Helgen har varit väldigt intensiv, men rolig. I fredags eftermiddag, efter mycket krånglande och köande för att ta mig ut ur stan, mötte jag upp Sara, Ann-Sofi och Jonas vid parkeringen nedanför Hammarbybacken. Tanken var att avsluta arbetsveckan med lite backintervaller. Vi var alla lite heta på att komma igång så vi var okloka nog attinte värma upp, utan köra en vända uppför backen direkt. Och där kom syreskulden. Musklerna skrek efter syre, men de syretransporterande systemen hade inte kommit igång ännu, vilket innebar att syret inte räckte till. Så det bildades massor av mjölksyra i musklerna. Efter tredje, fjärde intervallen började kroppen komma i balans igen. Inför den femte och sista intervallen kändes det bra och när vi kom ner igen kände jag att jag hade krafter kvar, så jag körde en sjätte också. Sen avslutades kvällen med mys i soffan.
På lördagen var det full fart med städning, bakning och matlagning. Till lunch väntade vi besök av E´s mormor, morfar och extramormor som ville fira E som blir fyra nästa vecka. Detta gjorde att jag fick skjuta lite på min planerade MTB-cykling. Men vid sex mötte jag upp M vid Hellasgården, sedan plågade han mig i en och en halv timme. Benen var stumma från fredagens backar och jag har inte de cykelben som jag har haft. Men det ska jobbas upp de närmsta veckorna. Så nästa gång jag cyklar med M ska jag ge honom en tuffare match. Väl hemma igen blev det fortsatta förberedelser inför helgens stora händelse och monsterpass: Dotterns barnkalas: två timmar med elva barn på tre till fem år!!!
Klockan 5.00 vaknade E och det första hon sa var " idag kommer mina kompisar och ska fira mig" (vi lyckades tack och lov få henne att sova ett par timmar till innan vi gick upp och förberedde allt. Prick klockan 14 ringde den första lilla gästen på dörren. Sen åts det melon, jordgubbar, kakor och tårta. Sedan var det dansstopp (jag var lika frågande första gången jag hörde det: Det är disko men när musiken stängs av måste alla stå b
lickstilla) och skattjakt (nej, fiskdamm duger inte längre). Det var otroligt roligt att se hur duktiga alla barnen var. De skötte sig väldigt bra och är så snälla mot varandra. Roligast var förstås att se hur roligt E tyckte det var. Men nu är jag trött och sliten. Undrar egentligen vad som var jobbigast: Sex intervaller upp för Hammarbybacken eller barnkalas....?
1 kommentar:
Ha ha barnkalas alla gånger...;-)
Skicka en kommentar