allt runtomkring istället för på själva löpningen. Nu ska inte jag kasta sten i glashus. Jag har i princip alla prylarna själv. Men när jag hör folk säga att de inte kan löpträna för att de glömt sin puls-/gpsklocka kan jag inte låta bli att fundera: är det klockan som springer åt dem? Här kan ni läsa artikeln.