Formen kommer...

Som jag tidigare nämnt har jag haft lite svårt med motivationen den sista tiden. Jag har gjort det jag ska, men jag har ofta varit ganska ofokuserad under passen. Och inte har det blivit bättre av det kalla vädret. Kort sagt har jag varit lite orolig eftersom Paris marathon närmar sig med stormsteg.

.

Men nu ser jag en ljusning: dels läste jag i tidningen imorse att det blir varmare i helgen, dels åkte jag till Bosön efter frukost för att köra intervaller med Martin Marlho från Radiosporten. Jag coachar honom inför Stockholm Marathon. Det blev ett väldigt bra pass med 5 x 1000 meter och Martin gjorde bra ifrån sig. Han fick pressa sig lite mer än han gjort tidigare, vilket är bra ibland.

.
Efter en dryg timmes vila var det dags för nästa pass. Denna gång var det olgor (se nedan) med Frida från UCSP tillika min nya arbetsplats. Frida har satt upp ett tufft löpmål och vi kommer få jobba hårt för att nå det men klara målet det ska vi. Det här var första gången hon sprang på bana ordentligt och första gången hon körde olgor. Men hon gjorde det riktigt bra. Visst fick hon slita, men vem gör inte det när man köra denna träningsform?

.

Sammantaget blev det två bra träningspass och för egen del kände jag att formen finns där, att det vände. Plötslig var det roligt att springa igen. Skönt att konstatera att tunga perioder ibland kan leda till något bra. Så: Paris - Here I come, eller vad det nu kan heta på franska.

Olgor är en intervallform där man genomför 2 x 400m, 2 x 300m, 2 x 200m, 2 x 100m utan att vila emellan. Första intervallen på varje distans ska ligga över tröskelpuls, den andra strax under. Det innebär att du i varje olga får 2000 meter högt tempo. Mycket jobbigt.